Här är mitt tal från nyårsbönen igår kväll!
Jag får önska dig som läser att 2020 ska vara ett gott år och att du ska få njuta Herrens godhet här i de levandes land, som det så vackert står skrivet. Jag ledde nyårsbön igår kväll i Dalstorp ihop med min fru och den lille bebisen som fick följa med. Vi spelade och sjöng och som jag inte hade några predikotexter att följa läste jag ps 1, och predikade om… julgranar. Tre delar om julgranar minsann. Det kändes lite som att det hamnade lite snett med hela nyårsgrejen men jag tyckte det var roligt och jag hoppas det kan vara till glädje för dig också:
Nyårsbön 2019, Dalstorp
Jag hade en sån fantastisk bra anekdot att dra i jul, om julgranen. Jag hade snappat upp den och tyckte den var fantastiskt bra och sedan visade det sig att min syster och föräldrar precis hade hört den från annat håll. Det var ju nesligt, men jag kan ju dra den för er istället.
Julgranen finns belagd i Sverige inomhus från 1700-talet. Jag tycker själv att julgranen är bland det allra bästa med julen förutom julen i kyrkan men så har det inte alltid varit. Jag tror det var i Tyskland, där tyckte man ett tag att folk var alldeles för förtjusta i sina julgranar. De bryr sig ju inte om Kristus som föds utan bara sina granar! Så ett tag försökte kyrkan driva att julgranen skulle hängas uppochner, vad ser det ut som om man har en uppochnervänd gran? Jo en triangel tyckte de, och triangeln är ju en symbol för den heliga treenigheten, så fick man meditera lite över den i julen. Julen har ju allt med treenigheten att göra, Sonen, född av Fadern före all tid och del av treenigheten förenar sig med vår mänskliga natur i inkarnationen och blir en av oss, på det att människan får del av det gudomliga på samma sätt.
Man kan också tänka sig att granen är en symbol för ”livets träd”. Då kan det rentav passa att det är uppochner för det har sina rötter i himlen och sträcker sig ner till jorden och vi här får ta del av frukterna från Gud. Livets träd finns i bibelns början och slut. Adam och Eva blir bortdrivna från Eden när de äter att trädet som ger kunskap om bra och dåligt, jag förstår det som att de blir lurade av ormen att själva vilja bestämma vad som är gott och ont utifrån vad som passar bäst för dem, istället för att lyssna på Guds visdom om saken. De försöker ta kontroll över livet på egen hand och därför är de plötsligt inte längre i paradiset och livet som gåva från Gud utan deras liv har blivit en hård kamp där vi är konkurrenter till varandra istället. Livets träd går förlorat. Sedan dyker det upp i bibelns slut i det nya Jerusalem som kommer ner från himlen. Där står livets träd och dess frukt är livgivande och Gud är också närvarande där, så det hör ihop på något sätt.
Det passar bra att ha ett livets träd vid Jesu krubba också, för där landar liksom himmelriket på jorden igen. Där tillsammans med Jesus är vi i Guds rike, han är den som ger liv och för oss hem till Guds rike.
Slutligen har jag en tredje tanke om julgranen. En klassisk predikoliknelse om julgranen och äppelträdet.
Ute i trädgården (någon sådan har inte jag men kanske du?) står äppelträdet. Det smyckas också av frukt varje höst. Kanske ser det inte lika spektakulärt ut men det är gott att äta och en del träd ger imponerande mängder.
Vad är då poängen? Jo, många tror att livet som kristen mest liknar julgranen. Det handlar om att hänga på olika goda beteenden och ta bort dåliga tills man blir en riktigt fin människa. Problemet är att trädet i sig inte förändras nämnvärt för det. Det förblir detsamma därunder även om det ger sken av att ha blivit väldigt mycket bättre.
Äppelträdet däremot bär egen frukt helt av sig själv. Och utan ansträngning. Det är något som kommer av sig själv när tack vare de djupa rötterna som ger näring. Frukten är dessutom mer matnyttig för andra att ta del av än de i och för sig imponerande julgranskulorna.
Livet som kristen är egentligen tänkt att vara som äppelträdets liv. Vi är mer än något annat kallade att söka Gud och följa Jesus i våra vanliga liv. Försöka få djupa rötter i livet. Då kommer frukten, utan att vi för den sakens skull behöver ha all vår stolthet i vad vi åstadkommer.
Framförallt är det befriande att få vara en äppelträdskristen istället för en julgranskristen. Slippa stå ensam med något slags stort perfektionsprojekt. Istället är det egentligen bara relation till Gud det handlar om (och som i sin tur behöver få konkret form genom gudstjänst och bön och så). Du är Guds. Lita på det. Gud behöver inte dina goda gärningar. Han vill ha dig. Men när han fått dig vill han använda dig för det goda.
Kommentera det här inlägget