Hur leker en vuxen? Och är den vuxne som leker ett barn?
Brené Brown talade nyligen om lek i sin podcast ”unlocking us”. Jag tänkte haka på där. Hon berättade att hennes och hennes familjs liv förändrades när de började utgå från att de behövde lek i sina liv. Forskare som hon är hade hon förstås en definiton av lek att utgå ifrån, typ att ”lek är att ägna sig åt något för dess egen skulle utan att resultatet spelar någon roll” eller liknande. Ser man det på det sättet så ryms ju rätt mycket under lek även för en vuxen! Allt ifrån att simma till att sitta och sortera i fotoalbum.
När jag nu började skriva om det här så hittade jag en riktigt bra bloggpost om PRECIS SAMMA SAK från 2015. ”Gör som Gud, lek!” om Lars Gustafssons bok leka för livet. Läs gärna det också. Det var ju från när bloggen var på toppen 🙂
Jag trodde kanske också jag skrivit något om Erik Aurelius bok ”Guds lek” om hur Guds skapande verksamhet beskrivs i lekliknande vändningar men hittar i så fall inte.
För mig framstår det väldigt klart att jag behöver leken. Gärna i form av läsning, slöjd, bloggande, videofilmande, musicerande, springning, och så vidare för att livet ska vara riktigt bra. Såna saker som jag egentligen inte kan ge något svar på varför jag håller på med (svar kan man ju alltid ge men man kan ju märka att aktiviteten snarare är ett mål i sig självt).
Din läxa är nu att fundera på vad som är lek i ditt liv. Kan du göra en egen leklista? Är de sakerna sådant du ägnar dig åt eller borde du göra det mer? Kan du göra det? Det där är rätt bra frågor att fundera på. Jag tror Gud skapat oss till skapande, lekande varelser till sin avbild nämligen.
Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar