Igår hade jag en andakt på kulturskolans adventskonsert i Tvärreds kyrka. Jag talade om nycklar och lås!
En nyckel utan lås?
(Visar upp en nyckel)
Jag har en nyckel här. Grejen är att den inte går till något lås längre så den är ganska värdelös men jag tycker ändå det är svårt att göra sig av med den. Jag har också en gammal bilnyckel någonstans som går till en bil som blivit ihoptryckt till en liten kub på skroten så den är inte heller till så mycket nytta längre men jag har kvar den ändå.
Det kanske är oftare man letar efter en nyckel till något lås. Ibland kanske man gör det lite bildligt också. Man kanske hör musik med många stämmor och svåra melodier och då försöker man hitta något sätt att få grepp om den och ta in den. När man kommer till kyrkan så här så kanske man ser märkliga symboler eller föremål eller sjunger psalmer där det står hosianna eller dotter Sion eller så och så försöker man förstå vad det handlar om.
Men ibland kanske man står där med en nyckel och så hittar man plötsligt ett lås den passar i. Musiken med de många stämmorna kanske plötsligt klickar till och så vrids det om något i hjärtat så att man kommer in i rum inombords man sällan kommer till.
Ibland kanske man tänker som jag sa att min nyckel går nog inte till något lås längre. Man kanske har glömt vad den går till. Vi har ju den här stora kyrkan omkring oss, man kan se den som en stor nyckel hela den, med alla sina symboler. Vi har alla de här symbolerna men pekar de på något? Hur hänger de ihop med Guds verklighet? Men en gång i tiden har alla de här sakerna kommit till för att uttrycka erfarenheter. Av att Gud talar till oss här, om Guds närvaro i brödet och vinet.
Här i Tvärred har vi en lustig julsymbol jag kan peka särskilt på.
I fönstret här ser vi ett tempelbygge men det hänger i luften, det fattas en pelare. Eller så är det det lilla Jesusbarnet som är pelaren? En hörnsten som det står i bibeln. En som bär upp allt. Det lilla barnet i krubban är konkret på alla sätt men har också en innebörd om att Gud är närvarande som en av oss. Han har delat vår sårbarhet och kan förstå hur vi har det.
Så kan symbolerna återfå sin mening och bli nycklar igen och påminna oss om den osynliga verkligheten. Bara vi förstår något av vad vi ser.
Jag har några sångtexter om nycklar och lås nu i advent. Den första från en sång från taize.
Kom Gud och öppna i oss porten till ditt rike.
Vi har också en adventspsalm där det står om barnet i krubban.
”Du som har nyckeln i din hand, till dödens och till livets land, du låser upp och öppen står den värld där inget ont oss når Var glad, var glad Immanuel ger frihet åt var bunden själ.
Vi ber.
Gud sätt nyckeln i låset i våra hjärtan denna adventstid. Öppna det som är stängt och dött inom oss och ge oss nytt hopp, ny kraft, ny glädje. Ny sång inom oss. Samla oss vid din krubba och låt oss få lära känna dig på nytt. Vi tackar dig för musiken och allt vackert vi får njuta av. Amen
Lämna ett svar