Barnabas brev

Inte ett brev och inte av Barnabas

Vi är tillbaka i den omåttligt populära och efterfrågade bloggserien om skrifterna i ”de apostoliska fäderna”! följ länken och hitta alla de andra texterna!) Dagens text har överskriften Barnabas brev och historiskt har en del förknippat det med Barnabas som nämns tillsammans med Paulus i nya testamentet.

Enligt fotnoterna är det inte särskilt troligt att det är han som är författaren och lustigt nog är brevet knappast heller ett riktigt brev i vanlig mening utan snarare en teologisk utläggning i form av krångliga allegorier.

Här finns verkligen mycket som är svårt att förstå och skriften är lång med ett stort antal kapitel. Jag erkänner att det mesta är för krävande för mig att reda ut och ofta att förstå över huvud taget.

Men jag plockar som vanligt lite russin ur kakan. Och jag får för enkelhetens skull kalla författaren för Barnabas. Vi kan i alla fall börja med den vackra inledande hälsningen!

Bibelutläggning

Söner och döttrar: I Herrens namn hälsar jag er i frid, han som har älskat oss.

Barnabasbrevet

Det är dels unikt med en hälsning som särskilt nämner kvinnor, det vanliga är att hälsa till en blandad syskonskara. Jag tycker också det är vackert att nämna Jesus kärlek som ”han som älskat oss”. Det syftar inte till att han en gång gjort det men slutat utan till att Jesus en gång för alla utfört sin stora kärleksgärning för oss.

Det står också vackert på ett annat ställe om Jesus. Tanken är att vi aldrig skulle överleva att se Gud om inte Gud kom till oss i mänsklig skepnad. Så här står det:

Ty om han inte hade kommit som människa, så hade människorna inte överlevt när de såg honom. De kan inte ens se in i strålarna från solen, hans händers verk som skall förgås.

Barnabas

”Barnabas” citerar bibeln flitigt med långa citat men också lite ungefärligt. Det första bibelcitatet börjar med att ”det står nånstans…”

Bisarra inslag

Brevets författare nämner ett stort antal texter från moseböckerna. Här nämns till exempel texten om syndabocken i moseböckerna i samband med Jesus död. Han kommer också med en lång rad tolkningar av olika lagar i Toran. Ofta gör han det på ett sätt som verkar ganska bisarrt för oss. Som ett exempel citerar han lagen om att inte äta hare med följande biologiskt lite tveksamma motiveringen:

”Varför? Du skall inte bli en gosseskändare eller likna sådana. Ty haren får varje år en ny analöppning. Han får en varje år som han lever.”

Dels är det ju tveksamt om haren verkligen får en ny analöppning varje år livet igenom, dels är steget mellan det och att vara gosseskändare svårt att begripa. Barnabas hade uppenbarligen en idé om att man kunde läsa ut ganska mycket härledda tankar ur bibelns böcker på ett sätt som en modern exeget aldrig skulle komma undan med.

Sabbaten och den åttonde dagen

Mer intressant blir det när det står om sabbaten. Författaren kopplar ihop, som nog många gjort, berättelsen om hur Gud skapar världen på en vecka med psaltarens ord att för Gud är en dag som tusen år. Tid fungerar på annat sätt för Gud. För Barnabas finns det också en tanke om att det betyder att Gud ska fullborda hela världens tidsförlopp på 6000 år (typ så gammal som de tänkte att världen var) och att det därefter kommer en ”åttonde dag”, en ny tidsålder då det goda råder. Jesus uppstod ju just på den åttonde dagen, efter sabbaten. Därför har söndagen redan på Barnabas tid blivit den kristna gudstjänstdagen.

Vi får vara Guds tempel

Det kommer sedan hänvisningar till att templet i Jerusalem blivit förstört i kriget mot Rom. Enligt vad som antyds finns det folk som försöker bygga upp det igen men för Barnabas är det missriktat. Det är Jesus som ersätter templets roll. Även vi blir då som tempel som förut ”varit fyllda med avgudadyrkan och och onda andar” men nu:

När vi tog emot syndernas förlåtelse och satte vårt hopp till Namnet blev vi nya och skapades på nytt. Därför bor Gud verkligen inom oss i vår hydda. Hur? Hans ord till tro, hans kallelse till löftet, budens vishet, lärans bud. Själv profeterar han i oss, själv bor han i oss, som var slavar under döden. Han öppnar för oss tempelporten, dvs munnen, och sedan han skänkt oss bot för han in oss i det oförgängliga templet.

Barnabas kapitel 16

Gärningar

Som lutheran är man van att vara skeptisk till ”gärningslära”, att räkna med att våra gärningar spelar roll för vår relation till Gud. Barnabas tycker inte så utan räknar upp olika förmaningar. Ibland är det ganska tydliga anvisningar, ibland mer av allmänt förhållningssätt. Kapitlen knyter an till det som också finns i ”Didache” om två vägar, en som leder till liv och en som leder till död. Och en del vackra formuleringar finns också:

Du skall älska honom som har gjort dig, frukta honom som har danat dig, ära honom som har friköpt dig från döden.

Än en gång Barnabas

Ödmjukhet framhävs, liksom att behandla människor lika. En del är mer eller mindre direkt citat från nya testamentet. Vi tar några citat till:

Fäst inte heller din själ vid de höga, utan umgås med ringa och rättfärdiga. Tag de händelser som möter dig som något gott, då du vet att ingenting händer utan Gud.

och

Bli inte sådan att du räcker ut händerna för att ta emot men drar undan dem från att ge. Älska såsom din ögonsten var och en som förkunnar Guds ord för dig. Tänk dag och natt på domens dag och uppsök var dag de heliga.

Barnabas

Som motsats till detta står ”den svartes väg” med allt som fördärvar själarna. Detta kapitel är faktiskt betydligt kortare men så består också en hel del av skildringen av den goda vägen av att varna för saker man inte bör göra.

Avslutningen

Även avslutningen är en förmaning. Tiden går mot sitt slut och det gäller att hjälpas åt att hålla sig till den kristna läran. Själv tycker jag följande ord var inspirerande:

Det är väl när den som lärt sig Herrens bud, de som finns nedskrivna, också vandrar i dem.

och

Ni har sådana hos er som ni kan göra gott mot. Försumma det inte.

Jag skrev att Barnabas brev innehåller en hel del som är svårt att förhålla sig till men som du ser finns det också många tänkvärda stycken. Nu börjar den här långa serien om de apostoliska fäderna faktiskt gå mot sitt slut med bara några få korta texter kvar att blogga om. Så får vi se hur snart det kan bli. Den här bloggposten han sannerligen legat i pipen länge.