Frihet till att vara sig själv

I söndags predikade jag dels på åsundengudstjänst i Tvärreds kyrka, dels på gudstjänst i Grönahögs kyrka. Jag försökte hålla det enkelt och kanske är det lite väl förenklat men jag hoppas det är till glädje för dig.

Frihet att vara sig själv

Är vi fria? Bra fråga. Jag sitter inte i fängelse eller lever under ockupation. Jag uppfattar det som att jag bestämmer själv vad jag ska tycka och tänka eller göra. Men vi vet ju också att vi styrs av en massa saker. Vi styrs av vår historia, vad vi gjort tidigare, vad andra gjort mot oss. Säkert av våra gener väldigt mycket. Vi styrs av ekonomi och trygghet. Vi styrs mycket av vad vi längtar efter och det kanske vi inte har så mycket emot men vi styrs också av vad vi är rädda för eller vill undvika. Och vi styrs av skam över oss olika saker. Sånt vi vill dölja. Saker vi vill köpa eller göra för att tro vi är ok?

Man kan också fundera på hur fri man verkligen kan vara i den här världen som Paulus skrev är ”lagd under tomhetens välde”. Vi har trott länge att vi är individer som bestämmer själva men våra liv hör ju ihop på så många sätt. Det är många som inte låtsas om att det är så men det är så i alla fall. Orättvisor och klimatkris, konflikter och svält finns ju och det angår oss allihop.  

Inre frihet

Jag tycker jag kommit på något i veckan så får vi se om ni håller med. Jag skulle föreslå att när vi upplever att vi är fria är det mer eller mindre samma sak som det vi kallar att ”vara sig själv”. ”Var bara dig själv” är ju ofta ett mindre hjälpsamt råd att få för hur ska man vara då? Men vi vet förhoppningsvis alla hur det är att vara i ett sammanhang där man kan slappna av och sänka axlarna och inte tänka så noga på vad man säger utan vara fri. Vara sig själv. Vad tror ni om det? Det är en slags inre frihet och det kanske är inre frihet som verkligen är något att ha?

Oftast menar vi att frihet är att inte vara bunden av något. Inte ha några förpliktelser, kunna göra precis vad man vill. Frihet från. Men även om Gud skapat oss fria så är vi ju verkligen inte oberoende vi människor. Det är inte ens något särskilt gott liv att vara losskopplad från andra på det sättet. Men frihet i kristen mening handlar om att vara fri till att leva de goda liv Gud tänkt vi ska få leva.

Jesus och den krokryggiga kvinnan

I evangeliet möter vi Jesus i en synagoga där han tydligen predikar. Det finns en synagogsföreståndare som leder gudstjänsten men Jesus är där och gör en utläggning om Toran, moselagen, efter textläsningarna. Ungefär samma läge som vi är i nu alltså. Bibeltexter och predikan.

Jesus får syn på en kvinna som ”plågats av en sjukdomsande i 18 år”. Det är väldigt svårt att översätta det till någon modern sjukdomsbeskrivning. Hon kanske hade en dålig rygg helt enkelt men en del har tänkt att anledningen till att de talar om ”sjukdomsandar” skulle vara att ingen helt förstår vad det är för fel på henne utan att det som vi skulle säga är något psykiskt i grunden. Hon kanske har blivit knäckt av stora sorger eller psykisk sjukdom och blivit böjd i hållningen. Kroppshållning säger väl något om insidan i oss.

Kroppen och själen

Jag tror jag går skapligt rak i ryggen nuförtiden och särskilt när jag har fina vita kläder på mig men jag minns att när jag var i mina sena tonår och nådde min fulla längd så liksom hukade jag ganska mycket som för att det var svårt att ta så mycket plats i omgivningen. Som en självbild som också sitter i kroppen.

Det är ju något speciellt med människan detta att vi går upprätt. Det är ovanligt bland djuren och i bibelns tankevärld är det ett tecken på det speciella med människan. Människan är fri att stå rak i ryggen och blicka mot himlen. Ibland står vi upp i våra gudstjänster också, det gjorde vi nyss. Det är inte för att syresätta hjärnan eller för att plåga trötta tonåringar utan är symboliskt. Vi står upp som fria, upprättade människor för så vill Gud att vi ska få vara.

Så upprätt är liksom positivt. Men verkligen inte enkelt. För det är så mycket som böjer oss ner. Det står i bibeln om Kain som dödade sin bror Abel och när Gud försökte varna honom i förväg stod han med blicken ner i marken. Han kunde inte ”stå för” det han gjorde kan man säga. Skam är en annan sak som ofta får oss att titta ner. Martin Luther talade om människans tillstånd att vi blivit ”inkrökta i oss själva”, vänt oss bort från Gud och varandra och det är en väldigt bra beskrivning av väldigt mycket av våra problem här i världen. Så den krokryggiga kvinnan kan också vara som en slags bild för hur det är ställt med mänskligheten. Det är ett lidande förstås att leva böjd i kroppen eller i själen och som det står i texten, vi kan inte räta på oss själva. Vi kör fast.

Men här kommer hjälp utifrån. Jesus tar initiativet till att tala till henne! ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”. Och då blev det som jag sa förut, hon kunde räta på ryggen och stå och prisa Gud med lyfta händer och blick.

Bråk i synagogan

Sedan följer ett bråk med synagogsföreståndaren. Det finns regler i Toran om att man inte fick arbeta på sabbaten (sabbaten är typ vår söndag inom judendomen) och det kunde man väl kanske säga att Jesus gjort nu? Men Jesus förklarar att det inte är så. Sabbaten är ju en dag för att minnas Guds befrielse för sitt folk, då borde det väl passa att Gud gör befrielse åt oss på sabbaten?

Han liknar helandet han gjort med hur man ändå släpper lös sina djur på sabbaten, då borde man väl kunna befria en människa från Satans makt.

Satans makt

Nu kanske man hoppar till lite, var hon verkligen i satans makt bara för att hon inte var helt frisk? Så brukar vi kanske inte säga om handikappade? Så här tror jag de menar.

Vi måste tänka att Gud har skapat oss till det goda och är den som står bakom allt gott i världen. Sjukdom och lidande var liksom inte med i planen. Sedan är det som att världen blivit invaderad av något annat. Destruktiva krafter som bryter ner. Böjer ryggar. Tar bort friheten. Så på något sätt är denna kvinnans lidande en del av att vi lever i den här trasiga världen och det har i sin tur med Satan att göra. Ni konfirmander, vi får prata mer om det onda så småningom. Vi måste inte tro att Jesus talar om en röd figur med svans och eldgaffel men i stort kan nog de flesta medge att det finns destruktiva krafter i den här världen?

Det finns en berättelse tidigare i evangeliettexten om hur Jesus står emot Satan så vi läsare vet redan att Jesus på något sätt är starkare. Längre fram i evangeliet händer det mer då Jesus dör och uppstår. Han blir själv nedböjd under all världens synd och nöd och blir bruten för oss och sedan lever han igen. Ett tecken på att det finns nytt liv efter lidandet också för oss tack vare honom.

Jesus vill upprätta alla

Berättelsen om den krokryggiga kvinnan är ju bara en liten händelse i den här stora världen där det finns så mycket lidande men den blir ett tecken på vad Jesus vill ska hända överallt. Att människor får räta på ryggen, befrias från sin förnedring, återta sin rätta ställning som Guds barn. Lyfta blicken mot himlen och lovsjunga sin skapare och sedan tillsammans med Gud kunna sköta den här världen med vishet.

Vi lär oss något om Jesus här. Att Jesus är helaren och befriaren. Att det är en lättnad att få leva sitt liv tillsammans med honom. Det innebär inte skam eller förnedring eller tunga bördor, är det såna saker vi får på oss så kommer det inte från honom.

Frihet är slippa vara rädd, då kan vi våga börja krypa ut ur vårt skal. Det är tryggt att vända sig till Gud, Gud vill oss väl. Och när det fått sjunka in så kanske vi också är mindre rädda för allt annat.