Jag funderar som sagt en hel del på humor och bibeln just nu. Jag brukar allt oftare hitta vad som måste vara avsiktliga absurditeter i bibeltexter, ett enkelt exempel är Jesu liknelse om kamelen och nålsögat ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”.
Det är kanske lite att sträcka begreppet att kalla det där för humor för man skrattar väl knappast åt det även om det är drastiskt?
Men det kan ju ändå vara så att de första åhörarna till Jesus tyckte han var otroligt slagfärdig och dråplig när han så ville. Ett exempel som är närmare i tiden för oss är Carl Michael Bellmans sånger. När vi hör dem nu så tycker vi det verkar vara väldigt fin och förnäm poesi eftersom vi inte förstår de dolda koderna. Men för Bellmans åhörare kunde de vara fulla av tvetydiga anspelningar och gliringar, och en hel del snuskigheter. Bellman var ju folklig underhållare i sin egen tid.
Nu är ju inte jämförelsen att Jesus var särskilt lik Bellman på något annat sätt, bara att humor åldras väldigt snabbt när sammanhanget kring förändras.
Vad säger du om detta? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar