Jesus döps för oss

Här är predikan jag höll igår om Jesu dop i Grimsås och i Nittorp. Det börjar bli lite mindre konstigt för mig att ta med dikter i predikan nu när jag gjort det några gånger. Än så länge har jag inte en aning om ifall någon uppskattar det men själv tycker jag ju om det. Hoppas den här kan vara till glädje för dig!

Första söndagen efter trettondagen 2020 –Jesus döps för oss

Jag hörde en amerikansk pastor tala om något som jag faktiskt minns själv från när jag var tonåring. Han sa att för en del så händer det att om någon frågar om de är kristna så svarar de något i stil med ”jag gör mitt bästa för att vara det” eller något liknande och så låter det lite ödmjukt. Jag tror att jag själv har svarat så på någon sådan fråga vid något tillfälle. Men, sa pastorn, säger man så så visar man att man inte förstått alls vad kristen tro handlar om! Så det visste jag tydligen inte. Men nu borde jag ju veta bättre? Vi får se!

Nu när vi är i slutet på julen, Knut är ju imorgon, så har vi hört mycket från Lukasevangeliet om skattskrivningen och mycket från matteusevangeliet med de tre vise männen och allt det men idag lyssnar vi på markus och han tar inte med något alls om Jesus som barn, han går direkt på att Johannes döparen börjar döpa och kalla till omvändelse. Och det tycker vi nog är konstigt men det är också rätt rimligt för som jag förstått det vill Markus beskriva Jesus på ett sätt där han liksom trampar upp vägen som vi lärjungar ska följa, och för oss börjar ju det kristna livet med dopet.

Det är ändå gåtfullt det hela, för varför ska Jesus döpas? Johannes sa åt folk att döpa sig för att vända om från sina synder, och som den kristna tron ser det är Jesus ju den ende som inte har några synder att vända om från, det är ju honom vi brukar vända om TILL!

Det händer trots allt väldigt mycket i dessa få ord. Man kan till exempel tänka på skapelseberättelsen där land steg ur havet och den heliga Anden svävade över djupet. Här är skaparen i farten och skapar något på nytt! Det är också så att himlen delar sig, det är ett ord som bara återkommer en gång till i markusevangeliet, någon kanske kan gissa var? När Jesus dör på korset delar sig förhänget till det allra heligaste i templet, det liksom kommer en försmak här av vad som ska ske i evangeliet, vi ska få se hurdan Gud är, Gud uppenbarar sig och vägen till Fadern öppnas. Jesus visar ju framförallt på korset vem Gud är, att man bäst förstår vem Gud är när man ser den starkast tänkbara akt av kärlek och uppoffring för världen och människorna han älskar.

Att Anden kommer över Jesus påminner i sin tur om att han är den smorde, messias (eller Kristus som vi säger) och orden från himlen förtydligar det. Det är förstås gamla ord som får nytt liv, från ps 2 och från Jes 42 i någon slags blandning. Det är ord som har att göra med att Gud visar att någon har ett kungligt uppdrag, men det är också ord från början av ett väldigt berömt stycke hos Jesaja som handlar om den så kallade ”Herrens lidande tjänare”, en gestalt som ska vara lydig och göra Guds vilja men som kommer tvingas lida mycket då han bär våra synder och förbrytelser.

En bra presentation får man säga av det som senare kommer visa sig vara sant om Jesus. Guds utvalde kung, som nu får börja sitt uppdrag, men ett tjänaruppdrag där han får lida för vår skull. Och efter vårt textstycke får Jesus på en gång börja kämpa mot Djävulen i öknen.

De första århundradena i kyrkan fanns det en lära som sedan blev bedömd som felaktig och den stora kyrkan tog avstånd från den, den härstammar från ett felaktigt sätt att förstå den här texten. Det kallas för adoptionalism, att Jesus egentligen bara var en vanlig människa men som genom den heliga Anden blev så att säga adopterad till att vara Guds son genom att bli uppfylld av den heliga Anden. Det där höll inte riktigt men det finns något värt att hämta i det ändå, när vi nu börjar fundera på vårt eget dop. Dopet innebär ju nämligen att vi, som ju ÄR vanliga människor för Jesu Kristi skull får räknas som Guds döttrar och söner, att han vill låta sin Heliga Ande bo i oss så att Gud kan verka i våra liv. Jag sa att dopet var början på Jesu uppdrag för att han vill gå före oss på den väg som sedan är vår. Vi får ta till oss att du och jag också är Guds utvalda och älskade, adopterade, alltså att det hänt genom något som Gud gjort för oss och gjort oss till sina. Och vi får försöka lyssna till Guds röst och följa Jesus exempel efter bästa förmåga.

Men nu sa jag ju efter bästa förmåga! Hur var det med det där med att vara kristen och svara ”jag försöker verkligen vara det!”, det var ju fel svar eller hur? Men varför?

Den kristna tron är tron på frälsaren Jesus. Han som gör allt för oss som Guds lidande tjänare. Här omvänder han sig till och med i vårt ställe fast han inte behöver omvända sig, kanske för alla de gånger VI INTE omvänder oss utan stannar i det onda.

Dopvatten kan vara rätt fint och stämningsfullt men på ett sätt står det som symbol för döden och det nya livet efter det. Israels folk var rädda för havet och vad det kunde finnas för havsmonster i de dolda djupen. Jesus stiger ner i djupet av allt ont, all död, allt destruktivt, han delar det med oss. Och det är skönt att han delar det med oss, han förstår oss. Men han gör det också för att hämta upp oss ur syndens och dödens våld och lyfta oss upp i Faderns famn. Då öppnas himmelriket och vi är på vägen hem till Faderns hus.

Så jag hade fel trots allt. Svaret på om du och jag är kristna är aldrig någonsin om vi försöker tillräckligt mycket. Det låter duktigt och ödmjukt men det är det faktiskt inte. Det är bättre och ödmjukare att tacksamt säga att du är en kristen, för Jesus har i sin stora nåd och barmhärtighet räddat dig upp ur avgrunden och gjort dig till sin. Även när du INTE ansträngt dig tillräckligt och när du INTE tackat honom som du borde.

Nedsänkningen

Johannes höll hårt om mästaren

och sänkte honom ned i floden

Han sa det borde varit tvärtom

fast han själv redan var långt nere

i människolivets virvlar

ska man vara där

behövs hans händer nära

djupt i gemenskapens mitt

skönhetens svindel

ensamhetens dån

för att dela det man inte kan dela

utom med en som varit

ännu djupare ner

med ens förstår Johannes

att han bara är en av många

som sänker ned honom

tillsammans är vi

de dolda avgrundsdjupen

på vars botten

han hämtar skatten