Att dricka vatten från Edens lustgård

Min predikan från igår på andra söndagen efter trettondagen i Gällstad och södra Säms kyrka och i Grönahögs församlingshem. Talade ganska fritt utifrån det här. Hoppas det är till glädje för dig.

Att dricka vatten från Edens lustgård

I bibelns början kan vi läsa om Edens lustgård. Läser man där så får man en beskrivning av var den låg och vilka floder som omgav den. Det var Gichon och Pichon och Eufrat och Tigris. Och som läsare hoppar man väl mer eller mindre förbi det.  

Men börjar man gräva lite så har det förstås funnits en stor diskussion om vad det här är för floder. Eufrat och Tigris vet vi ju var floderna i det gamla Mesopotamien. Irak idag. Där en av våra äldsta högkulturer uppstod. Sedan finns det andra som velat förknippa Gichon med ”blå Nilen” och Pichon kanske med ”vita Nilen” i Egypten eller kanske rentav Pichon med Indus borta i Indien! 

Så det är ju konstigt rent geografiskt. Det är svårt att ligga vid alla de ställena samtidigt så vill man försöka utröna var på kartan Eden låg är det svårare än det först verkar. Nu var dock inte bibelns författare så intresserade av geografi utan mer av symbolik och sådant. Istället får vi tänka att de floder som räknas upp var de viktigaste floderna man räknade med. Där mänskliga civilisationer uppstått och grönskat. Inget gott där hade varit möjligt om det inte var för floderna och då är det förstås bra att påminna sig att allt gott ytterst har sitt ursprung hos Gud! Floderna rinner fram från Eden.  

Flodens osedda källa

Vi har ju hört om doktor Livingstone och en mängd olika expeditioner som skulle hitta Nilens källa och kämpade sig fram genom Afrikas djungler för ingen visste riktigt var den kom ifrån. Så visade det sig att den kom ända bort ifrån Viktoriasjön. Men teologiskt talat så kunde man alltså säga att den kommer från Eden och att det påminner oss om att Gud är källan till allt liv på jorden. Att alla gåvor vi lever av kommer från Gud.  

Det finns en annan tolkning av floden ”Gichon” och det är att det skulle vara tempelkällan vid templet i Jerusalem. Det är i så fall en konstig flod att räkna in men också symboliskt. Templet var som man tänkte det platsen nummer ett för Guds närvaro på jorden. Såklart att en ström från Eden strömmar fram där! 

Källor och kyrkor

Det finns faktiskt motsvarighet i våra trakter. Många riktigt gamla kyrkor har legat vid en källa. Jag var präst i Husaby och Götene och där fanns det heliga källor. Jag sprang nyss på en kyrkoruin i skogen i Börstig, Mussla kyrka. Där låg också en treenighetskälla bredvid. Tanken är nog som med templet. Dels kanske att man byggt där för att man redan upplevde källan som en helig plats, men också för att kyrkan som sådan är tänkt att vara som en källa. Som en plats där det är nära mellan himmel och jord och där livets källa finns i dopfunt (fons är källa på latin) eller vid altaret där nattvarden dukas fram eller när evangeliet läses. En plats för det heliga mitt i den trasiga världen. 

En källa är ju i sig en märklig plats där det rinner friskt vatten ut ur den osynliga världen under jorden så det kunde ju lika gärna komma direkt från Gud som ger liv åt allt. Jag säger ju en massa fromma saker nu om källor men kom ihåg att även den konkreta källan med vatten är del av Guds livgivande verk här i världen. Vad vore vi utan rent vatten? 

Människan lever ju inte i Eden, vi lever efter syndens intåg i världen men vi kommer därifrån och varje gång vi får en dunst därifrån är den en påminnelse och en föraning av vårt ursprung och vårt hem hos Gud.  

Jesus som mellanhand

Det kan vi märka i den gammaltestamentliga texten. Där står israeliterna vid berget Sinai och de har hört Gud tala och sett Guds härlighet kring berget och så är de livrädda. Gud är så kraftfull och de undrar om det går att överleva att höra Gud på det sättet. Så de tycker det är en bättre idé att Moses får vara mellanhand och vara den som lyssnar på Gud och sedan berättar för dem.  

Från ett kristet perspektiv så är det här en förebild för Jesus. Jesus är mellanhanden för oss mellan Gud som är ofattbart ofattbar och bortom vad vi kan förstå. Någon har liknat Jesus vid en transformatorstation som får ner spänningen innan strömmen når oss så att det blir hanterbart för oss att förstå oss på Gud. Istället möter vi Gud i den vandrande snickaren som är en av oss.  

Men vi får inte låta oss luras heller av Jesus enkla yttre. Det är verkligen Guds kraft som står bakom honom säger han. Gud som är oändlig och värd tillbedjan och förundran. I evangeliets början står det samma sak om Jesus som det står om det israeliterna såg på berget. . Johannes skriver om ordet som var hos Gud men som blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet. Den ende sonens härlighet. De får se på Jesus och förstå vem Jesus är genom honom. 

Jesus som källa

 
Jesus är själv  en källa. Han är mötesplatsen mellan himmel och jord. Så där han går fram flyter livets källa fram. Vattnet från Eden.  

Evangelietexten är kanske lite krånglig. Men bakgrunden är att Jesus har botat en lam man vid Betesdadammen. En damm är ju inte en källa utan ett ställe senare i flödet där vattnet samlar sig så vill man kan man göra en poäng av det. Allt gott kommer från början från Gud men det är viktigt att vi går till själva källan och inte letar i en massa dyiga pölar som vi tänker ska ge oss det vi behöver. 

Jesus blir ifrågasatt och de undrar om någon kan gå i god för vem han är. Om man är talare är det ju en bra grej om någon kommer före och presenterar en och liksom går i god för att man är att lita på, det är ett bra talarknep har jag läst. Men vem ska gå i god för Jesus? Hans svar är lite otydligt, han börjar med att tala om Johannes döparen och att han var ett gott vittne man borde lyssna på men att han har någon större som vittnar om honom, nämligen Fadern som låter honom genomföra de under han gör så att alla kan förstå att det finns ett stort kraftverk där bakom transformatorstationen.  

Det viktiga med en källa är att dricka av den

Och Jesus säger: Är någon törstig så kom till mig och drick! Då ska det komma strömmar ur ditt inre som ger evigt liv. Då är vi i Eden igen när vi är med honom. 

Där kommer vi lite till kärnan i det här med livets källa. Det viktiga med källan är att vi hittar den och att vi dricker av den. Att vi söker oss dit så ofta vi kan, kanske bosätter oss där. I psalm ett i psaltaren står det om att vara som ett träd planterat vid vattnet som en bild för det goda livet med Gud. Vi får önska att nya människor hittar källan så att de också får dricka där. Att vi själva kommer ihåg att det var det allt detta med kristendomen handlade om, att gå med sin törst till Gud. Vi kanske har lite olika sätt att ta till oss detta. Men hitta ett sätt att dricka. Gärna flera.  

Människor som källor

Jag tänker att människor kan vara som källor. Jesus är ju det men vi vet också att det finns vanliga människor som är det. Såna det är lättare att leva i närheten av. Som visar omsorg och lyssnar. Jesus säger ju att där två eller tre är samlade kan han finnas mitt ibland oss. Vi får vara varandras källor. Hjälpa varandra att ana en glimt av Eden där vi lever i fred med varandra. Det är en kallelse för alla kristna, våra relationer, familjer, våra församlingar.  

Vi får be om öppna ögon för att se hur floderna från Guds rike faktiskt rinner in i denna värld och håller oss vid liv. Vi får be om förnyad förundran och tacksamhet och vi får be för att alla fritt ska kunna dricka av livets vatten.