Igår predikade jag som följer i Ljungsarp, Dalstorp och i Grimsås. Jag tycker det blev bättre och bättre under dagen. Hoppas det här kan vara till glädje för dig också!
Första söndagen i advent 2019
Det fanns en gång en japansk zenmästare som levde sitt enkla liv på landet i samklang med sig själv. Han var omtalad så en dag kom det en mäktig lärd man dit för att träffa honom. Det första som hände var att värden skulle bjuda på te och han ställde fram en kopp till gästen och började hälla. Och han hällde fullt i koppen, sedan fortsatte han att hälla så det rann över. Och han fortsatte hälla så att det rann över bordet. Till sist kunde inte gästen hejda sig, ”stopp!”, ropade han, det får inte plats mer! Mästaren tittade på honom och sade: Just precis. Och du är precis som den här koppen. Du kommer hit till mig men du är alldeles för full av allt du vet för att du ska kunna lyssna på något jag säger.
Ännu en gång får vi fira adventus domini, Herrens ankomst, de här fyra veckorna fram till jul. Vi får förbereda oss för att fira Jesu ankomst och födelse här i världen genom olika texter och tankar som ska bana väg för honom i oss. Idag får vi höra om hur han rider in på sin åsna och blir hyllad som kung. Hosianna Davids son! Det är ju en berättelse vi återvänder till ofta i kyrkan så jag blev glad häromdagen när jag fick hjälp att få ögonen på ännu en detalj som ger liv åt det hela. Vi får höra om två lärjungar som får gå före och ordna åsna men vi får inget namn på dem. Det kan vara så att de som visste vilka det var avsiktligt lät bli att förmedla det vidare –för att det kunde vara farligt. Farligt att vara namngiven medhjälpare när Jesus nu verkar göra sig till kung. Vad gör romarna med såna?
Det finns säkert de i staden som försöker vara neutrala nu men det är svårt. Antingen tar man emot honom, eller så kommer man ju faktiskt stå solidarisk med det rådande väldet. Antingen är det honom, eller kejsaren och alla andra jordiska makthavare som vi ska lyda och tjäna.
Rubriken för dagen i psalmboken är ”Nådens år”. Det finns olika skäl till det. Förr brukade man skriva så om årtal ”i nådens år 1829” eller så för att visa att det var årtal efter Jesu födelse som vi ju ska fira. Det är också aktuellt nu för att vi startar ett nytt kyrkoår idag. Man kan tycka att det är lite krångligt att året inte ska börja samtidigt i kyrkan som i resten av samhället men det får vara en påminnelse till oss om att vi får ordna våra liv efter något annat än världen. Vi är del i en annan berättelse, den om Guds verk med oss.
Men det där med nådens år är också något Jesus talar om. När han först började undervisa läste han från Jesaja Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 2
För att förstå vad det betyder får vi gräva lite i moseböckerna. Där får israels folk höra om att de ska fira sabbaten var sjunde dag och upphöra med sitt slit och vila. Påminna sig om att deras liv egentligen ligger i Guds händer och att han har omsorg om oss. Sedan skulle man också ha ett särskilt år var sjunde år, ett sabbatsår av vila. Och var sjunde sjunde år så inföll en supersabbat i form av jubelåret. Det var året då allt skulle återställas. Land som sålts på grund av fattigdom skulle återgå till dem som först haft det, den som blivit skuldsatt och såld som slav blev fri, alla skulder nollades och så fick man börja om på nytt. Var femtionde år var ju en gång i livet för de flesta så man hade det att se fram emot i fjärran.
Det här är ju så enastående att det faktiskt är väldigt osäkert om man någonsin tillämpat det i verkligheten. Vi kan ju lätt hitta praktiska problem med det (vem är beredd att köpa land året innan jubelåret till exempel när det ändå ska lämnas tillbaka, och de räknar ju visst inte med någon befolkningsökning om alla ska ha det land de fick på Josuas tid). Kanske att det från börjar var en vision om hur livet borde vara i Guds goda värld men som man inte klarade att göra verklighet av.
Men det stämmer så bra med det Jesus gör när han kommer! Han gör just sådant som ska hända på jubelåret. Den som helar de sjuka, för de förlorade syndarna tillbaka in i folket, han upprättar de nertryckta och säger att de är Guds älskade barn, han säger att vi är såna som får våra skulder efterskänkta, inte bara med pengar utan våra stora skulder i livet, vår synd mot Gud och varandra och att vi därför ska efterskänka åt varandra. Vi är lika i att vi tillhör Gud och därför är vi systrar och bröder här som tillsammans lever av Guds goda gåvor.
Det är det riket han är kung över. Det där Guds vilja ska ske. Han rider in på åsnan, han föds i stallet, för att göra det till verklighet. Ett nådens år från Herren.
Romarna och de mäktiga i staden blir rädda att han ska ta makten med våld och regera i Jerusalem men han använder inte våld, han är fridsfursten som förintar vapnen. Han kämpar mot större fiender än rom. Mot det system av ondska och girighet och avund och hat som vi alla är del av och som förstör livet här. Han återställer, helar, skapar nytt. Han nollar allt så att vi får börja om. Börja om som hans.
Det spelar väl just ingen roll för den som står med sin fulla kopp och tycker att det är bra som det är, men goda nyheter för den som antingen har en tom kopp eller den som inser att det här som kommer är så mycket bättre än det jag har i min kopp. Paulus skriver (typ) om det, allt det han sett så mycket värde i blir mindre värt när det ställs jämte att tillhöra Guds rike och Jesus Kristus.
Med Andens svärd han strider och segrar när han lider. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Lämna ett svar