Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Hur det är och hur det borde vara

Om syndafallet och att livet här i världen är långt från hur det borde vara


Grisar i skogen, kanske före syndafallet?

Syndafallet skiljer mellan hur det är och hur det borde vara

Jag lyssnar på ännu en bok om biblisk teologi och slogs av en sak vad gäller berättelsen om ”syndafallet” där Adam och Eva äter av frukten och deras liv inte längre är sig likt. Jag brukar tänka att deras ovilja att leva efter Guds vilja ger olika konsekvenser. Till exempel säger Gud till Eva: ”Din man ska du åtrå och han ska råda över dig”. Vill man kan man se det som patriarkatets början.

Poängen med hela berättelsen är att det finns mycket i världen vi lever i som INTE är som Gud skulle vilja att det var utan beror på syndens följder.

Inom filosofin finns det något som kallas det ”ontologiska felslutet” och det består i att man menar att om något är på ett visst sätt så är det också meningen att det ska vara så. Exempelvis: ”kvinnor är underordnade män i samhället och så har det alltid varit så då är det så det ska vara”. Eller tusen andra exempel på saker som missgynnar eller skadar någon grupp eller person men det liksom bara är så det alltid varit. Kyrkan har i en del tider också varit främsta förespråkare för att hålla på gamla ordningar men i en del tider har det varit tvärtom. När frikyrkligheten var ung var den en kraft till social förändring i samhället och demokratisering.

Och som bibeltroende borde det inte vara några problem att se att mycket av de rådande ordningarna i världen är dåliga och förtryckande och måste ändras för att främja att Guds goda vilja får råda i världen.

När moderna människor läser de här gamla bibeltexterna är det lätt att genast fastna i frågor om hur det är med den historiska sanningen i berättelserna. Jag skulle absolut säga att författarna menade att det verkligen funnits en ursprungligt god ordning som blivit skadad och att det därför på något sätt är fråga om ett före och efter i tiden. Samtidigt är berättelsen också där för att förklara världen vi lever i idag, som till exempel det jag beskrivit ovan.

Om du är en som tycker syndafallsberättelsen med allt den innehåller av talande ormar och annat är svår att ta på allvar så kanske det här kan vara ett konstruktivt sätt att se det? Att den hjälper oss skilja mellan världen Gud skapat och att det finns mycket ont som sker i den.

Kommentarer

Ett svar till ”Hur det är och hur det borde vara”

  1. Profilbild för Christer Brodén

    Aristoteles har en annan tolkning av ”hamartia”. När hans elev Alexander erövrat Jerusalem, sände han visst lite böcker till sin gamle lärare. Då skrev Aristoteles om dramat! Det skall handla om en ädel människa, som lever i ett paradisiskt tillstånd, men som kastas ut ur detta p.g.a. felhandlingar orsakade av ”hamartia”.

    Hamartia tycks för Aristoteles vara förutsättningar och omständigheter, och dessa är inte alltid bra. Vi behöver renas från dem och deras konsekvenser. Mina försök att tolka honom blir så här.

    Du äter av kunskapens frukter, bl.a. erfarenheterna på vägen som är livet. Vägen skall även vara sanningen. Är frukten färsk, inser du att du haft fel. Trott fel, tänkt fel, velat fel och gjort fel. Hamartia är uppfostran, utbildning och miljö fylld av lögner. I god vilja trodde du, att du gjorde rätt.

    Nu kommer samvetet dig till mötes på livets väg. Det är Gud själv. Han överfaller dig och du får kämpa. Kampen mot samvetet kan bara vinnas genom nederlag. Att vinna och slå ihjäl samvetet är det ultimativa nederlaget. Gudagnistan i dig dör.

    Nej, den gamla människan skall dö. Du skall dö ifrån hamartia, och en ny människa skall födas. Paulus säger ”i Kristus”. Du segrar i döden. Du erkänner att du gjort fel, ångrar dig och väljer varje gång en ny riktning. Då får du Guds välsignelse och äras med namnet Israel, den som kämpar med Gud.

    Johannes av Korset, kristen mystiker och kyrkolärare i katolska och anglikanska kyrkorna: Bestigningen av berget Karmel. Vägen uppför är smal och brant, en serpentinväg. Vid toppen möter Gud.

    Livets mening är att äta av kunskapens frukt och därmed tvätta bort hamartia. Gud förbjöd inte Adam och Eva att äta, Han talade bara om att vi dör av den. Det är meningen. Då kan vi födas på nytt. I Kristus. Som Paulus säger.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.