Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Ett fotfäste -poesi på Vandra Vägen

Jag har lurat lite på den här dikten sedan det var textläsning i kyrkan härom veckan med Jesu liknelse om huset på sanden och det på berggrunden. Sedan har tankarna tagit sina egna vägar som vanligt. Hoppas den är till glädje för dig.

Ett fotfäste

En vis man byggde sitt liv

så att det tålde alla slags väder

det går inte att bygga så

på vad som helst.

Man tror att det krävs mindre av grunden

när solen skiner

men Ikaros högt uppe i affärsskrapan

glömmer att hans bygge

fortfarande står på jorden.

För den som vandrar i den mörkaste dal

när avgrunden öppnar sig

och inget finns under fötterna

finns inget viktigare än fäste.

Ibland är fotfästet ett ojäst bröd

en gåtfull blick från den dunkla ikonen

en större kropp

sin egen grund

är ingen.

 

 

Kommentarer

Ett svar till ”Ett fotfäste -poesi på Vandra Vägen”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    men Ikaros högt uppe i affärsskrapan – då går mina tankar till tvillingstornen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.