Dagens bloggpost är en dikt.
Världens undergång
En bok om ursprungsfolken
påminner om alla gånger
världen gått under.
Stam efter stam
död eller avhuggen från rötterna.
Världen går under
vid varje dödsbädd
för en bror
eller en art
och den som räddar
ett liv
har räddat ett kosmos.
Vid horisonten syns
död rida in
världen vi skapat
avslöjas som naken.
Vem kan sörja en så stor sorg?
Lämna ett svar