Kännskap om Gud

Min predikan från heliga trefaldighets dag i Ulricehamns och Tvärreds kyrkor. Sitter du nu och tänker -Skrev han inte om kännskap här på bloggen för 9 år sedan eller så? Så har du ju rätt. Kristen tro som kännskap. Hoppas det här är till glädje för dig.

Att ha kännskap om Gud

Det finns risk att när vi är riktigt smarta så är vi inte riktigt kloka.

Vi har så mycket information och kunskap nuförtiden men leder det till något gott? Man kan ju använda kunskap på olika sätt. Människan är smart och kan med sin smarthet göra antingen vaccinsprutor eller bomber. Hitta sätt att hjälpa eller sätt att förstöra för egen vinnings skull.

Ett problem kan vara hur vi ser på kunskap. Ofta som fakta som vi har nytta av på olika sätt. Kunskap blir något som sitter i huvudet. Och det kan bli lite knepigt när det kommer till Gud. Vad har vi för kunskap om Gud? Vårt vanliga sätt att se på kunskap fungerar inte riktigt när det kommer till Gud. Vi kan ju aldrig få grepp om Gud som om det var ett ämne att bemästra!

Ordet kännskap

Jag har fått lära mig, jag hoppas att det är sant, att på norska finns det ett annat, bredare ord för kunskap. Kännskap. Kännskap innebär inte bara teoretisk kunskap utan också erfarenhet, och känslomässig mogen klokhet.

Exempel: En kartritare har kunskap om berget han ritat men den som levt sitt liv vid berget, känner dess sprickor och platåer, har vandrat runt där och trätt in någon slags relation till berget (respekt för vädrets makter där, kanske rent av kärlek till platsen), den har kännskap.

Kännskap är till för både huvud, hjärta och hand kan man säga. Insikt och kännedom, förtrogenhet. Man träder liksom i relation till det man lär sig om, och det förpliktar till respekt och kan vara en källa till vishet. Vishet är vad världen behöver nu mer än någonsin.

Att känna Gud

Jag tror att det här passar mycket bättre med den kristna tron. I den tidiga kyrkan var man inte teolog för att man hade en examen utan för att man både förstod sammanhangen i bibel och lära, men också hade lång erfarenhet av att leva ut sin tro i vardagen och hade erfarenhet från bönen av att möta Gud.

När det kommer till Gud så är varje sak vi påstår om Gud lite tveksam. Det finns en hel sorts teologi, apofatisk teologi, som handlar om att om vi tror vi har kommit på hurdan Gud är så har vi alltid fel. Gud är ett mysterium bortom vår fattningsförmåga. Men om vi inte kan få det sista ordet sagt om Gud så kan vi ändå göra något annat fantastiskt. Vi kan lära känna Gud.

Tänker man efter så är det lite likt hur andra relationer fungerar. Man ska inte tro att man vet precis hur någon är. Det är respektfullt att se att varje människa har fler sidor i sig än vi känner till. Vi kan alltid bli överraskade. Det betyder inte att vi inte kan lära känna varandra.

Dagens bibelberättelser ger lite olika perspektiv på att lära känna Gud.

Att ta emot en gäst

I berättelsen från gamla testamentet står det om Abraham och Sara som får besök av Gud i Mamres lund. Man kan fundera på hur länge de tre männen fick sitta under trädet och vänta på att bli bjudna på mat när Sara började plocka fram mjöl och sätta fart på någon surdeg för att göra bröd och de skulle både slakta och tillrätta en kalv till måltid. Men det är förstås inte poängen.

Vi har bilden här framme vid sidan i form av ikonen av de tre änglarna till bords, det brukar anses vara en bild av treenigheten (som ju är ämnet för dagen idag!). Abraham förstår på något sätt att dessa tre, eller en, det är lite oklart i berättelsen, är Gud som besöker honom. Så kanske vi också kan ha det att vi har en erfarenhet ibland av att Gud finns här.

Då kan man tänka på vad Abraham gör. Han välkomnar gästen så bra som möjligt. Visar gästfrihet, ordnar en måltid. Tar sig tid. På ikonen är det som att det finns en plats som åskådaren sitter på också, han slår sig ner och är där med Gud. Det är klokt att fånga ögonblicken med Gud.

Vi styr inte över dem. Gud kommer och går på något sätt. Känns det som i alla fall. Vi får ta resten av den berättelsen en annan gång. Men vi lär känna Gud eftersom Gud visar sig för oss. I naturen, i särskilda stunder, i bibeln.

Lära känna genom Jesus

Framför allt lär vi känna Gud genom att se på Jesus Kristus. Gud har blivit människa för att vi ska kunna lära känna Gud på något sätt som fungerar för oss människor.

Evangeliet talar om hur Jesus kommer till Betania där hans vän Lasaros har dött. Systrarna Marta och Maria talar med Jesus, i dagens text har vi Martas ord så vi pratar bara om det nu.

Det verkar som att olika människor hör olika saker i det Marta säger. Är det en förebråelse? Du borde varit här Jesus så hade inte min bror dött! Martha har ju fått dras med lite tråkig image som den gnälliga systern. Men som sagt, det finns andra sidor hos alla.

Martha är förebild här, hon vänder sig till Jesus precis som hon känner det. Man kan klaga. Det betyder inte att man inte också tror. För hon är ju säker på att det hade varit annorlunda om Jesus varit där. Hon har varit med om att när Jesus är där så är allt annorlunda, då verkar ingenting hopplöst. Det är också en erfarenhet, en kännskap hon har. Man förstår sig inte alltid på vad Jesus håller på med men DET har hon märkt.

Uppståndelsen och livet

Jesus svarar att hennes bror ska uppstå och hon kopplar det, rimligt nog, till att Gud ska uppväcka de rättfärdiga på den yttersta dagen. Men inte här mitt i tiden.

Vi vet ju att Jesus kommer uppväcka Lasaros och Jesus säger stora ord här om sig själv. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör. Och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Det är stora ord. Och ännu större att de inleds med orden ”JAG ÄR” som associerar Jesus till Gud själv sådan som han presenterade sig för Mose i den brinnande busken. Det är anspråk på att tala med gudomlig auktorietet.

Jesus avslöjar att han är själva källan till livet och att liv och död får ny innebörd tillsammans med honom. Honom får vi tillhöra redan nu och sedan vidare bortom livet som vi känner det här. Han kommer visa sig vara herre över liv och död, Lasaros uppväckelse kommer bli ett tecken på att det innebär att vi är i Guds hand även bortom döden.

Då kommer det en stark, stark bekännelse från Martha! Jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen. Inte illa gjort! Så starka ord kommer ofta efter Jesus uppståndelse men hon tror det innan hon har sett tecken på det.

I vår kännskap om Gud är hans seger över döden en väldigt viktig pusselbit. Det är biten som rubbar det mesta av vad vi tror om världen. Det är också tydligt i episteltexten, efter uppståndelsen har de verkligen fått förstå vem Jesus är. Det finns flera såna bitar, vi har sett på några nu.

Att skruva i skruven ett varv till

Så får vi lägga bit till bit, växa i vår kunskap i huvudet (sådant vi vet) i våra händer (hur tron ska ta sig uttryck i våra liv) och i vårt hjärta (vår tillit och vår kärlek).

Det är ett livslångt projekt. En mognad. Man kan tänka på det som att det är en skruv som skruvas in. Det går runt av samma saker, man hör berättelserna, ber bönerna, försöker hjälpa sin nästa, men det snurrar inte bara runt. Med den heliga Andens hjälp går det också djupare och djupare i oss.

Slutorden kommer från Dag Hammarskjöld:

Hammarskjöld: Om jag får fortsätta: fastare, enklare – tystare, varmare.