Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Hur mycket kan en bibelbok ljuga?

Vandra Vägen om bibeln som berättelser.


Detta finns inte i bibeln. Kanske ändå att det är ett uttryck för biblisk sanning?

Jag har ibland återkommit till detta att berättelserna i bibeln är berättelser. Någon har återgett dem såhär till oss för att göra olika poänger med dem, om Gud, människan och så vidare. Precis som vi alla gör när vi berättar historier faktiskt, man försöker komma fram till en poäng med berättelsen och det är i regel så vi ska tänka om bibelberättelser också. Det är visserligen Guds ord men det är också ord som vill säga något, inte bara bli vördade.

Det leder till en lurig fråga om sanningen. Olika bibelvetare drar olika slutsatser om i vilken mån författarna tar sig friheter att dra ifrån och lägga till i berättelserna. Det är också ganska tydligt så att detaljer kan skilja sig åt mellan exempelvis olika evangelier. I Matteus är det två galna män ute bland gravarna men hos Markus bara en.

Jag fick ett bra nutida perspektiv på det när jag lyssnade på en pod där två ”storytellers” pratade om att använda berättelser. En av dem hade dragit en historia om en konsert han varit på men en i publiken hade sagt att historien varit ännu bättre om tjejen hade dumpat honom på slutet. Åhöraren tyckte han kunde ändrat på berättelsen och dragit den så istället men berättaren menade att det ju inte var så det hände. Gjorde han rätt som höll sig till sanningen?

Det mynnade ut i en intressant utläggning om att man som berättare förlorar otroligt mycket i anseende när det kommer fram att det man berättat inte var sant. De berättade att man verkligen kunde se hur något dog i ögonen på åhörare som fick höra att en berättelse bara var påhittad. En tumregel kunde vara att om man berättar en historia om en stor fisk man fångat så kan man visserligen få överdriva storleken på fisken men man MÅSTE ha varit på fisketuren från första början. Någon som var där måste kunna hålla med om att det var åtminstone ungefär så det gick till.

Kanske samma med en extra demonbesatt man i matteusevangeliet? Men om det visar sig att Jesus aldrig någonsin drev ut demoner över huvud taget då dör den historien för åtminstone mig. Man kan göra poänger av en händelse och ta sig friheter men inte fabricera vad som helst. Så är det för nutida lyssnare och min gissning är att det kan ha fungerat likadant för antikens åhörare. Det är svårt att tro att man kan övertyga människor med påhittade berättelser om Guds trofasthet?

Vad säger du? Var går gränsen för en sann bibelberättelse, eller berättelse över huvud taget? Skriv en kommentar!

Kommentarer

4 svar till ”Hur mycket kan en bibelbok ljuga?”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Om man kollar upp lite om vittnespsykologi inser man att varje vittne har sin egen berättelse utan att för den skull medvetet ljuga. Så ser jag t ex på de fyra evangelierna.
    Och en person med en svår psykisk sjukdom som botas: med dåtidens ögon drevs en demon ur denne när den botades.

  2. Profilbild för Lena P

    Sanning är ju ett relativt begrepp. Berättelser kan ju innehålla sanningar om verkligheten utan att för den sakens skulle vara helt sanna.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jo det är ju på det spåret vi rör oss. Frågan är väl mest var gränserna går, men det är egentligen inte den viktigaste frågan tror jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.