Om att döda på sabbaten

Jag skrev här om ”Petrus och Mattathias” och hur Jesus kanske ser sig själv i kontrast från den våldsamma ledaren Judas Mackabaios och hans uppror mot ockupationsmakten. Sen har jag hittat en bit till till det pusslet!

Det är ju det där med våld ännu en gång. Närmare bestämt om att döda på sabbaten. Så här står det om Jesus i ett av evangelierna:

Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom fram.” Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?” De teg. Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Håll fram handen.” Han höll fram den, och den blev bra igen. Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

Jesus blir ifrågasatt för att han botar på sabbaten, det uppfattas väl som ett slags arbete. I och för sig är alla eniga om att man ska rädda liv även på sabbaten men det här hade väl kunnat vänta någon dag till? Från Jesu perspektiv är sabbaten dagen som symboliserar förnyelse av skapelsen så för honom är det istället den bästa tänkbara dagen får något sådant.

Men han säger ju detta märkliga om att döda på sabbaten? Det är där vi kan slå upp första mackabeerboken igen för där finns en parallell!

Det börjar med att en grupp rättfärdiga som inte vill foga sig i ockupationsmaktens ordning drar sig ut i öknen för att hålla sig undan. De blir hittade och det står:

”Det var på sabbatsdagen de började striden. De sade till dem: ”Låt det vara nog! Kom ut och gör som kungen har befallt, så skall ni få leva.”

Israeliterna svarade: ”Vi kommer inte ut; vi vill inte följa kungens befallning och vanhelga sabbatsdagen.” Då gick kungens trupper omedelbart till anfall. Men israeliterna värjde sig inte; de kastade inte en sten och spärrade inte för grottorna. ”Utan skuld går vi alla i döden”, sade de. ”Himmel och jord är våra vittnen på att ni dödar oss mot all rätt.” Fienden anföll dem på sabbaten, och de och deras hustrur och barn och boskap blev dödade, upp emot tusen personer.

När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda. Och de sade till varandra: ”Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.” Den dagen fattade de detta beslut: ”Om någon angriper oss på sabbatsdagen skall vi bjuda honom strid, vem han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så som våra bröder dödades i grottorna.”

Så Judas Mackabeus och kompani väljer alltså att döda på sabbaten för att uppnå sina syften. Kanske inte så konstigt val med tanke på omständigheterna men visst låter det som att det kan ligga en udd mot dem i det Jesus säger? Han är inte den som tar till vapen utan snarare den som blir dödad som den första gruppen trogna judar, utan att bjuda motstånd.

Ytterligare en ironi är ju att de där skriftlärda Jesus talar med minsann genast själv börjar smida onda planer på sabbaten (som det ju fortfarande är), det måste väl vara värre än att bota en hand?

Vad säger du om detta? Skriv en kommentar!