En handfast filosofilektion från Rit-Ola.
I somras läste jag en samlingsvolym med gamla ”Biffen och Bananen”-serier. Man kan väl rent generellt säga att gammal humor inte alltid är så rolig längre och så var det också med detta.
MEN jag stötte också på den här serien som jag tänkte kommentera lite idag. Den har ju blivit aktuell igen när det plötsligt ploppar upp nazister igen i andra länder och i vårt eget land. Det har sagts att det inte är lönt att diskutera med nazister just eftersom de ändå bara tror på den starkes rätt och i så fall kanske Biffens ”argument” är slående.
Men även för oss som inte har några dragningar mot nazismen över huvud taget så tänker jag att den här serien kan illustrera något. I vår tid ses moraliska värden ofta som en fråga om perspektiv och om vem man frågar. På ett rent filosofiskt plan menar vi ofta att det inte är så enkelt det där med rätt och fel och ont och gott. Livet är förstås fullt av gråzoner men framförallt är det så när vi rör oss på det abstrakta planet.
Lite som Biffen skulle man, om någon skulle påstå att det inte finns rätt och fel, kunna argumentera genom att helt enkelt klippa till personen. Så får man se om han eller hon kan vara konsekvent i sin inställning.
Fast ett kristet argument är väl egentligen tvärtom. För den romerska imperiemakten låg också svaret på rätt och fel helt enkelt i vem som var starkast och bestämde. Jesus vände andra kinden till ända tills det blev tydligt för alla hur omoralisk en sådan hållning är, de hade ju dödat en oskyldig! Sedan visade Jesus också med sin uppståndelse att det är en annan, Gud, som är kung och inte Ceasar. Hur mäktig ceasar än må vara.
Lämna ett svar