Det viktiga med vapenhuset

Här är nu till slut min predikan från i söndags då Gällstads och södra Säms kyrka återinvigdes och jag fick predika i församlingen för första gången. Hoppas den är till glädje!

Ett är nödvändigt; att lämna i vapenhuset. Gällstad kyrka 15e efter tre 2021 11.00

Vi har en ny och fin gammal kyrka här idag att glädja oss över. Kyrkan är Guds hus, en helig plats. Vi får höra att vi ska söka Guds rike och hans rättfärdighet och det kan man förstås göra var som helst men den här byggnaden ska hjälpa oss med det, det är det den är byggd för. 

För att komma in hit måste man gå genom porten och sedan genom vapenhuset. Nu är det ju lite annorlunda om man går in här borta istället men vi får tänka att nu är det där ett vapenhus också. Vi hade diakon och prästmöte i stiftet nyligen och Mikael Kurkiala som föreläste nämnde vapenhusen och sedan dess har jag tänkt mycket på dem. 

Vapenhuset är en tröskel, där man förr kanske lämnade sina vapen, för att man ska förstå att här inne är en annan slags plats, man behöver ställa om inombords. Man kanske tar av sig på huvudet som ett tecken på vördnad.

Det är otroligt ovanligt med heliga platser i vårt samhälle och därför är det där så ovant för många. Jag fick höra från någon annan slags religiös lära i vårt land att det är otroligt lätt att få unga människor att uppleva helighet, det är bara att ta bort två saker. Ta ifrån dem mobilerna och se till att det inte är något som handlar om pengar, ingen som vill köpa eller sälja något. Och det låter ju rätt fattigt att så enkla saker gör så man plötsligt upplever en väldigt speciell känsla av närvaro, men så får man tänka på att båda de sakerna är otroligt ovanliga idag. Man kan handla precis överallt och man är uppkopplad precis överallt och det driver oss upp på ytan i livet. När skulle man hinna landa så att man kan erfara det heliga? Så det kan ju vara en bra start för oss i vårt vapenhus. Låta bli telefonen och här finns inget att köpa eller sälja.

Men jag tror det finns andra stora saker som delvis hänger ihop med det här andra. När vi kliver in i det heliga rummet får vi lägga av oss bilden av oss själva. Det man förr kanske kallade ”image”, nuförtiden kanske man kallar det ”personligt varumärke”. Det här är säkert något som är olika utifrån vilken generation man tillhör, för yngre människor som lever livet mycket på internet så är bilden man lyckas ge av sig själv otroligt viktig, men den är inte oviktig för någon av oss. Man vill verka lyckad i livet. Och det kan man signalera på olika sätt. Lite ironiskt att det delvis sammanfaller med det Jesus säger oss. Med vad vi äter, dricker, hur vi klär oss så säger man något om att man är en bra människa som borde få höra till i sin grupp. Och det kostar på att hela tiden upprätthålla sin image. Till slut kanske man knappt vet vem man är under masken?

Stanna upp i vapenhuset på vägen in, ta ett djupt andetag och tänk; här är jag inför Gud som känner mitt hjärta. Allt jag försöker bära upp får jag släppa. Jag kanske inte alls är summan av vad jag tycker och gör och allt det där? Kanske finns det sådant i dig och mig som är djupa mysterier som ingen riktigt kan utröna utom Gud.

-Det beror ju på oss här inne också, eller hur! Att vi inte är såna som dömer varandra för då får man ju hålla garden uppe, utan som ger varandra en chans att inte behöva verka lyckad utan bara vara en människa bland människor!

För här inne i det heliga rummet behöver vi ha händerna tomma. Till att kunna ta emot det Gud har att ge. Oroa er inte säger Jesus, er himmelske Fader känner er och vet vad ni behöver, sök hans rike och rättfärdighet istället för att skapa ett eget.

Man kanske har en osynlig ryggsäck där man kommer in genom porten. Med den kan det vara tvärtom. Den kanske inte riktigt får finnas där ute i den vanliga världen. Saker vi varit med om som sårat oss i livet som inte går att kännas vid när vi ska upprätthålla bilden av att vara lyckade människor. Jesus säger ”var dag har nog av sin egen plåga”, han vet att livet inte är lätt fast i många miljöer får man inte riktigt låtsas om att det är så. Här får vi ha med oss hela vår livshistoria inför Guds altare, inget av det som hänt kan skilja oss från honom.

Så Kyrkan är Guds hus och ett heligt hus men för oss är det också människornas hus och ett nådens hus. Det finns här för vår skull och för vårt helande.

Det går inte att tala om kyrkan utan att säga det viktigaste, som episteltexten snuddar vid idag. Gud gör oss till byggstenar. Ordet kyrka betyder egentligen… ja vad betyder det? Många poäng till den som vet! På grekiska är ”kyriakos” något som har med ”kyrie” att göra, Herren! ”Det som tillhör Herren”, eller skulle jag gärna säga: DE som tillhör Herren. Vi som tillhör Herren. Den verkliga kyrkan består av församlingen som söker Gud. Det är där den verkliga skatten finns, inte i hus hur vackra de än är. 

Vi har kommit till vapenhuset, trätt in inför det heliga. Det är det som är det nödvändiga. Människan är skapt till att leva sitt liv i relation till Gud. Vi oroar oss för många saker såklart och det är svårt att bara bestämma sig för att sluta oroa sig, som att låta bli att tänka på grönt, eller att ha en låt på hjärnan. Man kan inte bara ta bort det där, men man kan lägga till en stor och trösterik tanke som förändrar allt. Allt är som det var innan jag gick in här, men nu minns jag att jag är Guds barn. Det är den djupaste sanningen om oss och då blir det annorlunda. Om och om igen får vi återvända dit och leva utifrån den grundstenen. 

Sedan ska vi gå ut igen och leva i världen. Och sedan måste vi nog snart tillbaka. Av allt som händer i en gudstjänst tror jag det är en viktig sak, att vi påminns om det vilka vi är. För vi glömmer så lätt. Sök på nytt Guds rike och hans rättfärdighet. Efter det kanske allt ser annorlunda ut.