Jag tror inte att jag skrivit här om legenden om den helige Kristoffer förut?
Sedan jag var på Filippinerna har jag haft en liten bild av Kristoffer på min vandringsryggsäck men jag har först senare fått höra den fascinerande berättelsen om honom! Den har många överraskande vändningar!
Enligt den medeltida legendsamlingen Legenda Aurea fanns det en gång en enormt storvuxen och mäktig person vid namn Reprobus (inget vidare namn för det betyder ungefär ondskefull). Han var 12 alnar lång (vilket ju är bortåt 6 meter, det är redan mycket som är märkligt här, en annan uppgift är 2,3 meter och det är ju mer normalt), ett riktigt råskinn och en väldigt mäktig krigare.
Reprobus ville bara tjäna under den mäktigaste kungen så han tog tjänst hos den mäktigaste han hittade. Men då det visade sig att denne kung i sin tur var rädd för Djävulen drog han den rimliga slutsatsen att djävulen var ännu mäktigare och så tog han tjänst hos denne istället (i legenden stöter han ihop med djävulen och hans följe).
Men då han fick se djävulen rygga till inför ett kors längs vägen insåg han att till och med Djävulen var rädd för någon, nämligen Kristus. Så han ville byta och tjäna Kristus istället. För att hitta Kristus frågade han en eremit. Denne tyckte han skulle fasta och be men det menade Reprobus att han inte kunde. Då fick han istället börja med att tjäna folket genom att hjälpa resande över en flod intill.
En dag kom ett litet barn till floden och Reprobus började bära det över vattnet. Men barnet var så konstigt tungt, och blev tyngre och tyngre hela tiden tills det kändes som att han bar hela världen på sina axlar. Han frågade barnet ”vem är du?” och barnet svarade: ”Jag är Jesus som bär all världens synder. Då lät Reprobus döpa sig av Jesus och fick ett nytt namn. Han fick namnet Kristoffer vilket betyder ”kristusbärare”.
Legenden fortsätter sedan med att Kristoffer på olika sätt får vittna om sin tro och till slut blir han martyr för sin tros skull.
Här är en annan bild av Kristoffer från någon ortodox tradition. Där har man avbildat honom med hundhuvud under lång tid, egentligen på grund av en felläsning. Reprobus ska ha varit kanané men det tolkades som att han var delvis hund (canis eller vad det nu heter). Så har det sedan blivit förevigat i ikonkonsten.
Kristoffer har sedan blivit skyddshelgon för alla vägfarare (därav min lilla amulett) och räknas som en av de 14 ”nödhjälparna”. Enligt beräkning avled han 251.
Eller gjorde han det? Med allt detta sagt är det fascinerande att det är omstritt om Kristoffer över huvud taget funnits. Jag fann en uppgift om att han ska ha blivit ”avkanoniserad” 1969 då man skärskådade många mer osannolika helgonlegender. Insatta läsare kan säkert svara med hur läget egentligen är för Kristoffers räkning i våra dagars kyrkor?
Jag gillar hur som helst berättelsen, framförallt detta att man kan ta väldigt krokiga vägar innan man hittar fram till en tro, och att det nog oftare än vi tänker är så att tron kommer ur det vi gör för andra än ur teoretiska insikter. Det finns mycket att fundera på detta med att bära Kristus när man hjälper sin nästa och hur det senare var Kristus som bar Kristoffer då han fick gå i Jesu fotspår.
Lämna ett svar