Lockande och avskräckande kristen tro

Tidigare publicerat i vår pastoratstidning ”kyrkbacken”. Hoppas det är till glädje för dig!

Saker som lockar och som avskräcker med den kristna tron

Jag funderar ofta på vad det är som gör att jag är glad att få tillhöra den kristna kyrkan. Eftersom jag är präst försöker jag också ofta fundera på vad det kan finnas för hinder i vägen som kan avskräcka.

Idag vill jag tänka lite tillsammans med dig. Kanske inte på själva frälsningen utan på sådant man får med ”på köpet”. Jag tänker mig att det här är saker som faktiskt spelar in ganska mycket för hur lockande eller avskräckande den kristna tron verkar för oss.

En kristen världsbild

En sak jag är glad över är världsbilden. Jag är glad att få se på världen med kristna ögon. Då menar jag kanske inte framför allt att jag funderar på änglar eller underverk utan det handlar snarare om de grundläggande sakerna.

Tron på en god Gud som skapat allt och håller allt i sin hand. Det innebär bland mycket annat att vi har någon att rikta oss till med vår tacksamhet och förundran över livet. Det betyder också att Gud står som garant för att det verkligen finns saker som är goda och meningsfulla. Gud står även som garant för rättvisan och för att offer för det onda, om inte förr så åtminstone vid tidens slut, ska få upprättelse.

Gud har satt oss att ta hand om varandra och om sin värld. Nog är det både ett gott och ett värdigt livsuppdrag!

Tycker du som läser att det kan vara svårt att se på världen på det här sättet eftersom det ju finns så många alternativa synsätt vi känner till? Varför skulle just detta sätt att se på världen vara det rätta? Det är en för stor fråga för den här lilla spalten men jag håller med dig om att det är en utmaning. Vi slits nog alla mellan olika sätt att se på världen. Här (och på massor av ställen på bloggen) kan du läsa lite jag skrivit om att förena kristen tro med en naturvetenskaplig syn på världen.

För mig är den här ”kristna världsbilden” det synsätt som ger mig mest glädje och en känsla av att sammanhang. Och det har förstås att göra med Jesus.

Jesus -och ett sätt att leva

Bland mycket annat Jesus gör så visar han oss också ett sätt att leva. Ett liv i ödmjukhet och i omsorg om varandra. Jag vet inget vackrare sätt att leva än det Jesus visar oss och berättar om i sin undervisning.

Ibland tänker jag att denna livsfilosofi (eller vad man ska kalla det) nästan skulle vara tillräckligt skäl att vara kristen.

Jag tror också att många som sällan sätter sin fot i en kyrka håller med om att Jesus fascinerar. Problemet i vår tid är kanske inte att man har särskilt mycket emot Jesus utan snarare att man inte vet så värst mycket om honom. De senaste åren har det blivit tydligare för mig att goda värderingar måste ha fäste någonstans. Varför är varje människa värdefull? Varför ska vi ha en rättvis värld? För min del är Jesus undervisning den bästa grunden. Här har jag skrivit om kristen tro som källa till livsmod.

Gudstjänst

Nej jag vet att ordet gudstjänst inte känns lockande för alla och det varierar förstås hur meningsfull en gudstjänst känns i stunden. Men om vi ser till den större bilden? Hur bidrar det till mitt liv att fira gudstjänst?

För mig innebär gudstjänsten att jag avsätter en tid och en plats för att stanna upp inför tillvarons större perspektiv. Tacka och be om hjälp. Säga förlåt. Öva mig på att se livet som en gåva. Om inte jag hade gjort det på gudstjänst hade det nog sällan blivit av. Det är så mycket som tar uppmärksamhet i livet att dessa saker liksom inte sker av sig självt. Hur är det för dig?

Kyrkan

Kyrkan eller församlingen är den gemenskap av människor som hålls ihop av sin gemensamma tro på Gud. Det är en brokig skara på alla sätt och det gäller också förstås grad av övertygelse. Det är viktigt att kyrkan alltid måste vara en öppen gemenskap där både tro och tvivel ryms.

Själva gemenskapsaspekten av den kristna tron är verkligen en viktig sak. Kyrkan är en lite ovanlig gemenskap som förhoppningsvis går tvärs igenom åldersuppdelningar och sociala grupperingar.

För mig är det rätt mycket en identitetsfråga att vara del i kyrkan. Det påminner om att jag tillhör något större än att vara en nyttig medborgare. Det har underlättat för mig att möta kyrkan i andra länder och vidga synen på sammanhanget kyrkan är.

Jag förstår verkligen att församlingsgemenskapen både kan locka och kännas lite skrämmande men oftast tror jag faktiskt att kyrkan är en väldigt välkomnande plats. Här är en länk till Svenska kyrkan i Ulricehamn där jag verkar. Det finns en kyrka nära dig var du än bor.

Frälsningen

Kristen tro är också tron på en frälsare som besegrat ondskan och döden och öppnat vägen för oss till det eviga livet. Ett liv som börjar redan här och nu. Det förekommer absolut att människor letar sig till kyrkan för att få frid för sitt samvete eller lindra sin oro för döden. När man som jag levt sitt liv i kyrkans sammanhang tar man kanske lätt de sakerna för givna men det är förstås kyrkans allra största skatt.

Hur är det för dig?

Jag började ju med att skriva att vi skulle ju tänka tillsammans! Vad tänker du om världsbilden, Jesus väg, gudstjänsten, kyrkan och frälsningen? Vad finns det som lockar och vad finns det för problem för att man ska kunna närma sig den kristna tron?

Om du vill fundera tillsammans får du gärna skriva en rad till tomas.jarvid@svenskakyrkan.se eller i en kommentar nedan. Jag är verkligen väldigt intresserad av hur just du ser på de här frågorna.

Läs gärna: ”En skadad präst som lovsjunger i församlingen”.