Jag har lurat lite på den här dikten sedan det var textläsning i kyrkan härom veckan med Jesu liknelse om huset på sanden och det på berggrunden. Sedan har tankarna tagit sina egna vägar som vanligt. Hoppas den är till glädje för dig.
Ett fotfäste
En vis man byggde sitt liv
så att det tålde alla slags väder
det går inte att bygga så
på vad som helst.
Man tror att det krävs mindre av grunden
när solen skiner
men Ikaros högt uppe i affärsskrapan
glömmer att hans bygge
fortfarande står på jorden.
För den som vandrar i den mörkaste dal
när avgrunden öppnar sig
och inget finns under fötterna
finns inget viktigare än fäste.
Ibland är fotfästet ett ojäst bröd
en gåtfull blick från den dunkla ikonen
en större kropp
sin egen grund
är ingen.
Lämna ett svar