Om Liv Strömquists senaste seriebok.

Jag har en lite speciell ingång till det där med att läsa tecknade serier. Jag läser helt enkelt alla jag kommer över. Just när det gäller serieutgivningen så hinner man ju faktiskt hålla jämna steg med allt som dyker upp på de bibliotek jag besöker regelbundet och för dig som inte redan visste det så kan serier vara väldigt olika.
Liv Strömquists serier till exempel är rätt långt från Kalle Anka. Det brukar vara rätt avancerad samhällsanalys mellan pärmarna med feminism och historiska tillbakablickar på olika personer som kan stå som exempel för sådant som rör sig i vår samtid.
Nu i ”den rödaste rosen slår ut” så tycker jag hon är alldeles extra intressant för exempelvis kyrkliga företrädare och alla andra som funderar kring det där med kärlek och hur vi ser på den nu. Som kristen har man ibland bilden att man ska ha en lite mer genomtänkt syn på relationer än andra och det stämmer kanske sällan helt. Den här boken är en bra samtalspartner i de här frågorna och dessutom förstås rolig.
Det handlar om marknadstänkande i relationerna, utbud och efterfrågan på datingsidor, om män som fått till sig att de ska verka ointresserade och ”negga” tjejer, om ifall kärlek egentligen är något som drabbar en och är bortom ens kontroll eller om det är något man kan välja för att det passar ens syften, om en tid då det var männen som främst vann i status på att ha många barn. Ja ni hör, det är mycket.
Jag kom också att tänka på min tydligen nu väldigt gamla bloggpost ”Den som inte känner något känner ingen glädje” som på något sätt hör ihop med manligheten som skildras i boken.
Några av mina lärare på prästskolan sa att man ska läsa en bok om relationer om året, och då kan ni gott läsa den här tycker jag.
Lämna ett svar