En lustig detalj i berättelsen om David sprider ljus över det Jesus säger.
För ett tag sedan skrev jag en predikan till palmsöndagen (”Den gråtande kungen”) och när jag grävde som bäst i berättelsen om Davids flykt från Jerusalem (och sin son Absalom) så hittade jag det här textstället i 2 sam 15:
Alla hans ämbetsmän passerade förbi honom, liksom alla kereteerna och peleteerna och de 600 från Gat som följt David därifrån. Då frågade kungen Ittaj från Gat varför han också gick med. ”Vänd om och håll dig till kungen. Du är ju utlänning och har lämnat ditt eget land. Nyss kom du hit, skall du då redan behöva flacka omkring med oss? Jag vet ju inte vart jag är på väg. Nej, vänd om och ta med dig dina landsmän. Må Herren vara god och trofast mot dig.” Men Ittaj svarade: ”Så sant Herren lever och du själv lever, min herre och konung – där du är, där vill också jag vara, i liv och död.” Då lät David honom följa med, och Ittaj från Gat anslöt sig med alla sina män och de kvinnor och barn han hade i sitt följe. Överallt hördes högljudd klagan.
Jag höll ju då som sagt på och funderade på likheter mellan Jesus och kung David och hur Jesus framställs som den rätte kungen då han rider in i Jerusalem. Men när jag läste det fetmarkerade om hur det skulle vara att följa med David ut på vägarna gick tankarna genast till något Jesus säger i Matt 8:
”När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. En skriftlärd kom fram och sade till honom: ”Mästare, jag skall följa dig vart du än går.” Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” En annan av lärjungarna sade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” Men Jesus svarade: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.”
I själva orden finns kanske inte supermycket av direkt likhet men innehållet är ju likt! Någon vill slå följe dels med David, dels med Jesus och de blir avrådda med hänvisning till vilken osäker tillvaro det är fråga om tillsammans med den som i och för sig är kungen, men ändå en utsatt och hemlös person.
Jag håller för troligt att det här är avsiktligt så att när de första läsarna av evangeliet hörde vad Jesus sade fick de utöver informationen i själva evangeliestället också
1, En antydan om att Jesus är kopplad till David på något sätt, en hemlös kung.
2, De kan läsa in att de som vill följa Jesus kanske bör tänka som den som ville följa David och sikta in sig på trohet i liv och i död för det väntar runt hörnet.
Eller vad tror du om den här parallellen? Är det som jag inbillar mig eller ligger det något i detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar