Jesus som städar

Här är min predikan från igår i gudstjänsterna i Ljungsarp och i Dalstorp. Som vanligt blev det lite mixtrande och jag drog ifrån och lade ifrån i stunden men det här får väl vara den officiella versionen 🙂 Hoppas den är till glädje för dig!

Predikan 3e i fastan 2020 kampen mot ondskan

Hemma hos mig får man städa väldigt mycket. Man skulle egentligen behöva städa väldigt mycket mer än vad vi egentligen gör, om man tänkte sig att det skulle se fint ut hela tiden. Det har eskalerat med tiden det där ju fler barnen blivit men nu hinner man knappt plocka upp saker från golvet innan det är fullt med andra grejer, och så fort hela familjen gått in genom ytterdörren och klätt av sig är det dags att dammsuga.

Jag tycker det kan vara en bild av det där med kampen mot det onda. Inte för att oordning är ondska alls men det kan ju åtminstone stå för kaos och där finns det väl någon likhet.

Det låter som väldigt stora ord att kämpa mot det onda, som något för hjältar som dräper drakar. Men som i Hanna Arendts berömda bok om ”den banala ondskan” så är det sällan så dramatiskt och romantiskt det det hela handlar om. Arendt skriver om nazisten Eichmann som utan tvekan gjorde mycket ont, han organiserade förintelsen. Men han var samtidigt bara en grå tjänsteman som gjorde sitt jobb. Fattade dagliga beslut som ledde till död och förintelse medan han höll på med byråkrati och organisationsscheman.

När jag var liten och såg på film med onda och goda så tänkte jag mig alltid att det satt några gangsters någonstans och såg på samma film, de hejade förstås på de onda och blev lika grymt besvikna i slutet på varenda film. Sen har jag förstått att det nästan inte finns någon som ser på sig själv som ond, hur mycket ont man än gör. Vi vill se på oss själva som de goda, helt enkelt, som en duktig anställd till exempel, som Eichmann.

Så jag tänker mig att kampen mot ondskan är ungefär lika oglamorös för det mesta. Det handlar sällan om att åstadkomma något särskilt, mest bara om att stå emot att vara med i det onda som hela tiden sveper över oss och vill få med oss. Eller som att hela tiden städa undan kaoset och se till att det finns förutsättningar för det goda livet att fortgå. Vi behöver inte skapa det goda, det finns där ändå som en Guds gåva som vi får försöka att inte förstöra.

Elia har inte svepts med ett enda dugg. Det verkar onekligen ibland som om alla andra i hela landet har börjat följa avgudarna istället för Israels Gud. 400 baalsprofeter mot honom ensam. Vill man prata modernt kan man säga att Elia har väldigt starka värderingar och integritet, vill man säga det lite mer bibliskt räcker det att titta på vad hans namn betyder: Jahve är min Gud. Ingen annan. När jag tänker på den bibeltexten just idag tänker jag på det politiska klimatet och hur det skiftat under de senaste åren kring flyktingar och annat. Ena dagen tycker alla si, nästa dag tycker alla så. Min önskan är att vi kristna ska veta lite bättre än så vad vi håller för sant och vad som är heligt och okränkbart, inte svepas med av det aktuella utan utgå från de vanliga grunderna. Vad har jag som jag inte fått som gåva? Vem är min nästa?

För bibelns människor var det mer än vi kanske tänker som ingick i kampen mot det onda. De tänkte sig att vi ju lever i Guds goda värld och Gud är den som ger allt gott, men så kommer det liksom hela tiden attacker där det onda försöker invadera Guds goda värld. Man tänkte sig därför att sådant som döden egentligen inte hör hemma här. Det tycker jag att jag kan förstå hur konstigt det än låter för det är så svårt för oss människor att gå med på att döden ska finnas och livet ha ett slut. Det är som att vi är skapade för något annat. Och så tänkte man sig också att varje sjukdom och annat var som små doser av död redan mitt i livet, som bryter ner hälsan och livet. Så Gud kämpar hela tiden med att hålla det onda tillbaka. Gud städar så att säga hela tiden, i det här stora konstiga hus som är hela vår värld. Det onda kan alltså vara både sådant som vi verkligen tycker är ont, som hathandlingar eller våld eller förtal, det kan också vara sådant som vi tänker är en ofrånkomlig del av livet, som sjukdom och död. Riktigt varifrån det onda kommer är inte så tydligt i bibeln, den där ormen dyker bara upp i paradiset plötsligt. Det är en bra beskrivning av hur livet här ter sig, det onda finns alltid med. Varför det ska vara så är inte lätt för en människa att förstå. Viktigast är att hålla fast vid att det onda inte kommer från Gud. Gud är den som håller det onda i schack.

Det kan vara bra att tänka på det när vi nu alla är ganska oroade över ganska olika saker som coronaviruset och en ny flyktingkatastrof och klimatkrisen på en och samma gång. Den dag Gud förnyar jordens anlete vid tidens slut kommer inget av det att få finnas med där. Guds tanke med världen är att vi ska leva i fred med varandra, med skapelsen och med honom.

I evangeliet botar Jesus en stackare som är demonbesatt. Man brukar tänka att det kanske är epilepsi det är fråga om men det hade de inga ord för då. Hur vi än säger så kan vi alltså säga att här är en människa som lider och då är det något ont, det är inte del i hur Gud vill ha det och Jesus reagerar.

När pojken får demonen utdriven ur sig ligger han som död. Och Jesus väcker upp honom igen. Jag tror att det är en viktig sak som vi inte får missa här. Att bota från sjukdomar, driva ut demoner eller att uppväcka döda är, när Jesus gör det, olika varianter av samma sak. Jesus städar huset och driver tillbaka alla destruktiva krafter. Vi är lite som den besatta pojken, vi lever fångade i det onda. Vi är under dödens makt och vi är under synden, vi klarar inte av att älska vår nästa och vill inte så ofta göra det heller. Vi lyder under en massa avgudar precis som folket på Elias tid och låter pengar eller makt eller annat bestämma hur vi lever våra liv och vad som är heligt. Jesus behöver städa också hos oss.

När vi talar om kampen mot ondskan så får förstås vi försöka göra så gott vi kan för att göra det goda men det är svårt eftersom vi inte är så goda. Kampen mot det onda står egentligen inom oss, i våra hjärtan. Och det är Jesus som kämpar där för att befria oss. Vi är snarare slagfältet än hjältarna. Det betyder förstås inte att vi inte kan göra något, lite ironiskt kan man kanske säga att vi ofta kämpar rätt hårt för att få behålla vårt skräp och hålla Jesus borta från det. Vår del i städningen är lite som för Petrus vid nattvarden, att låta honom tvätta oss rena.

Vi kan också tänka på pappan i berättelsen som egentligen inget kan göra och som har en svag tro men han ber om hjälp och får det. Jesus säger något kryptiskt om att sådant här bara kan drivas ut med bön, kanske är det pappans bön han menar? Jag förstår inte hur det skulle kunna gå till att lösa den här situationen med det onda men jag tror att du kanske vet och kan. Hjälp oss.

Nu är vi snart i påsken. Jesus förutsäger vad som ska ske. Påskens händelser är inget annat än det att Jesus går hela vägen i sin kamp mot ondskan. Det är ett stort mysterium vad som egentligen händer men kanske liknar han lite den där besatta pojken. Han tar på sig all ondska, all sjukdom, all död, tar med sig det på korset och dör. Och så får han livet åter av sin Fader och uppstår som den förste i en ny värld där ondskan för alltid är utstädad. Och vi får alla del i det genom att höra ihop med honom.

Det kan ni ju tänka på när ni städar hemma. Ni kan till och med be en bön när ni gör det.