Jag fick den här boken av min syster i Värmland, ”Finnbygdspredikanten” av Karin Branzell. Författaren är ättling till bokens huvudperson Emanuell Branzell var dramatiska liv skildras i boken.
Det är ju alltid spännande att ta del av hur prästliv kunde se ut i gamla tider och dessutom har de värmländska finnskogarna en speciell plats i mitt hjärta då jag pilgrimsvandrat genom många mil av de trakterna för ett antal år sedan. Boken är en fri tolkning av historiska dokument och många gånger är den kanske inte helt lysande litteratur men Branzells livsöde är desto mer fascinerande.
Som ung präst från en ganska fin familj faller det på Emanuell Branzells lott att verka som första präst i två helt nya församlingar långt ute i finnskogarna. Bland skogsfinnar som knappt kunde någon svenska och med första uppdrag att se till att två kyrkor med kyrkogård blev byggda och leva det mycket hårda livet i vildmarken. Allra mest gripande är det när Branzell hittar en bod full med lik i kistor vid sin nya prästgård och inser att de ligger där i väntan på att det överhuvudtaget ska finnas kyrkogård och präst.
Branzell är på många sätt en hjälte i historien men hans livsöde blir ändå tragiskt. Jag tycker gott man kan läsa den här boken och få lite perspektiv på hur hårt livet många gånger varit i forna tider.
Lämna ett svar