Om Jesus och goda och onda surdegar
Jag återvänder ofta till detta med surdeg. Jag bloggade redan i bloggens barndom om ”surdegar i Bibeln och i livet” och tror väl jag gjort det någon gång sedan dess också. Sedan dess har jag emellertid lärt mig mycket mer om, kanske inte främst om bibeln, men om själva surdegsbakandet. Numera är det min fru som sköter surdegen här hemma och hon har tagit det till mycket högre höjder än jag någonsin gjort.
Redan 2012 skrev jag som sagt om att detta med surdeg verkar vara en spretig symbol som både kan stå för det goda (Guds rike som genomsyrar allt i världen med tiden) och det onda (Jesus säger ”akta er för fariséernas surdeg”).
Med fariséernas surdeg menar nog Jesus att de visserligen följer lagen noggrant men att det ändå finns något osynligt inom dem som fördärvat dem. Det går utmärkt bra att leva ett fint liv utåt sett och ändå vara full av avund och girighet och alla såna saker.
En surdeg måste matas med jämna mellanrum för surdegen består ju av levande organismer som äter upp kolhydraterna (”sockret”) i mjölet och av det bildar alkohol (som dunstar bort) och koldioxid som gör degen bubblig (hoppas jag fick det där rätt nu?). Poängen är i alla fall att surdegen sprider sig väldigt snabbt så att den ”äter upp” allt det ”söta” i hela degen. Efter ett tag har det gått för långt för att man ska kunna baka med den, du är det så att säga bara det sura kvar och man måste mata på nytt för att starta en ny jäsprocess.
Jesus menade att synden verkade likadant. Den sprider sig om man låter den vara och till slut förtär den allt gott.
Så här i påsktid är det här extra aktuellt för de judiska påskfirarna ska då röja undan allt syrat bröd ur sitt hem, just för att det symboliserar ”gamla surdegar”, sådant där det onda fått sprida sig.
Vår vän Ignatios skrev också om surdegar i sitt brev till magneterna. Vi kan se att det där med deg fortsatte att utläggas i den tidiga kyrkan för han skriver:
Kasta därför bort den dåliga surdegen som har blivit gammal och härsken. Bli förvandlade till en ny surdeg som är Jesus Kristus. Bli saltade i honom så att ingen av er blir fördärvad. Det är efter lukten som ni kommer att bli bedömda.
Ignatios av Antiochia
Man byter tydligen till en ny deg som är Jesus Kristus och genomsyrar på ett gott sätt som i hans liknelse om Guds rike.
Man kan tänka sig att den kristna teologin om surdeg utvecklades ur detta att Jesus till att börja med är det osyrade brödet, som han säger i nattvarden, som också påminner om uttåget ur Egypten. Men inget bröd förblir ju osyrat för evigt! Då blir det väl med tiden en ny surdeg av detta nya bröd? Med andra ord Guds rike.
Vad säger du om detta med surdegen? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar