Jag har varit i Blidsbergs kyrka och då återupptog jag min sed att göra en enkel fotobloggpost.
Blidsberg ligger längs ätran norr om Ulricehamn. Som ni ser på bilderna var det ett tag sedan bilderna togs, i slutet på oktober. Sedan dess har jag även hunnit tjänstgöra en gång i kyrkan själv men dessa är tagna då jag var med barnen på familjegudstjänst som min fru ledde. Jag tycker om såna här bilder på öppna dörrar, det är lite som de återkommande bilderna på vägar som sträcker sig framåt mot framtiden, det talar till mig på något sätt.
Tornet är fint tycker jag. Lite som en fyr där uppe. Jag har nog haft ett informationsblad om kyrkan i min hand men hunnit tappa bort den igen så det blir inte mycket årtal och sådant här.
Altaruppsatsen är lite ovanlig. Man har återanvänt de statyer som brukat pryda den gamla predikstolen (och som det ofta är föreställer de Jesus och de fyra evangelisterna) och satt dem där framme.
Ofta gör sig såna här gamla sniderier bättre på nära håll så våga dig gärna närmare när du ser dem i kyrkan. Här en kristus som är kung över allting och välsignar den som vänder sig till honom.
I takt med att jag tittat närmare på detaljer i många kyrkor uppskattar jag också de textila utsmyckningarna mer och mer. Och särskilt då sådana här broderier på ”altarbrunet” (det finns ju skogsbryn och ögonbryn som finns i kanten av något och ett altarbrun pryder kanten på altaret). Mycket vackert!
De sjuarmade ljusstakarna är vanliga i kyrkorna i ätradalen och riktigt varför det är så vanligt att de står framme just här vet jag ännu inte. Vill man kan man som kristen tänka på uppenbarelseboken där människosonen finns bland lampställ av guld i Johannes syn.
Krucifixet är också gripande. Ett av flera gamla sniderier.
Den här ängeln är fint gjord men också rolig. Man kan fundera både på det stora huvudet och på hur hans kläder egentligen sitter uppe.
Först trodde jag att det fanns två mariastatyer i kyrkan men detta verkar föreställa den heliga Birgitta? Notera de vackra vecken på kläderna.
Inledningsord från en äldre handbok. ”Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himlen”, fortsätter sedan om att han också är nära dem som är ödmjuka och ångerfulla. Jag tycker det är ett utmärkt inledningsord även om de ålderdomliga orden gör det svårtillgängligt numera så jag har gjort en moderniserad ordalydelse jag använder själv när jag leder gudstjänst.
Sista bilden, en gammal Mariastaty, har blivit lite huvudlös här för jag lät något av mina barn försöka fotografera den. Den här får man våga sig ut i sakristian för att se, ofta finns en del av kyrkans skatter lite gömda.
Har du någon särskild relation till Blidsbergs kyrka? Skriv gärna en rad och berätta!
Lämna ett svar