Palmblad som öppna händer och två dolda namn!

Igår predikade jag på palmsöndagen i Finnekumla och i Grönahög. Jag tycker jag fick med en hel del fina saker men att helheten kanske spretar lite. När jag sa det var min mamma som lyssnat lite väl snabb att hålla med tyvärr. Hoppas det här blir till glädje för dig!

Palmsöndagen 2022 öppna händer och två dolda namn.

Idag vill jag tala om händerna. Och om två gömda namn. Jag funderar ibland mycket på språkfrågor och det här blir tre såna får man säga. En sak jag tänkt på är att det engelska ordet för handflata är ”palm” och det ser ut att vara likt ordet palm. Jag har forskat noga i detta, i alla fall har jag googlat lite och då vet man ju att det stämmer om det står på nätet, och sett att det faktiskt verkar höra ihop. Orden har samma ursprung och det kan förklaras med att palmblad har många flikar, lite som en hand med många fingrar. Så palmblad eller handflata kan på något sätt likna varandra, håller ni med?

En öppen hand kan ha många betydelser, en knuten hand också för den delen. Inför Gud är det rimligt att leva med öppen hand. En hand som tar emot Guds gåvor till oss med tacksamhet. En hand som välkomnar, en hand som sträcker sig efter hjälp. Martin Luther skrev att tro är tiggarens tomma hand. Och att det är det vi har att komma med inför Gud, inte vad vi har att ta ge utan att vi vill ta emot. De där som lägger sina mantlar lägger kanske ner något av det värdefullaste de äger, textil var ju dyrt. Och när de gjort det står de med tomma händer. Vi kan fundera vi också på vad det finns vi har i händerna, kanske klamrar oss fast vid, som gör att vi har svårare att vara öppna för Gud. En del saker kanske man behöver omvärdera helt, andra saker kanske man kan lägga ner åtminstone en stund. Vi får försöka att ha tomma händer åtminstone varje dag nu i stilla veckan och påsk. Se på händerna och fundera på hur vi kan leva. Ett liv som är öppet och tar emot från Gud.

Idag är det ju palmsöndagen. Människorna tar emot Jesus som kommer ridande. En del gör det med att vifta med palmblad, i lukasevangeliet som vi hört i år står det tyvärr inget alls om palmblad. Så vi får hålla oss till de öppna händerna i år. Det är också lite annorlunda för det är i första hand lärjungarna som ropar om Jesus. Från de i staden får vi mest höra att någon vill få tyst på folket men Jesus säger att stenarna ska ropa i så fall.

Jag tänker på detta med att stenarna ska ropa, jag tror det är stenarna i stadsmuren det är fråga om. Och det verkar ju komma från ingenstans men det finns faktiskt med tidigare i bibeln.  Hos profeten Habackuk står det om att stenar i bygget ska ropa om orättvisorna och klaga om att staden är byggd på orättfärdighet och drar vi det ända tillbaka till bibelns början så står säger Gud till Kain att marken som druckit Abels blod ropar till honom efter rättvisa. Gud hör ropen som längtar efter befrielse, till och med om det inte finns någon vid liv som kan ropa längre. Det känns som allting nu aktuellt när det sker massakrer och grymma dåd.

Det första dolda namnet finns dolt i ropen. Det som människorna ropar och kanske det stenarna skulle ropa om. Hosianna betyder Hjälp på hebreiska, med emfas dessutom. Det jag tycker är extra fint med det är att det bygger på det hebreiska ordet ”Jasa” som betyder rädda eller fräls. Hjälp, rädda oss! Och samma grundord ger oss också namnet Jeshua, Jesus. Vars namn då betyder ”Han (Gud) räddar”. Han namn finns nära var och en som ropar på hjälp. En öppen hand, en öppen mun, ett öppet hjärta.

De här människorna är inte tysta. De ropar om hjälp och de lägger ner sina mantlar, står med tomma händer och välkomnar Jesus.

Jesus håller väl kanske i tyglar eller något sådant men han har också öppna händer. Åtminstone bildligt sett. Han är som alltid vår förebild som visar oss hur ett liv öppet mot Gud ser ut. Allt vi har ur psaltaren kan man tänka att det många gånger legat på Jesus egen tunga. Han har också bett till Gud om räddning, han ber det och han lever ut det. Han går in i staden och vet vad som kommer hända honom där. Han rentav påskyndar det genom att komma i konflikt med många mäktiga under de kommande dagarna. Själva intåget är förstås en provokation, Jesus sätter igång att iscensätta profetiors uppfyllande. Som predikant talar man gärna om Jesus intåg som skiljer sig från mäktiga krigares intåg i en stad men jag har ändå fått anledning att lägga ännu större vikt vid det än jag trodde gällde. För detta var ju dagarna före den stora påskhögtiden och kanske just samma dag, kanske samma tid vid en annan stadsport rentav red Pilatus och hans soldater in i staden från sitt vanliga högkvarter i en mer civiliserad stad en bit bort. Jesus intåg blir en imperiekritisk handling. Det har sagts att den som har vapenmakten är kung, kanske rentav att kejsaren är som en gud, men här är Jesus från Nasaret, konungen. En annan makt än att slå hårdast.

Om åsnan har öppna händer är väl svårt att säga. Jag hajar alltid till lite inför ordvalet; Herren behöver den. För det blir så mångtydigt. Lärjungarna talar förstås om sin mästare som herre men ”Herren” brukar också användas som omskrivning för Gud. När de nu lånar ut åsnan så kommer den bli använd i Guds verk och där behövs den. Detta är det andra av de dolda namnen. I gamla testamentet är vi vana att det står Herren på många ställen och då står det från början Guds heligaste namn där, JHWH, det Moses fick höra vid den brinnande busken. Gud sade att han är den han är, han är grunden till allt men också den som är pålitlig och inte förändras. Med tiden hade det namnet blivit ansett som så heligt att man inte uttalade det utan där det stod JHWH sa man helt enkelt Herren istället.

Med kristna ögon kommer slutligen det tredje lagret i frasen att ”Herren behöver den” för det ofattbara är ju att de är samma!  Jesus som ska rida på åsnan och Herren, den levande Guden. Den dubbeltydigheten finns väldigt ofta med i evangelierna och man kan meditera över det när Jesus omtalas som ”Herre”. Ett sätt att antyda att de talar mer sant än de själva vet om Jesus.

Åsnan är ett fint djur, med viljestyrka och intregritet och stora öron att höra med. Det vimlar av åsnor i bibeln och bibeln är nu en gång för alla sådan att vi får identifiera oss med de som är med där, även åsnorna tror jag. Herren behöver åsnan här och det är mycket oklart om åsnan själv förstår vad den är med om och vi kanske också sällan förstår hur Gud handlar i våra liv men bara vi går tillsammans med Jesus så får vi lita på att det blir bra med det på något sätt.

Det var våra tre, ganska olika språkfrågor idag. Om händerna som är som palmblad att hålla öppna för att välkomna en kung på lämpligt vis. Om Jesus namn som är dolt i Hosiannaropen som ett slags påskägg som legat där i psalmen i tusen år men nu avslöjas den stora hemligheten i hur Gud räddar, och Herren, det allraheligaste av Guds namn, lånar en åsna för sina verk eftersom han behöver den.

Sedan avslutade vi predikan med att församlingen fick sjunga den här sången jag fick lära mig som barn:

Öppna dina knutna händer först då kan du ta emot, öppna dina slutna ögon först då kan du se, öppna också hela hjärtat först då kan du ta emot livet som Gud anförtror dig nu och varje dag