Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Allt på ett enda dygn

Min predikan från skärtorsdagen i Tvärred och Finnekumla


Judas får 30 silverpengar för att förråda sin vän.

Igår predikade jag för första gången på skärtorsdag i Åsundens församling och det är förstås en speciellt fin dag. Jag råkade dock lämna mitt predikopapper i Tvärred så jag fick predika från mobilen i Finnekumla. Det var inte att rekommendera för det är svårt att se riktigt var man är i texten. Här är hur som helst predikan, hoppas den är till glädje för dig!

Skärtorsdagen 2022, 18.00 i Tvärred och 19.30 i Finnekumla, Det nya förbundet

På kvällen samlade Jesus och lärjungarna sig till påskmåltid. I bibeln räknar de tid lite annorlunda än vi ofta gör. Vi har ju bestämt att dygnet börjar 12 på natten och pågår till nästa natt men de räknade det som att klockan 18 på kvällen så började nästa dag. Så gör judar nu också så sabbatsdagen lördag börjar redan på fredag kväll och strängt taget är detta en gammal ordning i Sverige också, här har vi förklaringen till vår lite märkliga sed att fira jul på julaftonskvällen och påsk på påskafton.

Sak samma, kan man säga, men just ikväll när vi är samlade kring Jesus påskmåltid med lärjungarna så spelar det faktiskt roll. Den dag som börjar nu på torsdagens kväll är ju redan samma dygn som långfredagen. Vi är vana att se det lite mer som separata dagar och händelser men allt hänger egentligen ihop. På samma dygn äter de måltiden, Jesus våndas i ångest i Getsemane trädgård, blir förrådd av sin vän, övergiven av andra vänner, slagen hånad och dödad. När det börjar närma sig 24 timmar får hans modigaste vänner bråttom att ta ner honom från korset för en snabb begravning innan sabbaten börjar. Allt detta är ett enda långt skeende där man förstås kan se på varje del för sig men gärna också kan se på helheten. Allt detta var del i hans lidande. Vi kanske känner igen oss i olika delar, det kroppsliga lidandet, ensamheten, skammen, rädslan för döden, kanske olika i olika tider i våra liv.

Men det här är en glädjens kväll. Jesus är glad att samla de sina kring sig. Så var det och så är det. Denna måltid är starten och faktiskt också nyckeln som förklarar vad det är som händer i påsken. Jesus tar brödet och vinet och tackar Gud för dem, följer ordningarna för måltiden som han gjort hela sitt liv men så lägger han till saker! Detta är min kropp och mitt blod, jag ska brytas och blöda för er skull snart. Den vanliga betydelsen i måltiden med hur folket varit slavar under den grymme Farao men blev befriade av Gud genom Mose finns kvar där men här läggs det till något. Brödet som var osyrat för att folket fick bryta upp i sådan hast är nu också Jesus själv och det som ska ske med honom. Det osyrade står också för en som är utan ont uppsåt och synd. En gång delade Mose röda havet med sin stav men nu säger Jesus att hans kropp kommer bli delad som det här brödet och det kommer att öppna en väg genom död till liv, även för oss. En väg öppnas till liv i frihet då som nu men Jesus ger sig på ännu större fiender. Synden och ondskan och döden.

Jag tror att även om Jesus har starkare tro än vi så kunde inte ens han veta om han skulle ”landa mjukt”. Inte ens han kunde veta att det skulle bli en fortsättning. Men han antyder ett hopp och en framtid, han säger att han kommer smaka det nya vinet i Guds rike. Nattvarden som vi firar är inte bara ett minne av den sista måltiden utan också av den första, när Jesus på nytt var tillsammans med sina förvånade vänner och bröt brödet. Vår kristna nattvard är inte bara maten före uttåget ur Egypten utan också jublet efter att ha blivit räddade genom havet och vår återkommande manna på ökenfärden livet ofta är.

I vår text från Lukas står det inget om när Jesus tvättar fötterna men samma ämnen finns med. Lärjungarna bråkar om vem som är störst, får det att handla om dem, det är pinsamt att likna dem men nog är vi ofta upptagna med oss själva på samma sätt. Jesus förklarar att om han är deras tjänare (och de ska snart förstå hur mycket), så ska de också vara tjänare åt varandra. Jesus nattvard speglar allt som ska komma av hans kärlek till människorna och skapelsen. Om vi ska kalla oss hans lärjungar behöver vi förstås försöka släppa ”mig” och ”mitt” vi också och se vad vi kan ge.

Det har sagts att vår altarring är halv för att den fortsätter ut kring jorden och fortsätter in i Guds verklighet. När vi böjer knä där inte bara minns vi det som hände då, vi är på ett mystiskt sätt med vid samma måltid. Även vi för höra om Kristi kropp och blod för vår skull. Påsken är nu. Jesus finns med oss i vårt lidande. Jesus ger hopp för morgondagen för vi vet ju också att Jesus död inte kommer att vara slutet.

.

Kommentarer

6 svar till ”Allt på ett enda dygn”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Det har sagts att vår altarring är halv – låter mig tänka på C, en halv ring, som tecken för 4/4 takt. Tretakten såg som fullständig som Treenigheten, fyrtakten som ju även kan ses som en variant på tvåtakten som ofullständig, därav den öppna ringen som symbol.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      En lärd kommentar det!

  2. Profilbild för Per Jonstoij
    Per Jonstoij

    Tack det var en mycket bra predikan. Jag fann den idag i kyrkohandboken i Tvärreds kyrka. Det slog mig hur löste Thomas predikan i Finnekumla. Nu fick jag svaret.
    Fortsatt Glad påsk i väntans tider inför påskdagen.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack Per! Jag tycker det känns som läge att fortsätta predika från papper ett bra tag till, det funkar bättre.

  3. Profilbild för Eva Bernodt
    Eva Bernodt

    Tack för fin predikan! Den halva altarringen är ett talande begrepp. Bra bild för vårt världsliga liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.