44 känslor, en frack och tre små grisar!

Här är min predikan från igår utifrån söndagens texter och rubriken ”andlig klarsyn”. Det är tre stycken som kanske inte passar ihop så värst mycket med varandra men som var för sig säger viktiga saker om att leva genuint. Hoppas det är till glädje för dig!

44 känslor, en frack och tre små grisar

Idag ska vi tala om att ha 44 olika känslor, om att inte vilja smutsa ner sig när man har frack, och om de tre små grisarna.

Det låter ju väldigt högtravande att ha ”andlig klarsyn”. Jag tänker att det är fråga om samma sak som att vara klarsynt för övrigt fast man också räknar med att det finns en Gud som är med oss i våra liv men allt vad det innebär. Klarsynt det vill man ju gärna tänka att man är. Andra kan ju vara lite fördomsfulla kanske men du och jag vi ser ju saker som de är. 

Så vill man gärna tänka men så är det ju tyvärr inte alltid i verkligheten. Det är ju lättare att se när andra tänker fel men det är ju just för att vi får se det utifrån. Det är lätt att se att andra är drivna av sina känslor och begär efter olika saker. Men vi själva då? 

Självinsikt

Att vara klarsynt handlar för det första rätt mycket om självinsikt, och det är ett område där vi alla överskattar oss själva.

Jag lånade en barnbok för ett tag sedan som hette typ ”44 känslor” och det var barn som kände olika saker i den. Jag tänkte på att jag hört att många bara har tre känslor. På engelska säger man MAD-GLAD-SAD. Arg, glad eller ledsen. Sen har man kanske inte koll på vad man känner för övrigt. Man kanske i uppväxten fått mycket problem med vilka känslor som är ok. Och då kanske man är skeptisk mot känslorna men tyvärr påverkas man ju inte MINDRE av sina känslor för att man inte kan uttrycka dem utan snarare helt tvärtom. Då kanske det blir ilskeutbrott som är enda känslouttrycket man har i värsta fall.

Kristna känslor

Jag vill gärna med jämna mellanrum lyfta detta med hur vi ser på känslor för jag vill ju gärna att kristna ska utmärka sig genom att vara kloka människor som får leva hela liv. Om 44 känslor var rimlig nivå för barn kan vi ju lägga ribban lite högre? Det anses ibland lite larvigt att prata om känslor men varje reklamare vet att våra känslor påverkar varje beslut vi fattar så vägen till klarsynthet måste för det första innehålla att vi lär känna vår egen insida. Så kan vi få ett gott förhållande till vad vi känner och lära känna oss själva på det sättet. Faktiskt är det ju också känslorna som gör att vi kan få känna oss levande.

Att gå i frack

För det andra handlar det om att vara sann mot sig själv. Jag lyssnade för länge sedan på en taizebroder, en munk. De talar ju mycket med ungdomar så mycket handlar om att veta vad man ska ta för väg i livet. Då berättade han en historia. Han var fransman och hade blivit bjuden på officiell middag hos borgmästaren. Sånt händer tydligen där. Och då fick han ta på sig en fin frack. Sen skulle han gå till rådhuset men det hade regnat och låg vattenpölar överallt så han fick vara försiktig att hålla sig ren. Längs vägen mötte han en person som gick väldigt stappligt och passerade en stor vattenpöl från andra hållet. Då greps han av en tanke! Tänk om den där medmänniskan skulle falla ihop nu och trilla i vattenpölen. Vad skulle han göra då? Det hände inte utan de fortsatte åt varsitt håll men han fortsatte fundera på det. Skulle han ha stannat och hjälpt sin medmänniska upp? I så fall hade han ju förstört sin fina klädsel och inte kunnat gå på middagen. Hade han gjort det ändå eller hade fracken hindrat honom?

Att ordna sitt liv så att man kan vara sig själv

I det större perspektivet blev fracken symbolisk. Hur kunde han ordna det yttre i sitt liv så att det blev så lätt som möjligt för honom att vara den han ville vara? Så att han inte styrdes av status eller vad som går an i andras ögon utan av vad han verkligen tror på? Det var nog mycket lättare för honom i de enkla munkkläderna att rycka in i ett sådant läge. Hur har du och jag det? På vilket sätt är vi bundna på ett sätt som hindrar oss att leva från djupet i oss själva? Jag har funderat på den där berättelsen i 15 år nu så det kan ni ju göra med.

De tre små grisarna i söndagens texter

För det tredje handlar det om tro. Det för oss in på de tre små grisarna! Det är ju en gammal folksaga innan disney fick tag i den. Och vi känner igen väldigt många saker i sagan från dagens bibeltexter! Där finns detta med att bygga sig hus på olika stadiga sätt, av guld eller av halm till exempel. Och det ska visa sig hur bra bygget håller, antingen av stormvindar eller om en pustande och frustande varg kom och blåste. Som disney berättar sagan så rasar ju huset för den första lilla grisen som har byggt av strå och den andra som byggt sitt hus av pinnar men som det står i episteln, själva blir de räddade och flyr till storebror gris.

Vilka är det som bygger på stadig grund?

Det verkar som att Paulus utgår från Jesus liknelse om de två husbyggarna. Det är en bra berättelse som funkar både som barnsång och för djupa funderingar. Vi pratade med sommarkonfirmanderna en del om att bygga sitt liv på sådant som håller, vänner som vill ens väl och sånt. Jesus poäng är ju att det kommer i slutet av bergspredikan som en uppmaning att nu då de hört hans undervisning så är de kloka husbyggare om de också lever sina liv utifrån de här orden. Det är liksom det som är att vara del i Guds rike. Och det handlar om att leva efter det sätt att vara som Jesus själv visar oss. Ytterst är det Jesus själv som är klippan, att leva sitt liv i tillit till honom är att ha något som finns kvar och bär även om allt rasar. 

När Paulus skriver så är det ju till kristna, de som redan valt att bygga på klippan. Så det blir mer fråga om vad man sedan bygger uppepå grunden. Det finns visst olika fina material, guld är ju fint förstår vi, och halm inte så fint. Förr eller senare prövas vi ju, det får visa sig hur det håller. Det är dramatiskt formulerat med eld som ska pröva byggena. Det är nog en bild för domen. 

Alla kämpar men ingen har samma förutsättningar

Man kan inte bo i ett hus av halm när elden eller stormen kommer, man kan inte bo med pinnar heller, jag vet faktiskt inte hur det är att bo i ett hus byggt med guld, smälter det eller hur går det? Jag vet att vi tittar på varandras livsbyggen och bedömer hur det ser ut. Är de lyckade och lyckliga? Har de det bättre eller sämre än jag? Jag vet också att när vi arbetar på att bygga våra livsbyggen så har vi väldigt olika förutsättningar. Jag har talat om det här någon gång inför en församling där jag kunde veta att en del haft rätt svåra liv, kanske mest bara hade fått halm att bygga med i livet. Andra har fått mycket trygghet med sig och då är det ju ärligt talat lättare att leva ett gott liv. Alla får vi på något sätt kämpa förstås men det kommer inte bara an på vem som kämpat mest, en del har haft det svårare från början. 

Ett hus som välkomnar andra

Även om det inte är ett guldbygge så tycker jag den tredje lilla grisen i sagan har ett bättre hus, det som är av tegel. Det är inte något skrytbygge som ska imponera men det håller ju vargar och stormar och eld ute. Och framförallt använder ju den tredje grisen sitt hus till att öppna upp för och rädda sina medgrisar. Det är en gris som inte satsat på fracken kan man säga utan är beredd att hjälpa med det han har.

Om vi nu skulle skriva om sagan lite utifrån Paulus så är det kanske så att ingen av oss kan bygga våra liv så att vi klarar av alla svårigheter på egen hand. Vi kan inte förutse allt som kan hända och vi kan lätt föreställa oss att det skulle hända saker som vi verkligen inte kan hantera. När vi talar om andlig klarsyn kan det vara värt att säga att även den mest klarsynte människan har väldigt begränsad sikt i livet. Vi är bara människor trots allt.

Klippan som är Kristus

Så istället för att springa ifrån sina halmhus kan vi tänka att grisarna öppnar sin källarlucka. De bor ändå på en fast grund. Kanske sjunger de ”klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig” och kryper ner där. De är kristna grisar så de har fått höra att de får tillhöra Jesus vad som än händer dem. Vare sig de lever eller dör så tillhör de Herren.

Så vi får lära känna våra känslor, försöka leva utifrån den vi vill vara och vi får bygga våra liv efter bästa förmåga på grunden som är Jesus.