Vi dyker in i ännu ett brev från Ignatios!
VI fortsätter följa Ignatios, även kallad Theoforos ”den som bär på Gud” på hans väg till Rom som fånge och som blivande martyr för sin tro. Här är ännu ett brev från tiden precis efter att nya testamentet skrevs!
Vi har tagit del av Ignatios brev till Smyrna och Efesos och Tralles. Nu skriver han till Rom, dit han är på väg. Han är beredd att bli martyr för sin tro och känner sig uppenbart starkt kallad till det för nu skriver han bland annat för att försäkra sig om att ingen i församlingen i Rom (som kanske har kontakter eller så) ska försöka hindra hans martyrium. Han tänker sig att hans offer kommer tala starkt till människor, eller som han säger själv:
Om ni håller tyst i fråga om mig kommer jag att bli ett Guds ord men om ni älskar mig på jordiskt vis (försöker rädda honom) blir jag återigen bara ett eko.
Ignatios
Vi fortsätter det citatet lite: ”Så ska ni kunna bli en kärlekens kör och sjunga till Fadern i Kristus Jesus att Gud fann biskopen över Syrien värdig att sändas från solens uppgång till dess nedgång. Det är en god sak att stiga ner från världen till Gud för att stiga upp med honom.”
Härifrån kommer också ett citat jag faktiskt tror jag hade med i en uppsats en gång, det påminner nämligen om det Jesus säger om sig själv som vetekornet som faller i jorden och dör men bär rik frukt:
”Jag är ett Guds vete, och genom vilddjurens tänder blir jag mald så att jag kan visa mig vara ett rent Kristi bröd”
Det är ju också en hänvisning till nattvarden. Ignatios anspelar också på dopet då han säger det som att DOPVATTNET ROPAR INOM HONOM.
”Det finns ett levande och talande vatten inom mig som säger från mitt inre: Kom till Fadern”.
Det är ändå en stor inre kamp han befinner sig i men som han ser det handlar det om att inte kompromissa med det han tror på.
”Det är bättre för mig att få dö till Kristus Jesus än att härska över jordens ändar”
Det här kanske är svårsmält med Ignatios längtar efter martyriet, skriv gärna om du har några tankar om det!
Lämna ett svar