Att äntligen lyssna på Gud

Här är min predikan från igår i Hulareds kyrka, på vad som egentligen skulle varit dagen då kyrkan firade 100 år. Det var en fin gudstjänst och det är extra roligt just nu att återses på gudstjänst igen efter så lång tid. Hoppas det här är till glädje för dig.

Predikan 15e e tref ett är nödvändigt 2020

När Mose fått budorden och Gud slutit förbund med dem på Sinai förmanade Gud folket att de alltid skulle komma ihåg de här buden och leva efter dem så skulle det gå väl för dem. Men sedan kommer ett lite konstigt bibelstycke i femte mosebok. Gud beskriver att det i alla fall kommer att komma en dag då israels folk vänder sig till avgudar och det kommer gå illa för landet då. De kommer bli bortdrivna i fångenskap. Men när de är där kommer de att vända sig till Gud och Gud kommer att höra dem och hjälpa dem.

Det lustiga med det är att som det står har Gud ett väldigt förutseende av vad det är som kommer hända tusen år framåt i tiden eller så då folket hamnar i exil i babylon, men själva boken detta står i blev förmodligen nedskriven just i babylon så den skrevs så att säga med facit i hand. Poängen är i alla fall att hur långt borta de än kommit från Gud och även om Gud låter dem hållas med allt elände de ställer till för sig själva då de väljer att leva utan hans vilja så är Gud sådan att han inte kan låta bli att lyssna när de vänder sig till honom med sina böner! De har glömt förbundet med Gud men Gud kan aldrig backa från sina löften eller förbundet han slutit.

Det beskrivs också på ett sätt som anspelar på bibelns mest citerade vers. Jag har fått lära mig att det är 2 mos 34:6-7 ”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

Gud kan verkligen vara vred i bibeln men barmhärtigheten kommer på något sätt hela tiden att trumfa det, den som vänder sig till Gud blir alltid hörd!

Man kan om man vill tänka att det är väldigt likt berättelsen om den förlorade sonen också, han som är i främmande land men så fort han vill vända hem så märker han att fadern längtar efter att han ska vilja vända hem.

Jag har också lärt mig att det som står om Gud, att Gud är barmhärtig, på hebreiska är ett ord som har samma rot som ordet sköte. Det är som att säga att Gud är som en mor (ja faktiskt ett kvinnligt sätt att beskriva Gud) som känner djupt för sina barn, något som är från djupet av Guds väsen. En förälder kan ju vara arg men så tar kärleken överhanden och så empatin väcks.

Jag tror man också kan se på det sättet på berättelsen om Martha och Maria. Det är en berättelsen om att vända sig till Gud (eller som här, Jesus) och lyssna till Guds ord. Det var ju det israels folk skulle göra, ta till sig det de fått i toran. Martha gör också allt rätt till en början, hon bjuder ju faktiskt in Jesus. Hon ordnar alltihop och lagar väl också maten i kärlek till honom får vi tro. Det dubbla tilltalet till henne ”Martha, Martha” är också ett tilltal av ömsinthet. Jag tror att Jesus tilltalar henne med ett leende, nu kan han komma med ett av sina överraskande perspektiv, förvandla det hela till en lärosituation om man så vill. Vi är ju vana vid den här berättelsen så vi förstår inte riktigt hur absurt det var av Maria att sätta sig och lyssna som männen gjorde! Berättelsen handlar också om det att hon räknas som fullvärdig där hos Jesus. Inte bara det, Jesus passar på att ta henne som förebild för vad det är alla Guds barn borde göra! Så fick det något att fundera över och det gör vi fortfarande efter alla dessa år.

Nu är vi ju här i Hulareds kyrka och den tänker vi lite extra på idag då den i dagarna är 100 år. De flesta som far förbi på vägen tänker knappast att det här är ett hus som är till för det enda som är riktigt nödvändigt. Att sitta vid mästarens fötter. Tala till Gud och lyssna till Gud. Religion är ju något rätt suspekt nuförtiden. Det var säkert så för hundra år sedan också att det ofta verkade som att vardagens praktiska saker var betydligt viktigare än gudstjänst och bön.

Men kanske inte ändå. Den gamle kyrkofadern Augustinus sade redan på 300-talet ”sök det du söker men inte där du söker det”. Vi behöver så mycket. Tröst, mod, livsmod, glädje, frid, förlåtelse, och vi kan hitta det i små rännilar i livet så vi försöker dricka av det där vi hittar det men ytterst sett är Gud källan. Sök det du söker men inte där du söker det.

Och vi tvekar i det längsta att vända oss till Gud. Som israels folk som hamnade ända borta i Babylon innan de till slut hade uttömt alla sina andra alternativ för att ordna livet och allra sist vända sig till Gud med det de bar på i sina liv. Så som det är för de flesta tjurskalliga människor som vi. Och så upptäckte de att Gud var en barmhärtig och nådig Gud. Även om de glömt honom har Gud aldrig glömt oss.

I ett annat viktigt bibelord säger Jesus ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”.

Även i kyrkan av idag behöver vi ta till oss Jesu ord till Martha och Maria. Det finns så mycket att ta itu med och arbete att göra och ofta gör vi verkligen allt ganska bakvänt. Ibland är vi bra långsamma att blanda in Gud i det hela vi med. Bönen är inte på något sätt det enda som ska finnas med i kyrkans liv men frågan är: är kyrkan kyrka alls utan den?

Så kyrkan här vid rullstensåsen påminner faktiskt om det enda som är nödvändigt. Den gör det med sitt torn som pekar på himlen och påminner oss att höja blicken.

Till konfirmanderna igår sade jag att tron på Gud är som ett par glasögon man kan ta på sig. Ett sätt att se på världen med. Tänk om det finns en Gud och vi är Guds älskade barn och de vi möter också är Guds älskade barn, då blir ju livet helt annorlunda! Det är det som är det nödvändiga, att leva livet från rätt perspektiv, söka Guds rike mitt i alltihop. Men vi är som såna där virriga typer (som min fru men säg inte att jag sagt det) som hela tiden tar av sig glasögonen och glömmer vart de lagt dem så det är svårt att ta på dem igen. Vi glömmer grunden för hela livet och då blir det lätt fel alltihop. Må Gud på något symboliskt sätt med sin heliga Ande låta oss ha senilsnören runt halsen, för även om det är lätt att vi råkar ta av glasögonen och få fel perspektiv så ber jag att vi ska få vara snabba att hitta dem igen!

Och när vi vänder oss till Gud. Vare sig det är varje dag och villigt eller om det är när vi verkligen är på botten och fast i främmande land. Då är Gud sådan att Gud hör oss och vill hjälpa oss.