Jesus jordiske fosterfar Josef har ofta avmålats eller skådespelats på ett nedlåtande sätt. Det finns något fint i det.
I gamla målningar av Josef tillsammans med Maria och Jesusbarnet har han ofta avbildats som gammal och trött. Kanske för att man vill vara tydlig med att han inte kan vara far till barnet. Ibland har man gått steget längre och i olika julskådespel har han mer eller mindre fått vara en skrattretande löjlig figur.
På bilden här ser vi honom sitta och sköta en gryta med mat till Maria och barnet. Det ska ha uppfattats som något väldigt avvikande och lustigt av medeltidens människor, en man som lagar mat åt sin fru! Könsrollerna blir på något sätt uppluckrade då det är Maria som är den viktigaste av de båda föräldrarna så som berättelsen brukade berättas.
Det känns på sätt och vis fel att man förlöjligat Josef på detta sätt. Samtidigt är det ju just detta som är det fina med Josef. Han tar på sig och bär den sociala skammen över att familjen avviker från vanliga och han tar hand om barnet som inte är hans eget. Han gör hela tiden vad som behöver göras för att ta hand om sin familj. Säkert skulle han också laga mat om det behövdes. Kanske skrattade man lite åt Josef bakom hans rygg. Det var i så fall del i hans ödmjuka tjänst för sitt barn. Där är han en förebild för män och för kvinnor i alla tider. Särskilt när man får ett barn får man chansen att se att livet inte handlar om mig och mitt.
Kanske något för mig att ta upp i olika doptal kring jul kommande år? Här finns något som nutidsföräldrar har att tampas med, att ta hand om sitt barn och låta det vara viktigare än vad andra kan tycka och tänka. Josef får vara vår förebild i att kunna träda tillbaka och inte behöva finnas i centrum.
(tack till Per Stobaeus bok ”Josef” för det här uppslaget!)
Lämna ett svar