Ordet ”Amen”, vad betyder det?

Ordet ”Amen” – och den pinsammaste facebookfilm jag är med i

Jag fick frågan från ett barn häromdagen om vad ordet ”amen” egentligen betyder. Varför säger vi så i kyrkan? Det är ju en bra fråga. Som barn tänkte jag mig närmast att ordet amen var det som liksom fick bönen att skickas iväg till Gud. Så vad är det för ord? För att svara på det kan man förstås ha användning för kunskaper i bibelhebreiska men faktiskt kan man komma nästan lika långt med västgötska!

Det hebreiska svaret

Ordet ”amen” är ett av de hebreiska ord som lever vidare oöversatt i nya testamentet (som i övrigt är på grekiska). Sedan har det också fortsatt användas av kristna i hela världen.  Ordet betyder ungefär ”sannerligen”, ”så är det” eller ”låt det ske”. Ett sådant ord passar ju väldigt bra när man vill stämma in och hålla med om något någon annan sagt.

Det finns också en tradition bland fromma judar att tolka hela ordet som en slags förkortning: A[l] (eller El), Me[lech], N[e’eman] som betyder ”Herren (eller Gud) [vår] konung [är] tillförlitlig”

Att säga amen är alltså ett sätt att instämma i det som sagts eller ge det extra eftertryck. Det kan också  vara ett sätt att lämna det man bett för i Guds händer genom att påminna sig om att Gud är tillförlitlig och ser till vårt bästa. Oavsett vilken tanke man väljer är amen alltså ett bra ord att avsluta böner med!

En rolig detalj är att Jesus själv kallas för Amen i Uppenbarelseboken 3:14. Kanske kom det sig av att Jesus ofta till och med drämde till med dubbla amen och säga ”sannerligen, sannerligen, jag säger er” när han verkligen ville att folket skulle lyssna noga. Att sedan gå vidare och kalla Jesus för amen betonar att han är den som verkligen är värd att lyssna på och som visat sig pålitlig.

Det västgötska svaret

Som västgöte kan man som tur är bespara sig många av de här lite krångliga förklaringarna. Jag har bott och verkat som präst på olika ställen i skaraborg och där är det inte ovanligt att den lyssnande parten i ett samtal ivrigt utstöter små ”ha, ha” (betyder ”ja, ja”) för att visa att man är med på noterna. Sedan kan man avsluta med att drämma till med ett eftertryckligt ”hamen” (jajamen). Jag var med en gång när en präst i Töreboda använda detta som snabb och tydlig förklaring till konfirmanderna om vad ordet amen betydde. Helt klockrent faktiskt.

Att be och säga amen

Gud hör förstås alla böner vare sig de avslutas med ordet amen eller inte. Däremot kanske det blir lite lättare att be när man har ett särskilt ord för att avsluta sin bön. Det får på något sätt räknas som oavgjort om jag hade rätt eller fel som barn om vad ordet betyder. 

Om man firar gudstjänst och ber tillsammans med andra så tillkommer det ju ytterligare en stor poäng. Då blir vårt gemensamma amen i slutet på bönen ett sätt att göra hela bönen gemensam.

Amen på youtube

Det mest pinsamma klippet med mig på youtube? Det är just ett litet klipp jag lade upp tillsammans med en bloggpost en gång för att demonstrera lite hur detta med ”hamen” kan låta på någon slags härmad skaraborgska. Det var ju en bra idé. Tyvärr var jag fruktansvärt oklippt vid tillfället efter lång föräldraledighet och gör därför ett ganska bisarrt intryck. Antar att klippet finns kvar därute men jag tänker inte ge någon länk, du får leta själv i så fall…