När jag läste på lite i första mackabeerboken för att skriva mitt monumentala (?) inlägg om ”Judas Mackabaios och Jesu intåg i Jerusalem” (läs det om du missat) så snubblade jag över en detalj som jag tyckte kändes märkligt bekant. Kanske är det ett teologiskt scoop eller så är det bara fel men jag delar det med er i alla fall.
I mackabeerböckerna har ju judarna blivit erövrade av grekiska trupper och dessa tvingar dem att bryta med en massa religiösa bruk som är viktiga för deras identitet som Guds folk. Det lyckas de rätt bra med TILLS de kommer hem till en viss Mattathias:
Kungens män, som skulle tvinga folket till avfall, kom till staden Modein för att invånarna där skulle offra, och många israeliter samlades kring dem. Mattathias och hans söner höll sig för sig själva. Då vände sig kungens män till Mattathias och sade: ”Du är en ansedd ledare och en betydande man här i staden, och du har stöd av söner och bröder. Kom fram och bli den förste att lyda kungens förordning, så som alla folk har gjort, också männen i Judeen och de som är kvar i Jerusalem. Då skall du och dina söner utses till kungens vänner, och du och dina söner skall bli hedrade med silver och guld och många andra gåvor.
1 mack
Sedär, de får chansen att göra som alla andra och lyda påbuden, till och med mot belöning! Vad händer nu då?Men Mattathias ropade högt till svar: ”Om så vartenda folk under kungens välde lyder honom och har avfallit från sina fäders religion och alla har valt att följa hans påbud, så skall jag och mina söner och bröder ändå hålla fast vid våra fäders förbund. Aldrig får det ske att vi överger lagen och buden! Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster.”
Just som han sagt detta trädde en judisk man fram i allas åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning. När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg ner mannen invid altaret. På samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han ner. Så värnade han lagen med helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.
Och Mattathias ropade högt ut över staden: ”Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet!” Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.
Det jag har funderat på utifrån detta är att jag tycker det finns likheter mellan Mattathias och Jesu lärjunge Petrus. Som du kanske minns säger Petrus något liknande när Jesus säger att de alla kommer att svika och överge honom: ”ÄVEN OM ALLA ANDRA SVIKER SKA INTE JAG DET (ungefärligt citat) och sedan när Jesus blir gripen på olivberget tar ju faktiskt Petrus upp sitt svärd för att hugga i med våld mot de som griper Jesus.
Jag vet inte om det kan finnas någon verklig parallell mellan Mattathias och Petrus i hur de skildras. Men det är desto troligare att det är speglar de förväntningar som folk hade på vad som borde ske kring Jesus från Nasaret. Med detta med oss förstår vi bättre hur Jesus avviker från förväntningarna genom att avvisa alla försök att försvara honom eller föra hans sak framåt med våld. Den som tar till svärd ska förgås genom svärd, säger han.
Än en gång är jag tacksam för att jag äntligen tar itu med att läsa apokryferna. Det här är ju en väldigt intressant bakgrund till evangelierna!
Har du tankar om det? Skriv en rad!
Lämna ett svar