En klassiker och funderingar kring Jesus!
Åter till Robin Hood!
Den sista tiden har jag återvänt till min barndomshjälte Robin Hood. Rejält dessutom. Först med högläsning av den klassiska boken av Howard Pyle för barnen, sedan via ”Mannen från Barnsdale” av Dick Harrison och några filmatiseringar och någon podd.
Tanken på att också blogga om det kom egentligen via Pyles teckning ovan (han illustrerade också själv). Där träffar en av hans muntra män (aldrig någonsin har väl ordet munter varit med så många gånger i en bok?) en pilgrim. Vandra Vägen i ju i grund och botten en pilgrimsblogg och för ganska många år sedan skrev jag mycket här just om medeltida pilgrimer.
Kyrkan i Robin Hood
Att den där pilgrimen dyker upp är bara ett exempel på att kyrkan är väldigt närvarande i den medeltida miljön. Mer specifikt ser vi den i form av välgödda biskopar och abbotar. Robin och hans män har ingen respekt för sådana och just kyrkokritiken ligger nog med från de äldsta skikten i legenden (eller kanske rentav den historiska kärnan). Det förstår man ju att om dessa kyrkans män levde som de lärde hade inte Robin Hoods verk behövts! Nu har de istället allierat sig med den världsliga överheten så Robin får hålla bådadera i schack.
Robins man broder Tuck är också en slags skrattspegel för han är ju också mest intresserad av sång och mat och verkar inte värst from men hans goda hjärta placerar honom ändå i Robin Hoods lag. Man kan ju också tänka sig att medeltida lyssnare helt enkelt tyckte det var vansinnigt roligt med en tjock och lustig munk.
Robin själv ber ibland jungfru Maria om hjälp och väldigt ofta citerar han eller hänvisar till olika saxiska helgon, dock oftast för komisk poäng.
Robin och Jesus
Legenden om Robin Hood har blivit odödlig och det beror enligt Harrison på att han är en unik figur. Han är inte bara en tapper kämpe utan en fri man som står på de fattigas sida och försöker rätta till samhällets orättvisor.
Som präst vill man ju gärna förklara fascinationen vi kan känna för Robin Hood med att han har en hel del likheter med frälsaren själv. Och kanske kan vi också se Jesus lite klarare genom att jämföra de två?
- Robin framställs som en som står för rättvisan i en orättvis värld. Den gode kungen är långt borta och scheriffen och kyrkans män kan härja fritt, men vi förstår att Robin egentligen handlar i enlighet med vad kungen hade önskat om han var här. Lite som Sonen som finns ibland oss och förverkligar Faderns vilja.
2. Robin har en slags egen syn på lagen. Han står liksom för det som egentligen borde vara syftet bakom lagen (att värna människorna) snarare än att bara följa dess bokstav (vilket alltid kan utnyttjas av de mäktiga). Lite som Jesus gör när han
3. Robin är en subversiv figur, hans glada män bildar ett eget litet samhälle där i Sherwoodskogen, lite som en kyrka som försöker gestalta en annan värld vi hoppas ska bli verklighet.
4. Robin har, liksom Jesus ställt sig på de utsattas sida (låt gå för att det är ofrivilligt) och får betala ett personligt pris för det. De har ingen formell ställning utan verkar snarare som en ”trickster” på egen hand.
Lämna ett svar