Om både kyrkans år och om rättvisa i världen.
Jag fick för ovanlighetens skull en fråga om att blogga i ett särskilt ämne. Det var Svenska kyrkans internationella arbete ACT som önskade att jag skrev om något som knöt an till deras fasteinsamling (en årlig kampanj för att samla pengar till utvecklingsprojekt i världen). I år finns det dels med mottot ”dela lika”, dels med mottot ”stå på modets sida”. För att nu ändå vara lite taskig mot dem så måste jag säga att jag tycker ”stå på modets sida” är helt obegripligt. Det låter jätteflummigt i mina öron även om jag kanske kan gissa vad de vill ha sagt (men egentligen bara gissa).
DELA LIKA däremot tycker jag passar fint nu vid vårdagjämningen. Inte bara för att det här är tiden på året då dygnet delar lika mellan natt och dag utan för att det också finns lite teologisk historia att knyta an till.
I den gamla kyrkan tänkte man sig att eftersom Gud skapade världen i perfekt balans så måste det ha skett vid vårdagjämningen. Av det följde att när man skulle börja fira Jesus födelse så valde man också att göra det vid den här tiden (jungfru Marie bebådelsedag är ju kring 25 mars varje år), man tänkte helt enkelt att då börjar Guds nyskapelse av världen och Jesus kommer till oss för att ställa allt till rätta igen.
Så då är det väl också rimligt att tänka på orättvisor denna dag. Gud har ju trots allt skapat oss som varandras jämlikar. Det där med ägandet och att en del har mer och andra mindre har vi visst kommit på själva. Och om det är Guds vilja att det ska vara på ett annat sätt än nu får vi förstås vara med och arbeta för jämlikhet på olika vis.
Det är svårt att skriva om detta utan att det blir pekpinnigt så jag tar ett skämt istället:
Det var en gång en väldigt from rabbin som kände sig manad att be för de fattiga. Hans lärjungar samlades kring honom och undrade vad som stod på. Han var djupt koncentrerad på bönen men ropade till dem att han kände sig manad av Gud att be för att de rika skulle dela med sig till de fattiga så att alla hade det de behövde. Efter en stund ropade han igen att han kände att bönen gav resultat!
”Jag har nått halvvägs fram till målet” ropade han. ”De fattiga har gått med på att ta emot pengarna”.
Lämna ett svar