Om vad världens konstigaste kläder kan lära oss.
Jag har skrivit här om ”att vara Guds goda rykte” och om Israels folks, och så småningom också kyrkans, uppgift att representera Gud i sin omgivning. Det här illustreras väldigt väl av något så märkligt som prästernas klädsel i gamla testamentet. De ska nämligen väldigt bokstavligt ”bära Guds namn”.
När prästen träder inför Gud så gör han det med olika ädelstenar på klädseln som är ingraverade med namnen på Israels tolv stammar:
Du skall ta två onyxstenar och på dem rista in namnen på Israels söner: sex av namnen på den ena stenen och de sex övriga namnen på den andra stenen, i åldersordning. Som en juvelerare graverar ett sigill, så skall du rista Israels söners namn på de båda stenarna. De skall infattas i flätverk av guld. Du skall sätta de två stenarna på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner: Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herren för att han skall minnas dem.
Även på bröstväskan (som syns på bilden ovan) finns det ädelstenar som bär stammarnas namn.
Så prästerna bär alltså hela tiden fram Israels folk inför Gud i det de gör i templet. Men inte nog med det. Här kommer det verkligt intressanta. Prästerna bär också Guds namn inför folket:
Du skall göra en blomma av rent guld och rista in på den så som man graverar ett sigill: Helgad åt Herren. Och du skall fästa den vid en violett snodd, och den skall sitta på turbanen, på dess framsida. Den skall sitta på Arons panna. Aron är ansvarig för fel i de heliga offer som israeliterna bär fram, i alla deras heliga gåvor; därför skall den alltid sitta på hans panna, så att Herren finner behag i dem.
Så prästerna representerar alltså Gud inför folket. Och uppenbarligen är det något liknande folket ska göra i hela världen i sin kallelse att ”bära Guds namn väl” bland folken. De tillhör Gud och blir därför betraktade som representanter.
Det är för övrigt intressant i sig att de bär namnet på sin panna för så är det ju även i uppenbarelseboken i bibelns slut, där finns de som tillhör Gud och bär hans namn på sin panna. Där finns också de som bär ”odjurets märke” på sin panna som motsats.
Vad lär vi oss av detta? Ja vare sig vi vill eller inte så är det ju de kristna själva som kommer utgöra andras bild av vem den Gud de tror på är. Det gäller att bära Guds namn väl. Vi får också tänka att vi får bära fram de och det vi ber för till Gud genom att nämna det vid namn, lite som prästen som bar stammarnas namn.
Nu blev det kanske trots allt något uppbyggligt här av en rätt märklig passage om gammaltestamentliga prästers klädsel? Skriv gärna en rad om du vill!
Lämna ett svar