Prövningar vi klarar och såna vi inte klarar (och att börja om)

Här är min predikan från Åsundengudstjänsten igår. Det var ett roligt sätt att predika att ha en liten snutt i början vänd till barnen och sedan fortsätta lite till medan de jobbade på med en uppgift. Så ni förstår läget har vi alltså en kista till barnen med olika saker i vid olika gudstjänster som sedan är utgångspunkt för söndagsskolan. Denna gång fick jag alltså vifta med ett pussel, en sten och ett ägg… Hoppas det här är till glädje för dig.

Första söndagen i fastan 2022, prövningens stund

I kistan, en stor sten, ett pussel och ett ägg

Idag handlar det om svårigheter, sånt som är jobbigt. Eller med ett mer ovanligt ord: prövningar. Det finns ju en massa olika svårigheter. Vi kan ta att lyfta en tung sten som exempel. Jag vet att förr när man skulle anställa en dräng så kunde man ha en stor sten som test på hur stark han var så kunde man se om man ville anställa honom. Ett slags prov kan man säga, det är ju samma ord som prövning. 

Man kan förstås önska att slippa allt jobbigt, det vore ju skönt, och nu när det är oro i världen så vill man ju slippa det onda. Men en del andra jobbigheter vill man ju kanske faktiskt ha! Här har vi ett pussel i en låda. En populär present, och vad ger man då egentligen bort? Ett problem! Sen får någon slita i timmar med att lösa det men det är ju faktiskt kul! Min bror var väldigt stolt en gång när han lyckades lägga ett pussel på bara en vecka, det stod ju 3-4 år på lådan… Tänker man närmare på det så består väldigt mycket av det roliga i livet i att ge sig på att klara sånt man inte kan än.

Vi har ägget också. Det får stå för några olika saker. Först och främst är vi alla ganska ömtåliga. Vi kan gå sönder, i kroppen och i själen. Vi får vara rädda om oss och varandra. Får man för mycket svårigheter kan man bli knäckt. Vet ni att när judarna firar påsk har de alltid med ett ägg i måltiden för att påminna sig om när de var slavar i Egypten och farao drev på dem med hårt arbete och lite vila för att knäcka dem, men ägget de har i måltiden är hårdkokt för det som hände när farao satte press på dem var att de blev hårdkokta istället och lärde sig stå emot. I lagom doser så blir vi starkare av utmaningar så länge det inte blir för mycket. 

Ni barn som tycker predikan är lagom lång nu ska få göra en sak. Ni kommer få penna och papper och så får du rita något som du skulle vilja kunna, något du vill klara av eller lära dig. Det är ju den fina sidan med utmaningar. 

Så ska jag vända mig mer till er vuxna. Tankeläsaren Henrik Fexeus skrev i en bok att det där vi ber i kyrkan ”utsätt oss inte för prövning” är det dummaste han någonsin hört, just för att han menar att det är ju genom prövningarna man lär sig. Han har ju en poäng där men det finns ju också väldigt mycket som knäcker oss små ägg. Just nu är vi kanske helt lamslagna av hur mycket ont det verkligen kan finnas i världen. Meningslöst lidande på en enorm skala. Klart man vill be om att bli skonad från det! Vi fortsätter ju med att be ”rädda oss från det onda”. Vi ber att inte behöva utsättas för mer än vi klarar av. 

Idag har vi fått höra om Kain och Abel. Det är rysligt aktuellt nu när vi hör på nyheterna om en slags storebror som ger sig på och dödar sin lillebror. Kain i bibeln har börjat hata sin bror för att de båda offrade till Gud men Gud tyckte på något sätt mer om Abels offer än hans. Vi får inte veta varför det var så men Kain vänder sig bort från sin bror, slår ner blicken. Han tänker säkert mörka tankar. Kain kanske tänkte att Gud bara bryr sig om Abel och struntar i honom och nu ska han minsann hämnas, men så är det faktiskt  inte! Gud bryr sig om Kain och talar till Kain och varnar honom. Hela tiden, även efter allt det hemska, har Gud omsorg om Kain och skyddar honom. Nu varnar han: akta dig nu, om du fortsätter vända dig bort går du in på en farlig väg, vänd om innan det gått för långt. I texten är det som att synden är ett som ett rovdjur som ligger på lur utanför tältöppningen och slår klorna i honom om han låter den få honom i sitt våld. Gud har skapat honom till att råda över världen tillsammans med sig men nu håller Kain istället på att bli slav under det onda. Så Gud varnar honom.

Vi vet ju att det går illa och Kain dödar Abel. Vi vet också att vi är som Kain, vi är sårbara ägg och destruktiva impulser får lätt tag i oss också. Vi hyser agg mot våra medmänniskor på olika sätt, vi skulle förstås säga att det är rimligt med tanke på vad vi fått stå ut med. Och det kan vara en frestelse att vända in på en dålig väg för oss. Just nu får hatet klorna i många, eller rädslan eller vad det kan vara. Det blir svart och vitt i världen och snart kanske vi säger som Kain: vadå, skulle det där vara en syster eller broder jag ska ta hand om? Eller så blir vi lamslagna av rädsla och tappar modet. Eller så är det något annat. I den kristna tron har man genom tiderna av erfarenhet pekat ut många vägar som farliga. Såna där synden ligger och lurar. Det kan kännas så skönt i början med hat och girighet och högmod och avund och allt sånt där men det leder inte till något gott. Och har man vänt in på en sådan väg måste man vända om, ju förr desto bättre. 

I evangelietexten talar Jesus istället om sin väg, att han tänker göra det han är kallad till, hans verk för det goda, även om det inte alls kommer att leda till några framgångar för honom själv. Vi vet ju att det tvärtom kommer leda till lidande. Att göra något för andra utan att man kan vinna något på det, Petrus tycker det låter dumt men frågan är om det inte låter som en definition på… kärlek? Och när Petrus försöker tala Jesus ur såna dumheter säger Jesus ifrån med kraft. Vi får försöka följa Jesus väg vi också. Inte till korsfästelse och så men i hans spår försöka verka i hans anda. 

Bibeln är full av människor som gör gott men sedan faller. Inte en enda klarar alla sina prövningar. Också här i rummet, i kommunen, i världen finns inte någon som klarar alla sina prövningar och alla frestas av det egoistiska och destruktiva. Inte en enda utom mästaren. Han följde sin väg utan att vika av. 

Det är en väldig tröst för oss när vi kämpar att Jesus också kämpat. ”Vi tillhör inte en som inte kan förstå oss i vår kamp, utan en som prövats på alla sätt som vi.” När vi lider betyder inte det att Gud är långt borta utan kanske är han extra nära alla som lider. 

Det är också ett väldigt hopp att han bestod provet. Han var starkare än det onda, vi får tillhöra en som är starkare än det onda. Och när döden sträcker armarna över vår värld får vi tillhöra en som uppstått från döden. När någon duktig skidåkare vinner för Sverige säger vi ”Vi vann” och lite så är det med kristen tro. Jesus vann och vi får vara med i det laget.

I kistan hade vi stenen. I skolan var det fusk om man hjälptes åt på provet men för oss är det inte så. Varje gång vi har en tung prövning får vi be om hjälp. Varje gång vi frestas av det onda får vi istället söka oss till honom.