En präst läser ”the first christmas”

Jag har lyssnat på ”The first Christmas -What the gospel really teach about Jesus birth” av Marcus Borg och Dominic Crossan. Det är första gången jag läst något av dem men det är väldigt kända bibelvetare inom det man (i brist på bättre) kan beteckna som ”liberala” lägret i teologin. De där lägren har med tiden blivit väldigt ointressanta för egen del men det är nog lite bra att veta för läsaren.

Jag har haft mycket behållning av boken. Allt ifrån genomgångar av vad man kan dra för slutsatser av uppräkningarna av Jesus släktträd till vad Matteus respektive Lukas (de båda evangelisterna som skriver mest om Jesus födelse) har för poänger med det de beskriver, till det som faktist är en tredje skildring av Jesus födelse i uppenbarelseboken. Samt om jungfrufödseln och annat.

Borg och Crossan drar sig inte för att säga rakt ut att Lukas och Matteus hittade på en hel del på egen hand när de skrev sina födelseskildringar. Man kan i och för sig tänka ganska olika om hur mycket historiska händelser det finns till grund till det som nu står skrivet men vi kan alla vara överens om att de detaljer och scener evangelisterna bemödade sig om att ta med i sina väldigt dyra pergamenthandskrifter alla fanns med för att de tyckte de var betydelsefulla för de poänger evangelisterna vill föra fram. De vill (så här är det med allt i evangelierna och stora delar av bibeln) inte bara säga hur det var utan de vill också och framförallt göra det på ett sätt som förklarar vem Jesus är. Sen är frågan om evangelisterna bara valt ut de bitar de tyckte var viktigast eller om de lade till helt fritt sånt de tyckte borde vara med.

För Lukas ställs Jesus hela tiden i kontrast till kejsaren i Rom (jag skrev för länge sedan om det här ”Jesus med kejsarens titlar”) och uppenbarligen fanns det många fler detaljer hos Lukas än jag trodde som kunde sammanföras med det.

Matteus skriver i sin tur på ett sätt som hela tiden gör paralleller till Mose och uttåget ur Egypten. Jesus blir en andra Mose och plötsligt är det den egna kungen Herodes som får spela Faraos roll. Också här fanns det fler detaljer än jag visste om sedan tidigare.

Jag tror man kan förhålla sig ganska olika till den här boken. För en del kanske det känns hotfullt för att det känns som att bibelns sanning undergrävs. För andra kan det kännas skönt och tvärtom som att man tar bibeln på allvar utifrån det den själv faktiskt vill få sagt. Jultexterna gör ju hur man än ser på det allt de kan för att förklara att Jesus är frälsaren. Jag tar själv alla dagar i veckan hellre en bok som tar frågorna på allvar än någon av alla gulliga julskildringar som det är så gott om. Jag tycker gott jag kan rekommendera boken.

Jag tänkte ta med lite av detta med kejsaren och annat när jag ska tala med konfirmanderna om julen på söndag. Det är trots allt viktigt att visa dem att det här med julevangeliet inte är en saga.

Det blev inte så mycket detaljer från boken märker jag. Vad har du själv för förhållande till jultexterna i bibeln?