Vår plats i skapelsen

Lördagens gudstjänster

I lördags ledde jag två gudstjänster, en i Tvärreds kyrkoruin (därav detta med en kyrka utan väggar ) och en i Grönahögs kyrka (som jag blev sen till och blev räddad av församlingen som började utan mig). Att predika om skapelsen är ju något vi borde göra oftare så hoppas den här är till glädje för dig också.

Vår plats i skapelsen

Vi är här i en kyrka utan väggar. Med himlen som tak och i den fria luften omgivna av grönskan. Å många sätt är det väl den finaste kyrka man kan ha. Inte så praktisk förstås om det regnar… När de en gång skulle inviga templet i Jerusalem på Salomos tid så står det att Salomo utbrister att ”Gud bor inte i tempel gjorda av människohand. Himlarnas himmel rymmer honom inte”. Och ändå kommer Gud mäktigt nära i hus som är byggda för bön. Strängt taget består förstås också de här väggarna av Guds skapelse, lite bearbetade förstås. Och även vi skapade varelser som kommer ur Guds hand. Vi är på vårt sätt tempel som inte är gjorda av människohand vi med.

Heliga platser

Den kristna tron hade från första början egentligen inte några heliga platser. Jorden är Herrens med allt den rymmer, och även den uppståndne Jesus fanns och finns närvarande överallt. Och när man samlades och bröt brödet blev det tydligt att han finns nära oss här och nu. Det var fint när de hittade de gamla kristna gravarna i Varnhem och hittade ett litet litet resealtare som en präst var begravd med. Som var till för att kunna fira gudstjänst var som helst. Var vi än är finns Gud där. Det är självklart för oss förstås men värt att fundera över.

Ändå finns det förstås platser där Gud är lättare att ana. Kanske av personliga skäl, kanske för att vi vet att människor bett här så länge och det öppnar våra sinnen på något sätt. De gamla kelterna på Irland talade om sådana platser som ”tunna platser”, platser där det är nära mellan himmel och jord. Vi får vara uppmärksamma på sådana platser och vara rädda om dem.

När vi nu förundrats en stund över hur fint det är att vi får leva i Guds värld blir det lite allvarligare. Jag fick ett citat ur en dikt av amerikanen Wendell Barry. Jag vet att det finns många syskon i Equmenia här som läst mycket av honom. Han skriver i en dikt att ”Det finns inga ickeheliga (eller neutrala kanske) platser, det finns bara heliga platser och skändade platser.” På en plats som denna är det inte så svårt att ana heligheten. Vi kanske också kan tänka oss platser där människor gjort så att det är mycket svårt att ana heligheten där.

Guds närvaro i skapelsen

Job säger att vi ska fråga djuren, fåglarna, krypen och fiskarna och att de alla vet att de är Guds verk. Underförstått är det konstigt att människan så lätt glömmer det. Jesus säger nästan likadant som Job, han har väl läst Job kan man tro. Han påminner oss för att vi lätt glömmer. Vi borde kunna påminnas om Gud när vi ser blommorna och fåglarna och se vår del i det stora hela.

Även Paulus långa tal handlar om det. Att påminna om att vare sig vi känner till Gud eller inte så finns Gud där, det är i honom vi lever, rör oss och är till. Han kanske är en okänd Gud för många men ingen av oss är okänd för Gud.

Vårt stora, stora släktträd

När temat är skapelsen så tänker jag på släktträd. Visste ni förresten att släktträd är en uppfinning från bibeln? Det står ju där att Jesus ska vara som ett skott ur Davids gamla stubbe. Och därför blev det populärt i kristen kultur att rita upp sin släkt som en massa grenar från en och samma stam. Det där med Jesus som ett rotskott, en kung av Davids ätt när det inte borde finnas någon sådan mer, det har vi också framme på båda sidorna om altaret i nya Tvärreds kyrka. Det får ni titta efter nästa gång.

Hursomhelst är ju ett släktträd sådant att om man backar tillräckligt långt är man släkt. Jag har lärt mig att man inte måste backa så värst långt i tiden för att hitta våra gemensamma anmödrar och fäder. Människorna som levde för 10000 år sedan, kanske ännu mindre, är antingen inte förfäder till någon alls idag eftersom släktet dött ut på vägen. Eller så är de förfäder och mödrar till alla nu levande människor. En enda mänsklighet. Vi hör alla ihop.

Men inte nog med det, vi kan fortsätta långt bakåt. Någonstans skilde de första människorna av sig från gemensamma förfäder med någon slags primat, längre tillbaka skilde vi av oss från det allra första däggdjuret medan dinosaurierna gick här. Någon gång skilde vi av oss från kräldjur, insekter, någon gång i världens långa historia blev det skillnad på djur och växter. Och så kan man hålla på ändå tills vi står vid det som vetenskapen fortfarande inte riktigt har grepp om, hur gick det till när liv uppstod? Vi är del av samma väv som allt som omger oss. Med vördnad räknar vi alla vårt ursprung hos Gud.

Vi och naturen

Tron på Gud som skapare innebär att vi också är en del av skapelsen. Vi kanske ofta tänker oss ”naturen” som det som inte är vi men det är att lura oss och den lögnen har blivit väldigt farlig för mycket av livet på jorden. Det finns inga ickeheliga platser. Bara heliga platser, och skändade platser.

Det står så illa till med vår värld. Så många platser skändas för att man inte ser deras värde. Samma med djur och människor. De far illa för att vi inte ser dem för vad de är i Guds ögon.

Att ta vara på det viktigaste i livet

Vi har sommarkonfirmander inne i stan nu och man får fundera tillsammans om livet. Min kollega Anna Hultin berättade att hon pratat med några konfirmander. Vi var på kyrkogården och tittade på gravar och hade olika samtalsfrågor. En av fråga var ”vad skulle du göra om du fick en livshotande sjukdom?” Det finns ju rätt mycket larv om det i samtiden, man kan ha en ”bucketlist” med saker man ska hinna med att göra i livet innan man dör. Häftiga saker som imponerar förstås. Säkert ofta ganska egotrippade. Men det var inte sådana saker de sa. De sa att man vill ju vara med sin familj, de man tycker om. Verkligen ta vara på tiden man har tillsammans. Anna började säga ”men tänk om…” men en konfirmand fattade galoppen och fyllde ivrigt i ”tänk om man kan göra det ÄVEN om man inte har en livshotande sjukdom?!”.

Det var ju vackert! Och för vår del kan det vara en stor visdom i hur vi kan leva i den här världen och leva gott utan att förstöra den. Att vara med sina nära och kära är skonsamt för planeten samtidigt som det faktiskt är det som ger mest lycka. Att stanna upp i en hage och ta sig tid att försöka se hur tunn det är här mellan himmel och jord är också både billigt och skonsamt och kan vara en avgörande viktig händelse!

Det är svårt, för plötsligt är vi tillbaka i samhället och det är så mycket det gäller att äga och göra för att inte känna sig som en nolla. Vi måste vara många som hjälps åt att inte se det så! Ingen är en nolla oavsett. De är alla Guds skapelse som går omkring, du är det!

Vi är i en kyrka utan väggar. Hela världen tillhör Herren. Amen.