En präst läser ”stretch” -om att sluta jaga

Jag har läst den här boken, ”Stretch” av Scott Sonenshein. Det är på sätt och vis en bok med mycket businessfokus men själva ämnet är väldigt allmänmänskligt.

Den som har lite resurser får vända och vrida på slantarna, och också fundera kreativt på sina andra tillgångar och hur de kan komma till nytta. Motsatsen råder när tillgångarna verkar outtömliga (säg att du hanterar en jättebudget eller att du tjänar mer än du hinner göra av med eller vad det nu kan vara), då hamnar vi paradoxalt i tillståndet man kan kalla ”mycket vill ha mer”. Man tänker att förutsättningarna för ytterligare framgångar är att få ÄNNU större resurser.

Sonenshein kallar den första sortens förhållningssätt för ”stretch” och den andra för ”chase”. Ser man exemplen ovan så kanske det inte känns så men jag tror de flesta har erfarenhet av båda synsätten på ett eller annat sätt. Jag tänkte ofta på Ingvar Kamprad när jag läste boken för han är ett bra exempel. I takt med att han blev rik hade han kunnat förändra sitt sätt att leva. Köra lyxiga bilar och satsa pengar på vågade projekt. Men han gjorde inte det. Mest av allt tror jag för att han på något sätt förstod att det var genom sin gnetiga uppfinningsrikedom han kommit dit han kommit, så det gällde att behålla den skärpan.

Så i boken finns det olika exempel på folk som istället för att först ha tillgång till allt de tror sig behöva börjar med det de faktiskt har och gör sitt bästa med det. Det visar sig att det är mycket mer effektivt och framförallt mer kreativt och roligt.

Det är också lätt att se från den här bloggens kristna perspektiv att det här är ett mer positivt sätt att leva på detta begränsade jordklot. Det här förhållningssättet är vad världen behöver. Han kommer också in på saker som jag ofta talar om, såsom detta med att stretchförhållningssättet också hänger ihop med ett liv i tacksamhet medan den som jagar efter mer bara ser vad som saknas.

Man kan också tänka sig att detta att kreativt använda sina begränsade resurser är något ursprungligt mänskligt. Så levde våra kringvandrande förfäder. Det är på sätt och vis livet vi är skapta för. Detta att jaga är snarare problem vi byggt in i vår civilisation. Predikaren talar ju också om att ”jaga efter vind”.

Ännu en sak som jag tycker jag känner igen mycket är ”ownership”. Att den som KÄNNER sig som en ägare i sitt sammanhang beter sig annorlunda. Jag tycker vi alla som arbetar i min lilla församling har ett sådant stolt ägarskap som gör att man också är mån om att ta ansvar och hantera resurserna varsamt.

Slutligen tar han upp en sak jag någorlunda lärt mig i livet. Att inte planera för mycket utan att börja på en gång och lösa problemen längs vägen. För mig har det inte lett till så mycket gott att försöka planera saker i detalj innan man bildligt sätter spaden i jorden. Det kan lamslå mig i tankarna på allt som behöver komma till för att göra idén till verklighet. Det är viktigare att man börjar. Ringer samtalet som innebär att processen är igång så man får lite momentum. Öva live om man så vill. Börja gå så fort det är möjligt. Det får jag fortsätta öva på.

Jag tycker jag kan rekommendera boken även om de här insikterna kanske låter mer banala nu efteråt än när jag läste boken och var uppe i dem. Vad tänker du om detta? Skriv en kommentar!