Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Naturen, miljön och skapelsen

Anna-Karin Hammar nämner i förbifarten i sin bok om ignatiansk spiritualitet något om de olika ord vi kan använda för vår omvärld. Det ger mig tillfälle att skriva lite om detta som jag funderat på rätt länge.

I kyrkan brukar vi tala om ”skapelsen”. Det är inte förrän jag pratar med någon som är mer ovan vid kyrkan som jag kommer att tänka på att det nog trots allt är ett specialord som bara vi har. Andra talar kanske snarare om naturen eller för den delen miljön. Då är det intressant att fundera på vad som skiljer dessa ord åt. Det här är nu inga djuplodande ordstudier utan utgår kanske snarare från mina associationer till termerna men jag tror förstås att det ligger mycket i detta.

Att tala om ”miljön” känns ofta lite byråkratiskt och kanske uppfordrande. Mest talar vi om miljön i samband med miljöförstöring. Främsta anledningen jag kan se att hellre tala om skapelsen är att miljön som jag förstår det snarast betyder det som omger oss. Jag uppfattar miljön som något skilt från mig själv som råkar finnas runtomkring.

Naturen är på sätt och vis samma sak. När vi talar om att vara i naturen så ingår det liksom inte i ordet att vi själva skulle vara en del av naturen. Jag gissar att ordbruket kommer ur att man började skilja på den människoskapade kulturen och naturen som källa till råvaror och annat. Vi går också alltjämt ut i naturen för att komma till något som är annorlunda än människornas värld. Här kanske inte alla håller med mig för naturen är ju också ett väldigt positivt ord och det håller jag ju med om. Jag menar bara att naturen är något vi ”går ut i”.

Skapelsen är annorlunda eftersom det är ett begrepp som inte utgår från människan. Skapelsen definieras ju av att den härstammar från Skaparen. Och det gör ju också oss till en del av skapelsen. Det där som människans kultur frambringar kan man sedan se lite olika på. Är det positiva saker känns det rimligt att se det som att människan får vara medskapare tillsammans med Gud i detta men andra gånger bryter vi väl snarare ner och fördärvar Guds goda skapelse.

Vad säger du om detta? Spelar orden någon roll för dig? Skriv en kommentar!

Kommentarer

5 svar till ”Naturen, miljön och skapelsen”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Håller med om att ordet skapelse känns mera fullödigt än miljö och natur. Och jag kom att tänka på en formulering av Peter Englund i boken ”Brev från nollpunkten” i kapitlet om atombomben, där har människan ”tjuvkopplat” skapelsen.
    Och apropå insatser för skapelsen:
    Nu när årets fredspris har gått till Etiopiens statsminister tycker jag att kommittén för Nobels fredspris ska låta Arktiska Rådet ”ligga till” sig till nästa årets pris, tillsammans/delat med Greta Thunberg. Arktiska Rådet med sin större medlemskrets fyller i det fördolda en viktig funktion att hindra de fem stater som har ”tårtbitar” till Nordpolen att helt ohämmat ta för sig däruppe.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Englund är alltid läsvärd. Jag måste säga att jag aldrig hört talas om arktiska rådet men det är ju en väldigt viktig region.

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Ett av Arktiska Rådets problem, det borde göra mera väsen av sig. Och om Skottland efter BREXIT blir självständigt för att kunna vara kvar i EU borde det erbjudas medlemskap i både Nordiska och Arktiska Rådet!

  3. Profilbild för Eva Bernodt
    Eva Bernodt

    Tre viktiga begrepp att särskilja. Mig veteligen har inget jag hittils läst inringat dessa tre begrepp så klart och väl. Som människa borde man fundera mer kring de ord vi använder oss av. Språk och verklighet betingar varandra ständigt. Ordet ” skapelse” är sannerligen ett ord som både innefattar människan och hennes s.k ”miljö”. Tack för mycket intressanta rader. /Eva Bernodt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.