Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Adventstid i det verkliga livet

Linn Arvidsson gästbloggar på Vandra Vägen om adventstiden som inte gärna låter tämja sig av våra förväntningar.


Ett vilset pynt ute i den riktiga världen.

Jag fick kontakt med Linn via hennes instagramkonto @ord_om_tro där hon skriver fina korta betraktelser utifrån den kristna tron. Det är roligt att hon tackade ja till att skriva en gästbloggpost här. Tack så mycket Linn! Så här presenterar hon sig själv:

Om Linn

”Linn Arvidsson är jag som finns bakom kontot Ord om tro på instagram. Å ena sidan naturvetare, teknikkonsult och projektledare. Å andra sidan skribent, dopvärd och församlingsrådsledamot med många tankar. Hur dessa delar går att förena? Tack alldeles utmärkt.

Räknar mig som hemma i Norrstrands församling i Karlstad. Gjort resan från ateist till troende i vuxen ålder, trots ihärdiga försök att spjärna emot. Gud är uppenbarligen ännu envisare än jag.”

Nu till bloggposten!

Adventstid i det verkliga livet

Så maxar du glöggminglet! Det obligatoriska bildreportaget i stora kvällstidningen har kommit. Finns det verkligen någon som glöggminglar? På riktigt? Utanför tidningarnas bildreportage? Det är sådant jag funderar över. 

Advent är en speciell tid. En tid av förväntan och väntan. Av jobbstress – allt ska vara klart före jul även om orsaken till det är lite oklar. Det är en tid av lucialinnen. Av tända ljus. Och av tidningsreportage om sådant som glöggmingel och årets färg i juldekorationer. 

Och mitt i allt det kommer överraskande kärva texter. Tredje advent fräser Johannes Döparen ”huggormsyngel!”. Inte så tindrande precis. Och första advent rider Jesus in i Jerusalem på en lånad åsna. Precis samma text som hör till skärtorsdagen. I predikningar sägs gärna att vi uppfattar texten olika beroende när på året den läses. Att den är glad på advent och olycksbådande på skärtorsdagen. Samma ord i olika belysning.

Jag har aldrig tyckt att det stämmer. Texten har alltid en dov underton av att Jesus rider mot misshandel och död. Han vet det. Men han gör det ändå. Det är det som är så stort. Det är väldigt långt från en julfilm från Hollywood. Inte desto mindre är det de ord som åtföljer det första tända ljuset. Och i sin kärvhet säger de precis samma sak som julfilmen – ljuset kommer till slut. Ljuset vinner alltid. Oavsett om du orkar tro på det just nu. 

Livet pågår och tar ingen hänsyn till vilken tid det är. Om det är lämpligt eller inte. Har du suttit på en gudstjänst under advent och sjungit Hosianna med gråten i halsen och oron krypande i kroppen för någon du bryr dig om? Jag har det. Då är texternas tyngd en tröst. Eller har du suttit på den mörkaste av kyrkans dagar, långfredag, och bubblat av förälskelse? Nästan fnittrat? Då kan du ta avstamp i att två dagar senare vänder allt till jubel och glädje och kyrkans mörkaste dag efterträds av kyrkans gladaste dag. Då om någonsin är det party! 

Det är inte alltid du och jag är i takt med omvärlden. Omvärlden är inte ens i takt med sig själv. Kanske är det inte ens meningen att vi ska vara det generellt? Just därför är det skönt att det finns andra rytmer som likt hjärtslag håller en takt som bara är. Oberoende av allt annat.

Redan i Bibelns allra första bok kommer rytmen in i livet. ”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” ”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.” Och så den sjunde dagen som skapade den längre rytmen av arbete och vila, arbete och vila. Att den rytmen är livräddande vet alla som försökt hoppa över ordet efter ”och”. Det går ett tag, hjälpligt. Tills det inte går längre. Gud är varsam om livet. 

Rytmen i tillvaron är Guds eget dunkande hjärta. Tiden är inget som ska hinnas med. Den bara är. ”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” Arbete och vila. Vintern följer efter hösten som följer efter sommaren. Och advent kommer när den kommer. Det spelar ingen roll om du maxat myset eller om du helst av allt bara vill slippa allt.

Advent är här. Julen är här. För att Gud är här. Gud valde att bli människa. Gud vet allt om att vara i otakt med världen. Adventstidens bibeltexter avslöjar det. Jesus är sällan i fas. Inte ens när han föds är det en särskilt lämplig tidpunkt. Men ändå väljer Gud just den vägen och den tiden för att komma oss ännu närmare. Det är stort. Och det är värt att fira.

Så oavsett om du tycker att julen härlig och tänder ljus överallt, eller om du tycker att julen är förfärlig och helst vill att den ska vara överstökad, kom ihåg det här: Gud tar dig i sina varma händer. Håller dig och är stolt över dig. Du behöver inte maxa glöggminglet. Jesus kommer ändå. Och Guds dunkande hjärta håller takten. 

Kommentarer

2 svar till ”Adventstid i det verkliga livet”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Vilken bra betraktelse. Och jag instämmer med pukor och trumpeter i:
    ”Å ena sidan naturvetare, teknikkonsult och projektledare. Å andra sidan skribent, dopvärd och församlingsrådsledamot med många tankar. Hur dessa delar går att förena? Tack alldeles utmärkt. ” 🙂

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tänkte nog du skulle känna igen dig i det Thorsten. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.