Gud ger oss ett rum att dela med honom

Jag predikade igår på annandagen i Limmared och i Dalstorp. Jag hade ju utlovat att jag skulle tala om även den sista delen av Dalstorps altartavla, den del som är längst till höger i bilden ovan. Nu blev det ju lite mer komplicerat då jag utgick från den bilden då jag skrev predikan men sedan också skulle tala framför en helt annan altartavla i Limmared. Det blev bra såvitt jag förstår, det finns mycket annat fint i Limmareds altartavla (jag bloggade för länge sedan med bild på den ”Limmareds kyrka i bild”) som jag tog upp istället. Detta är dock Dalstorpsversionen som ni får ta del av. Hoppas den är till glädje!

Annandag påsk 2020- Gud ger oss ett rum att dela med honom

Idag är en annandag. Här i Dalstorps kyrka har jag talat mycket igår om altartavlan och att vi kanske ser på samma gång Jesus på korset och Livets träd här i mitten. Jesus öppnar på nytt vägen till Guds närhet för oss. Och så har jag lovat att tala om det vi ser här till höger idag. Det är liksom tredje delen eller tredje scenen, inkarnationen, passionen och så detta.

Jag tror jag läst något av konstnären där han själv menade att det föreställer Petrus och Jesus. Det är en klassisk annandagstext men inte just i år. Petrus som ju svikit och förnekat att han ens känner Jesus och så möts de igen, Jesus välkomnar Petrus trots sveken och så går de vidare tillsammans. Man kan tänka att det är de andra lärjungarna här som ser på? Men det jag tycker är intressantast är egentligen den här bågen runt dem. Det är som ett rum.

Livet blir väldigt trångt ibland. När man har ett tungt samvete till exempel med skuld av olika slag, eller när man bär på mycket skam för att man är en dålig människa i sina egna och andras ögon. Eller när man har fått andra sår genom livet som gör att man är på något sätt bunden. Men så kan det hända något som gör att man plötsligt får rum omkring sig igen, det blir lättare att leva. Förlåtelsen är en sådan sak, syndernas förlåtelse. En annan sak är när skammen viker undan för den som äntligen blir älskad i befintligt skick. Och när vi möter någon som kan befria oss från det vi är bundna vid. Allt detta är sätt att beskriva påskens innebörd faktiskt.

Jag tänker vidare att påsken mynnar ut i att vi får leva i ett nytt rum som vi delar med den uppståndne Kristus. Man skulle kunna tänka att idén med Guds förlåtelse eller befrielse från skam eller så är att vi ska få börja om på noll så att vi kan vara klara och klara oss själva. Men det är i sig ett tecken på att vi inte riktigt fattat. Den kristna tron har aldrig gått ut på att vi ska kunna bli starka och lyckade och klara oss på egen hand, hela den drömmen om att själv vara kapten på skutan i livet är fel. Vi ska vara i det där rummet tillsammans med vår Gud och vi ska vara kvar där resten av våra liv. Det handlar inte bara om att Gud städar ett rum åt oss som vi kan vara i sen, Gud har från början tänkt sig att vi ska leva våra liv, ta hand om vår omgivning, tillsammans med honom. Vi återgår inte till det normala, det ska komma ett nytt grundläge. Det står ”Gråtande kommer de men jag tröstar dem, OCH LEDER DEM”.

Och det där är jobbigt för vi kanske gärna ger upp en del mindre synder men det här är själva grundsynden, att vi inte vill att Gud ska vara Gud och vi bara människor.

Men titta! På det här rummet! Vad härligt att leva där va? Och de här andra människorna runt blir väl väldigt nyfikna. Här finns förlåtelse! Här finns befrielse från skammen! Här är närvaron i ensamheten.  Jag tänker att det är så kristen tro borde spridas. Den borde locka och smitta av sig själv. Vårt uppdrag som kristna är först och främst att förbli hos Jesus, fördjupas och förvandlas över tid.

I evangelietexten finns det också ett slutet rum. Stängt av rädsla för fienden. Jesus kommer in genom låsta dörrar och täta väggar. Jag ber så att det ska hända i så många människors liv. Det händer ofta att jag står inför hopplösa situationer, sådana som ser helt låsta och omöjliga ut. Och tänker att det enda som kan rädda här är att Gud förändrar det hela. Jag är ganska försiktig med att be om mirakler men det här är det viktigaste, enklaste och samtidigt mest fantastiska mirakel som kan ske en människa. Att Jesus kommer in i rummet och delar det med oss. Det yttre kanske inte ändras alls, de svåra sakerna att kämpa med kan vara kvar men är man inte längre ensam i dem så är allt förändrat. Jesus säger till lärjungarna, ”frid åt er alla”. Det är den friden i själen som är så värdefull. Lapplisa sjöng i den gamla guldgrävarsången ”jag byter ej bort den skatt jag fått för millioner jag mår så gott”, och jag tänker på amerikanska slavar som var fria på insidan när de sjöng sina spirituals en gång i tiden.

Jesus gör en sak till. Det här är precis före texten om Tomas tvivlaren men var ni uppmärksamma märkte ni att Jesus ju faktiskt visar även de här lärjungarna sina sår. Jesus har sina sår kvar. Det är ju vår biskops valspråk att ”vår Gud bär sår”. Han har med sig de såren in i rummet där han är med oss. Det finns ett uttryck i själavården ”där sår läggs till sår sker helande”. Det är befriande att möta någon som kan förstå vår smärta, som jag inte måste hålla upp någon fasad inför. Man kan ju tänka lite vidare i metaforen. Ibland frågar man vilken partiledare folk skulle vilja äta middag med eller så, vilken frälsare skulle du vilja dela rum med. FÖR RESTEN AV LIVET? Vi vet ju av erfarenhet att det där livsrummet kan kännas väldigt trångt också när man inte får lov att vara just som man är utan måste verka mer entusiastisk eller mer sval eller mer smart eller mer lyckad än man känner att man är. Men Gud har sår, han har med sig tung erfarenhet av livet som människa. Och därför bär han sår på ett sätt till, han tål se våra sår och han bär de bördorna vi bär åt oss när han kommer nära.

Nu när vi kommit förbi påskdagen får vi fortsätta minnas skärtorsdagens svek och långfredagens plåga. Den här segrande Kristus som kommit in i vårt rum är också den som varit den lidande. Han är inte någon framgångssaga alls. Han är ett kärleksbevis på att Gud är mer kärleksfull än vi vågar tro, och mäktig nog att kliva in i det rum som är slutet och låst och förvandla det inifrån.