Vi dyker ner i ännu ett uråldrigt kristet brev!
Filadelfia är en församling som nämns i Uppenbarelseboken och på de vägarna har den också fått ge namn åt en hel mängd pingstförsamlingar i vårt land. Dessutom är det en av församlingarna biskop Ignatios från Syrien skriver till på sin långsamma färd mot sin martyrdöd i Rom.
Vi börjar känna igen en del av hans teman vid det här laget. Han skriver mycket om sin kommande död och att han hoppas stå som vittne för sin tro till slutet.
Även detta brev innehåller en del pregnanta formuleringar som jag tänkte dela med mig av till er.
Han berömmer till att börja med biskopen som tydligen är en mild man. Han är ”samstämd med buden som en cittra med strängarna” -han lever alltså som han lär och därför lyssnar man på honom. Ignatios håller ju biskopen och präster högt men ändå är det så att ”Goda är prästerna men bättre är översteprästen (Kristus), som är betrodd med det allra heligaste. Han är Faderns dörr.” Det är ju också vår kallelse att först och främst vara ”Kristi efterföljare”.
Han beskriver vackert de kristna som ”barn av sanningens ljus” och varnar för ”de onda växterna som Jesus Kristus inte odlar, eftersom de inte är av Faderns plantering”. Jag tolkar det som en hänvisning till Jesu liknelse där en fiende sått in ogräs i säden. Det syftar här på sådana som kommer med splittring i församlingen. Det är, som senare kyrkofäder och ökenfäder också återkommer till, viktigt att ha ”ett odelat hjärta”. På annat ställe skriver han att ”Där det finns splittring och vrede, där bor inte Gud”.
Det är intressant att Ignatios varnar för ”om någon lär er judendom”. Nu har vi alltså kommit fram till en tid där judendom och kristendom framstår som två olika saker och riktigt vad Ignatios tycker han ska varna för är jag inte helt klar över men han säger också att det inte kommer an på om den man lyssnar på är omskuren eller inte utan ”Om varken den ene eller den andre talar om Jesus Kristus är de för mig stenstoder och dödas gravar, där bara människonamn står skrivna”.
Ett lite kortare brev från Ignatios. Han nämner också att han hört att kyrkan i Antiochia fått fred, förföljelserna har upphört ”genom er förbön”. Det är en fin liten inblick i den dagliga utvecklingen kring församlingar som levde under lite olika goda förhållanden till sin omgivning.
Några tankar kring det? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar