Att alltid ha nära till en bra spegel

Här är min predikan från igår i Grimsås kyrka (11e efter tref, rubrik ”tro och liv”), dagen då det var precis 50 år sedan kyrkan invigdes. Det kändes faktiskt väldigt roligt att predika igen, det har ju nu gått lång tid sedan senast. Tycker väl det som står nedan är lite spretigt men jag fick ändå med rätt många av mina käpphästar så jag är nöjd:) Hoppas den kan vara till glädje för dig också!

Att alltid ha nära till en bra spegel

En av sommarens sommarpratare var Greta Thunberg. Jag är djupt imponerad av hennes arbete så jag lyssnade såklart. Det som satte sig starkast i minnet var en scen hon beskrev av hur hon anlänt till ett stort möte med världsledare och hur alla förstås ville synas tillsammans med henne, bli fotograferade ihop och gratulera henne till hennes framgångar. Det lät så väldigt ensamt för från hennes perspektiv fanns det just inga framgångar att gratulera till. I teorin tyckte alla det hon sa var jättebra men i verkligheten så kör världen på som vanligt utan att man gör de där avgörande förändringarna som måste ske nu. Det var som att det liksom inte var de verkliga resultaten som räknades utan mer att man sa de rätta sakerna och att allt såg bra ut.

Det påminner väldigt mycket om det som står i dagens bibelläsningar. Där finns de lärda i Israel som ”sitter på Moses stol”, de har kunskapen om Guds vilja men de säger ett och gör ett annat. De har så mycket annat att tänka på, framförallt det härliga i att bli beundrade av alla. Det tog över deras fokus. Det har sagts att djävulen inte ger sig på att övertala människor att göra ont, ingen vill ju göra ont, men att få oss lite för mycket fascinerade av vår egen förträfflighet är minst lika effektivt. Det är lite jobbigt att tala om sådant här för det känns som att allt detta jag ska kritisera idag är helt sant om mig själv också, men så tänker jag mig också att kristen tro ska vara. Vi ska inte behöva vända bort blicken från våra svaga sidor och fel, vi ska kunna lita på att Guds kärlek till oss räcker i alla lägen så att vi vågar se sådana saker i vitögat.

Och I Jakobsbrevet står det att den som visserligen hör om Guds vilja men inte lever efter den liknar någon som ser sig i spegeln och ser sig själv där. Och jag tror det här faktiskt är en väldigt viktig insikt om vad det innebär att ta del av bibelns ord eller evangeliet om Jesus, det blir en spegel, vi får stanna upp inför det vi ser där av livsvisdom och om vad kärlek innebär och är vi ärliga mot oss själva så kommer det väcka en del djupa funderingar om vad egoism och synd gör för att förstöra i mitt liv och i vår värld. Men så går vi ifrån spegeln och glömmer snabbt. Kristen tro består egentligen av massor av påminnelser, det var ju det här jag tror på! Det är ju det här sättet jag egentligen önskar leva på! Men vi glömmer så oerhört lätt.

Jag hörde om censuren av internet i Kina. Där håller ju diktaturen koll på vad medborgarna skriver på internet som kan vara dåligt för staten. Och med modern teknik sållas helt enkelt en mängd saker bort så att de aldrig ens publiceras på de sociala medierna. Men vad är det de tar bort? Märkligt nog är det inte så säkert att alla regimkritiska åsikter tas bort, det finns åtminstone lite marginal för vad man får uttrycka, om att Mao kanske inte hade rätt i allt och så. Men det som censureras är sådant som handlar om att folk faktiskt GÖR något. Om någon vill dra ihop andra till protestdemonstrationer eller kanske ens skriva om att det förekommer sådana så slår censuren till. Snacka är inte så farligt, men handling kan snabbt förändra ett samhälle, det räknar kommunisterna med.

Så det gäller att förankra de värderingar man har i sitt sätt att leva. De vanor vi har säger mer om oss än åsikterna. Några exempel på det swishar faktiskt förbi i evangeliet idag! Jesus nämner att fariseerna har böneremsor och manteltofsar som de prålar med men det det handlar om är alltså att man skulle binda på sig remsor med böneord på bönestunden, och man skulle ha sin symboliska bönesjal, och man satte en kapsel med ett bibelord vid sin dörrpost, det hade man fått från Toran, Moselagen och Jesus följde förstås själv allt sådant han också. Idén med reglerna från Moses var och är just att man i alla slags lägen i livet, i vardag och i fest skulle påminnas om att man tillhör Guds folk. Och tvärtom mot vad vi kanske tänker så ser judar alltså inte alla dessa regler som en börda utan som en gåva.

Nåja, det fanns ju det andra också. Jesus klagar ju på fariséerna att de binder ihop tunga bördor åt människorna och sedan inte gör något för att rätta till dem.

Just det är ett bibelord jag tänkt på väldigt många gånger faktiskt. Varje gång någon ska komma med starka åsikter om hur andra lever sitt liv, eller kommer med goda råd och så. Inte för att verkligen hjälpa utan för att få känna sig överlägsna. Händer ju rätt ofta eller hur? Jag gör så själv. Låt oss låta bli. Låt oss inte vara såna som gör andras bördor tyngre utan hjälper till och bär. Det hänger mycket ihop med det andra Jesus säger om att komma som en jämbördig. Och vilja vara en tjänare.

Lätt att snacka, svårt att göra. Goda nyheter för oss att det finns åtminstone en som stämmer på detta med att inte välja att vara Herre utan bror, inte lägga på bördor utan hjälpa oss bära, inte vilja ha hedersplatsen utan sitta tillsammans med de som hamnat längst ner vid bordet, den som kom och blev vår tjänare. Det är bästa skälet att ta Jesus på allvar. Han levde det liv han vill visa på.

För femtio år sedan stod den här kyrkan färdig. Det är en plats som är till för att tron ska få plats i våra liv. Vi får gå hit med jämna mellanrum och se oss i spegeln. Justera inriktningen på våra liv, vart strävar vi? Det får vara en av våra heliga vanor i brist på manteltofsar och så. En bland många vanor att rikta in våra liv med.

Det är också en plats för oss att gå till eftersom den kristna tron visserligen till stor del handlar om att vi ska ha Jesus som förebild och följa hans undervisning men då rakt inte bara det.

Det är som det var då när vår evangelietext utspelade sig, när Jesus skällde på fariseerna och alla de stackars människorna intill som dignade under sina bördor och hörde det fick nytt ljus i blicken och rätare ryggar, så är det också för oss när vi får komma till vår Gud. Han vill att vi ska komma till honom så att vi får hämta nytt mod. I grunden är det inte en börda att vara kristen, det är att själv bli buren. Ta på er mitt ok säger Jesus, mitt sätt att betrakta livet, och så ska ni märka att bördan inte är så tung, oket är ju till för att bära upp det som är tungt. Kom ni som är tyngda av bördor, jag ska ge er vila för er själ.

Här i Grimsås kyrka tänker man kanske extra på Jesus här framme. Det är en bild av en som välsignar oss. Det behöver vi mer än något annat. Hos oss brukar välsignelsen vara bland det sista i gudstjänsten. Jag tänker mig att det är lite som när man går ut här, då har man den välsignande Kristus bakom sig, man har ryggen täckt och det är utifrån det läget vi får gå ut i livet utanför om och om igen. Må vi alltid få spegla vilka vi är i hans blick, och må vi sedan inte glömma vad vi sett utan bäras av det varje dag.