Vad ska man göra när det är som det är?
Vad gör man när man plötsligt blivit isolerad och inte kan ha sitt andliga liv i den gemensamma gudstjänsten längre? Just nu prövar sig alla kyrkor fram med telefonkontakter, videokonferensmöten och gudstjänster via nätet. Det är väldigt fint att vi har så mycket teknik som kan hjälpa oss och jag har ju hållit på länge med att bedriva nätarbete här på bloggen. För den som är hemma med tekniken är det ju bra. Här är några korta tankar.
Gå på gudstjänst på distans. Kanske att din församling har gudstjänster på nätet? Eller så finns ju tvgudstjänsten? Gå in för det som en riktig gudstjänst och ordna det lugnt omkring dig så blir det säkert en välsignad stund.
Gå i skogen. Naturen finns ju gud ske lov till hands även nu. Åtminstone om man bor på lite mindre ställen. Långa promenader är bra för den existentiella hälsan också.
Läs en bok. -”Andlig läsning” är lika tillgänglig nu som annars. Kanske att du har något i bokhyllan intill dig? Allt från lättillgängliga till riktigt krångliga böcker allt efter intresse. Läs gärna lite i bibeln också.
Använd en app, Det finns bra appar att be med. Testa gärna ”tidebönsappen” så kan du be färdiga böner i någon slags gemenskap med andra som använder samma app.
Ring en präst, jag hoppas du känner att du kan höra av dig till församlingspräst eller liknande utan att ha behöva ha något jättekonkret problem att tala om. Många församlingar har ordnat nu med journummer och liknande.
Maila mig. Har du saker du vill fundera på tillsammans med mig så får du gärna skriva en rad eller flera till tomas.jarvid@svenskakyrkan.se så tar jag gärna del av vad du har på hjärtat. Du får förstås gärna skriva till mig på twitter eller i kommentarerna här under eller hur det passar dig.
Ta hand om någon annan. Om du har kraft över så se om du kan hjälpa någon. Gör det enkelt för dig och börja med något välkänt. Ring någon du tror är isolerad och se om du kan vara till hjälp. Det är nog minst lika nyttigt för dig själv som för den du hjälper.
Håll ut. Det lär väl vara ett tag det här, och hur världen ser ut efteråt är inte lätt att veta. Be för att Gud ska bära oss igenom detta och leda oss till en god framtid. Det är ok att känna det precis som du känner det.
Jag tycker det här var en lite knepig bloggpost att skriva för jag är själv ganska vilsen i dessa tider. Det är svårt om man ska vara en stor hjälte så jag tänker som vi brukar tänka i kyrkan att det är Gud som får bära oss. Det hänger inte på hur duktiga vi är nu heller.
Vad tänker du om detta med att ha det andliga livet igång i isolering? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar