Hur klarar man av tankarna?

Mikaelidagen 2022, Åsundengudstjänst i Gällstad och södra Säms kyrka. Hoppas det är till glädje för dig som läser. Det var flera i kyrkan som tyckte att det var bra bilder att få med sig.

Hur klarar man av tankarna?

På 300-talet fanns det en rörelse av eremiter som lämnade staden och drog sig långt ut i öknen för att söka Gud i ensamhet. Det var på väldigt många sätt ett hårt liv. Svårt med värme och kyla, svårt att försörja sig så man kunde få någon torftig mat. Men i en gammal text frågar någon en sådan här ökeneremit vad som egentligen är svårast. Och då svarar han något som kanske också stämmer för en nutidssvensk med mat på bordet och välfärd. Vad är svårast? Tankarna. Tankarna. Sig själv har man alltid med sig.

Idag tänkte jag tala om röster i huvudet. Kanske inte riktigt såna där som man helst inte ska höra utan såna som alla har. Som kanske inte är så mycket röster som tankar som kommer från ingenstans och hjälper eller stjälper. Som kan bita sig fast. Och kanske har det till och med med dagens bibeltexter att göra. Vi får hoppas det.

Jag tänker mycket just nu på saker ur en bok av psykiatern Håkan Andersson där han summerar lärdomarna från sitt liv i samtal med många människor i deras brottning med livet. Han har en liknelse där som jag tänkte dela.

Ditt medvetande som busschaufför genom livet

Han säger att vi alla har ett ganska kaotiskt inre. Det händer saker i världen omkring oss förstås och vi reagerar på dem. Men vi har också inre händelser och tolkningar av verkligheten. Det kommer plötsliga infall eller idéer och kanske en hel del katastroftankar eller problem som plötsligt tornar upp sig. De kan kännas som att de är minst lika verkliga och bråttom att ta itu med som om det verkligen hänt något utanför oss. Och i förlängningen påverkas förstås vår verklighet av våra tankar. Vi tar mer eller mindre bra beslut som vi sedan får leva med.

Man kan tänka sig att man sitter och kör buss och att medvetandet kör oss genom livet.

”Problemet är att du har ett antal passagerare i bussen, som du knappt ens vet när de steg på. Dessa passagerare är dina tankar. Oftast är de tysta och stillsamma men så vaknar de till liv och börjar störa dig när du kör. Det hjälper inte att du ber dem stiga av, de har biljett. Man kan inte tvinga sig till att inte tänka vissa tankar. Det stjäl uppmärksamhet från det du behöver tänka på. Det som återstår är att låta de här störande passagerarna åka med. Man lär sig att känna igen dem och accepterar att de finns med men man tillåter dem inte att komma fram och rycka i ratten. De får inte påverka ditt praktiska liv och dina beslut. De är bara tankar och inte verkligheten. De kan noteras och kännas igen. De kommer ofta när du är trött och nedstämd. Ensamhet och oro får dem att vakna till liv. När jag accepterar dessa passagerare som gamla bekanta så får de allt mindre betydelse. Man upplever alltmer att de besvärliga tankarna är tolkningar av verkligheten som man inte behöver ta på så stort allvar.”

Det var nog det längsta bokcitat jag nånsin haft i en predikan.

Håll tankarna på lite distans

Poängen är att man kan hålla de där tankarna lite på distans. Det är inte säkert att de har rätt även om det känns väldigt övertygande just nu. Jag har hört någonstans att det är ett vanligt problem att vi tvivlar på vår tro och tror på våra tvivel. Det skulle bli betydligt bättre balans i det hela om vi också tvivlade på våra tvivel. Varför skulle de ha mer rätt?

Tankar är mystiska eftersom vi strängt taget inte vet var de kommer ifrån. De bara dyker upp färdiga. Har ni tänkt på det? Vi säger att vi tänker men tankarna dyker ju bara upp?

Kalle Anka

Jag tänker lite på Kalle Anka. I tecknad film. Lika bra att barnen gått för jag tror inte de ser så mycket på Kalle Anka ändå men ni, ni förstår. När Kalle hamnar i en inre konflikt och står i valet mellan att vara god eller ond gestaltas det som att de har en ängel på ena axeln och en djävul på den andra. Båda pratar i varsitt öra på stackars Kalle för att påverka hans handlingar och Kalle väljer oftast den sämre vägen. Det går ju som bekant sällan så bra för honom. Lite så kan det ändå kännas, man vill flera saker samtidigt ock. Det är förstås en lite larvig tanke att det skulle fungera på det sättet men vi kan känna igen oss i den inre konflikten om vilken väg vi ska följa.

Och kanske är det mer på riktigt än vi tror. Vi vet ju inte riktigt var tankarna kommer ifrån. De där passagerarna i bussen, de kan ju vara olika delar av vårt eget psyke eller ekon av sådant andra sagt. Tänk om det också skulle kunna vara en ängel som viskar ett ord i vårt öra om att vara varsamma eller modiga. Gjuter in lite livsmod i oss och får oss att orka vidare lite till. I den märkliga filmen ”himmel över Berlin” är det så änglarna jobbar. De smyger osedda omkring bland människorna och viskar i deras öron och ingjuter hopp.

Skyddsänglar

Jesus säger att vi inte ska förakta någon av dessa minsta. ”Deras änglar står alltid inför Guds ansikte”. Gud bryr sig om det som händer dem. Det låter som att det handlar om barn men enligt Jesus får vi se oss som barn. Gud har omsorg även om stora som är små kan man säga. Det här bibelstället är ursprung till mycket av våra bilder av små barn med skyddsänglar som vakar över dem. Det kan bli lite för gulligt kan jag tycka men ändå. Det betyder ju att våra liv är närmare Guds verklighet än vi vågar tro till vardags. Himlen är högt där uppe men den når ända ner till jorden.

Destruktiva tankar

Lite som i bussliknelsen så är det bra att inte identifiera tankarna helt med sig själv. I oss finns en öppning mot himlen. Men kanske är det ännu viktigare att skilja på sig själv och sina tankar när de är destruktiva och bryter ner oss eller lockar oss vilse.

I dagens texter beskrivs djävulen som ”anklagaren”, den som kommer med anklagelser mot oss inför oss själva och inför Gud. Visst är det lite likt vad vi sagt om tankar i huvudet? Plötsligt kommer all skammen och skulden och bristen inför oss och det blir svårt att andas. Och vi kanske tänker att Gud också måste se så på oss, Gud känner ju till allt detta? Vi fick höra om en stor strid i himlen och hur tack vare Jesus seger på korset kastas djävulen ner därifrån. Det låter kanske inte som jättebra nyheter men vi får tänka att det betyder att Gud vägrar lyssna på anklagelser om oss. Djävulens röst har inte Guds öra. Gud lyssnar inte på den som inte vill oss väl.

Demoner ljuger alltid

Om anklagaren inte har Guds öra så vet vi en som har det. Vi säger i varje gudstjänst om honom att han är uppstigen till himmelen. Sittande på Faderns högra sida. Han talar inte anklagelser över oss. Kommer det någon anklagelse flygande så säger Jesus, jo det är sant att Tomas och alla de andra här i rummet har del i det trasiga och onda i världen men de tillhör mig. Jag ville inte döma dem utan gav mitt liv för dem för att rädda dem tillbaka till Gud. Ni ska inte lyssna på vad demonröster säger er i mörka stunder för de ljuger alltid. Det tycker jag är en bra regel att tänka på oavsett om man tror på demoner ”på riktigt” eller bara tänker på sina mörka tankar. Demoner ljuger alltid. De ljuger på den allra viktigaste punkten. De talar som om den stora sanningen om oss är att det är hopplöst. Den stora sanningen om oss, som han på Faderns högra sida påminner om är att ni är Guds barn och att ingenting kan rubba Guds kärlek.

Den ende som har lov att ta ratten

När jag läste bussliknelsen så tänkte jag på en gammal låt som jag förstår varit väldigt stor i den amerikanska kristenheten. Lite smörigt och så men den heter ”Jesus take the wheel” med Carrie Underwood. Det är någon som kör sin bil och har många problem och så ber hon Jesus att ta över ratten för hon klarar det inte själv. Så vill jag tänka när jag kör min buss full med tankar, kanske änglaröster och demonröster, gamla sår och allt vad det kan vara: jag vill inte lämna över ratten till någon av dem men till Jesus kan jag vända mig och be om hjälp.

Eller som de gamla ökeneremiterna jag pratade om i början. De som brottades med sina mörka tankar där i sina ökenkojor i ensamheten. De sa att hemligheten med att klara av tankarna är att inte försöka klara dem själv. Istället ska man säga Jesus namn och be till honom. Det finns en som är starkare än det onda och honom får vi tillhöra. Så får han sköta stridandet åt oss.