Den äldsta bevarade urkristna predikan

Andra Clemensbrevet

Förra gången i den här omåttligt populära serien om de apostoliska fädernas skrifter tittade vi på en ny sorts text, skildringen av ett martyrium. Idag har vi ett brev som egentligen inte är ett brev utan den äldsta bevarade kristna predikan (homilia).

Författare är Clemens av Rom, en ansedd ledare i fornkyrkan.

Den äldsta urkristna predikan

Generellt känns det som en spretig predikan men vi vet ju inte heller situationen den är riktad till. Det kanske var glasklart för åhörarna varför han tog upp de saker han tar upp.

Det börjar med en påminnelse till åhöraren om att Gud är den som helt och hållet räddat oss från det onda, själva var vi hjälplösa.

”Hur stora nådegåvor har vi inte att tacka honom för? Han skänkte oss ljuset; som en fader kallade han oss söner, när vi höll på att gå under räddade han oss. … Hela vårt liv var ingenting annat än död. När vi var insvepta i mörker och synen hindrades av en sådan tjocka fick vi vår syn, och genom hans vilja blev vi fria från den vilja som omgav oss”. … Han kallade oss när vi inte fanns till och ville att vi skulle bli till från att inte ha funnits till”.

Senare nämns också att vi är befriade från att tillhöra och behöva offra till avgudarna.

Det är några olika bilder som blandas av vad Jesus gjort för oss och den retoriska frågan som hänger i luften är: kan vi någonsin bära så mycket frukt i vår tro att det väger upp vad han gjort för oss. Vi är alltid i tacksamhetsskuld.

Vårt gensvar ska vara att bekänna oss till Jesus och att då inte bara göra det med vad vi säger med läpparna utan med hur vi lever våra liv.

Citat ur texten

”Låt oss därför, bröder, bekänna honom med gärningarna genom att älska varandra, inte begå otukt, inte heller förtala varandra eller förivra oss, utan vara behärskade, barmhärtiga och goda. Och vi är skyldiga att lida med varandra och inte vara giriga. Med såna gärningar bekänner vi honom men inte med motsatsen. Och vi får inte frukta människor mer än Gud.”

Det är förmanande och både kamp och kanske martyrium är att vänta men det framhålls också som något väldigt gott för oss. Han skriver:

”Ty om vi gör Kristi vilja ska vi finna vila”.

Och

”Om vi är ivriga att göra det goda så skall friden följa oss. Den kan därför inte finnas hos dem som styrs av människofruktan och föredrar njutningen här framför löftet om det tillkommande”

Lite oväntat citerar Clemens ett stycke från Thomasevangeliet som tydligen hade viss status där han verkade.

Det fortsätter med mer om hur det kristna livet ska levas. Ännu en bra oneliner säger att ” Såsom din kropp är synlig, så skall din själ vara synlig i goda gärningar”.

Motsatsen till att leva efter Guds vilja är att bidra till att Guds namn bli smädat bland de icketroende och det här tycker jag är ett stycke att ta med sig rätt in i vår nutid:

”Hur smädas det? Genom att ni inte gör vad jag vill. Ty när hedningarna får höra Guds ord genom oss beundrar de dem; de är sköna och mäktiga. Men när de sedan märker att våra gärningar inte svarar mot de ord vi talar vänder de sig bort och hädar genom att säga att det är sagor och bedrägeri. Ty de hör av oss att Gud säger Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Tack får ni om ni älskar era fiender och dem som hatar er.  När de får höra detta blir de häpna över den otroliga godheten. Men när de märker att vi inte älskar dem som hatar oss , och inte ens de som älskar oss, så skrattar de ut oss och namnet försmädas”.

Inte bara from när prästen ser

Sedan talar prästen i Clemens och han säger att man minsann inte bara ska se from ut när man lyssnar på prästen utan då man går hem också! Och om de är tacksamma mot honom för hans arbete kan de ju tacka genom att också följa det han säger.

Slutligen säger han att om någon stör sig på att de verkar gå bra för hedningarna som inte tror medan de troende hela tiden är ansatta så är det för att de ju för sin del ännu inte fått ut sin lön utan fortfarande väntar på den.

Som predikant känns det fint att läsa och begrunda denna äldsta predikan och när man tittat lite närmare på den känns den som ett riktigt bra budskap även till mig idag. En del är förstås rätt hårt formulerat så att jag inte skulle säga så i våra kyrkor idag direkt men den är ju också skriven i en annan tid. Kanske får inspireras av den någon gång.