Jag har hittat en bibelberättelse om en som skär sig.
Självskadebeteenden talas det en hel del om nuförtiden. Bland annat då om ungdomar som skär sig i armarna med vassa föremål för att den fysiska smärtan ska göra att inre ångest tillfälligt klingar av. Faktiskt finns något åtminstone liknande med i en händelse i evangelierna!
Berättelsen om ”den besatte och svinhjorden” börjar som följer i Markus evangelium (den finns också hos Matteus):
”De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ”Far ut ur mannen, du orena ande!” Nu frågade han: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion heter jag, för vi är många.” Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.” (mark 5)
Det är inte helt lätt för oss moderna människor att förhålla oss till berättelserna där Jesus driver ut demoner. Det man kan säga är att det verkar vara något annat än när Jesus förlåter synder, demoner är liksom något man är oskyldigt drabbad av. Ibland ligger det nära till hands att tänka att det rör sig om olika psykiska sjukdomstillstånd och kanske kan den här ärligt talat märkliga berättelsen bli till tröst för någon på det sättet?
Jesus möter en väldigt plågad människa. Man kan tänka utifrån kedjorna att han var våldsam och att folk var rädda för honom. Utifrån detta att han levde bland gravarna kan man tänka att han inte kunde finnas med i den mänskliga gemenskapen och utifrån detta att han skar sig kan vi se att han själv led väldigt av sitt tillstånd.
Jesus hjälper den stackars mannen. Han blir upprättad och kan vara ”som folk” igen och gå i kläder och kan återvända till samhället. Så här fortsätter det nämligen:
Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: ”Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.” Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.
Jesus frågar efter namnet och får veta demonens namn. Det är i sitt sammanhang något en demonutdrivare gör för att få makt över demonen. Men vi kan väl få fantisera lite utifrån vårt självskadeperspektiv? Kanske kan det leda tankarna till människor som fått vänja sig vid att bli bemötta helt utifrån sin sjukdom? Det hade varit fint att få höra mannens eget namn också sägas. Berättelsen är ju korthuggen och jag vill gärna tänka att Jesus talade mer med mannen. Det vi däremot vet från berättelsen är att mannen fick en helt annan berättelse att berätta än den om demonerna som tagit över. Han fick berätta för de han mötte om hur Herren förbarmat sig över honom.
Vad tänker du som läst om detta? Kan den märkliga berättelsen om den mannen i Gerasa vara till tröst för oss? Skriv en rad och tänk tillsammans med mig!
Lämna ett svar