En häst, ett lejon och en åsna som lär oss om Jesus.

Häst, lejon och åsna. Djur som lär oss om Jesus.

Jesus rider in på sin åsna. Det är på samma gång enkelt att fatta och förbryllande. Vad betyder det? Vem är han som kommer på detta sätt? Det finns en lång och krånglig anledning till att vi hör om Jesus intåg som vuxen nu och om några veckor firar vi att han föds som bebis. Men det som förenar båda delarna är i alla fall att Jesus gör entré på ett ödmjukt sätt, på åsna eller i krubba, samtidigt som han uppfyller profetiorna. 

Jag tänkte utgå från tre olika djur i texterna för att svara på vem han är, mannen på åsnan.  

Vi har åsnor, vi har lejon och vi har hästar! Som ett pussel i tre bitar ska vi se om de passar ihop till slut. 

Hästar

Jag tycker det är en höjdpunkt varje år att läsa den gammaltestamentliga texten från Sakarja men när jag gör det så tänker jag alltid på att det låter illa att Gud ska förinta alla hästar i landet. Vad har de gjort för ont? Någon hästägare här inne som brukar reagera på det? Saken är den att i bibeln förekommer hästar ganska ofta men det finns just inte några arbetshästar med utan hästarna sorteras in under vapen. Ridsporten även i Sverige kommer ur det militära för vanligt folk körde väl oftare vagn. Det var hästar de härjande arméerna kom på. Kung Salomo var vis men han hade också 16000 hästar och en massa stridsvagnar (som de drog) står det. De hade han för sin stora armé.  

Jag hade dop i en hästfamilj nyligen och då fick jag försöka leta efter om det fanns något positivt kring hästar egentligen. Jag fick börja lite allmänt med att detta med att rida på en häst är en fin bild av att få hjälp av någon som är starkare än vi själva. Vi rår inte på livet själva, och det finns saker som är så stora att ingen människa heller är stark nog att hjälpa oss med, men den kristna tron talar starkt, särskilt idag på advent om att Gud är en räddare, en som kommer för att bära oss och våra bördor.  

Men när Sakarja talar om hästar handlar det alltså om att Gud ska sända en fredskung. En som på något sätt inte ska skaffa vapen utan befria från det onda. Jag tror det är så med både er och mig att vi tänker mer på krig än vi gjorde för ett år sedan vid den här tiden. Vi förstår värdet i freden lite bättre. Vi har förfärats över att någon kan ta sig makten att anfalla sina grannar men vi kanske också svepts med lite i krigets sätt att tänka. Man tar emot rapporter om dödade människor och i ett krig som det i Ukraina ligger det förstås nära till hands att heja på Ukraina så att det skymmer det oerhörda mörker även Rysslands folk lever i. Det är svårt att tala rätt om det här för blir man anfallen har man inte så mycket val, ansvaret för det här kriget vilar tungt på den som startat det. Människor vill bara få leva sina liv och det hela är så tragiskt. Jesus talar mycket om att våld föder våld och fred föder fred. Det är viktigt för oss att tillhöra fredskungen. Att Jesus är kung betyder inte alls att han håller sig till den starkes rätt att bestämma. Han värnar livet. Ger oss freden som börjar i hjärtat. Som fortsätter med att älska sin nästa. 

Jag hittade till slut en häst och ryttare i bibeln som visar på det men jag spar på dem lite.  

Lejon

I uppenbarelseboken står det om en himmelsk scen där det finns en märklig skriftrulle med Guds hemliga planer för framtiden står skrivna. Men det finns ingen som är värdig att öppna rullen, inte i himlen och inte på jorden. Men så finns det en som är värdig. Lejonet av Juda, skottet från Davids rot. Han som segrat. Så väntar läsaren då på att det ska komma ett mäktigt lejon och riva upp bokens sigill men det som kommer är istället ett lamm. Som har sår som att det varit slaktat men som lever igen. Det är så lejonet har segrat. Och vi förstår att lejonet också är Jesus Kristus. Guds lamm som tar bort världens synd. Som strider efter helt egna regler. 

Åsnor

Åsnor pratar man ofta om i adventspredikningar. Jesus rider in på två åsnor. Hur han nu gör det? Han iscensätter det vi hört om i Sakarja om den ödmjuke konungen.  

Det finns en händelse 1000 år före Jesu tid som kan vara bra att känna till. Kung David hade fått ett uppror på halsen av sin son Absalom. David tvingades fly från Jerusalem och på väg ut på flykt fick han och familjen åsnor av vänner. Sedan var de väldigt illa ute men till slut blev det att han kunde komma tillbakaridande på sin åsna. Då kom han på samma ställe där Jesus nu rider och han var väl då en ganska mycket mer ödmjuk konung. Man kan tänka att åsnan står för Gud som burit honom igenom allt detta. Och att han återvänder betyder ju också att inbördeskriget är slut och freden kan börja. Nu hälsar de Jesus med en gammal psalm. Herre Gud hjälp oss. Välsignad är Davids son, han som kommer i Herrens namn.  

När Jesus kommer på åsnan gör han anspråk på att vara den som man väntat på. Messias. En kung som David. Riktigt vad som väntar vet folk inte än. De tänker nog på David att han var militären som besegrade fiender. Jag spekulerar gärna i att Jesus tänkte mer på att David var nära döden men återvände. Upprättad till kung på nytt av Gud. Han vet att i Jerusalem ska han dö men segra över döden och återvända segrande. 

Det var hästen, lejonet och åsnan. Jag har ju en häst till för att återvända där vi började och knyta ihop säcken.   

Ryttaren på den vita hästen

Det finns också i bibelns slut en ryttare på en vit häst. Himlen står öppen och den som sitter på hästen kallas ”trovärdig och sann” för han dömer och strider rättfärdigt. Vi förstår att även detta är Jesus. En dag ska hans rike bli verkligt överallt och våldet tid ska vara förbi. På huvudet har han många kronor för det är en kung. Han delar ut vita kläder till folk och han har en mantel på sig som är fläckad av blod. Då undrar man ju om det är en krigare detta? Nja. För det är hans eget blod. Han har inte brukat våld, han har dött för oss och segrat då han uppstod från de döda.  

Många bilder för att förstå Jesus

Som det ofta är i bibeln så står vi med en mängd bilder som blir ett enda myller. Vi behöver många bilder för att greppa vem Jesus är. Är han en enkel man som rider på en åsna och delar även de fattigaste människors livsvillkor? Jo visst. Är han Davids son, en väntad kung? Jo visst. Kungen som tjänar och lär oss att tjäna varandra. Är han en segrande krigare? Jo visst. Inte en som kämpar mot människor utan för att rädda oss från mörkrets makter. Är han Gud själv som kommit till jorden? Jo visst. Det märker vi på djupet i hans kärlek då han gick i döden för oss, och på höjden av hans makt då han segrade över döden. Det är hans födelse vi väntar ivrigt på att fira.